Bakgrund

måndag 30 april 2012

Barn

Söta små barn i 5 års åldern gick omkring utanför. Flickan i sällskapet ropade "Vill du köpa blommor?"
"Nej tack", sa jag. Jag har så mycket blommor. Så hörde jag hur den lilla pojken sa "Ville hon köpa?"
"Nej hon har redan blommor", sa flickan. Dom var så små och söta. Barnen alltså. Glada och förväntansfulla- så fina. Så jag ångrade mig och ropade "Jo förresten, jag vill gärna köpa blommor- jag behöver faktiskt några till och era är ju så fina !!"

De blev jätteglada och kom med en bukett av maskrosor. Jag gav barnen 15 kr och sa att de fick dela på pengarna. En annan liten pojk, som verkade vara mindre kom lite efter och drog fram tre blommor till ur en liten plastpåse, vände sig om och var på väg att gå när han vände sig om mot mig igen och sa. "En peng tack", sa han och räckte fram den lilla handen ... hahaha...  Han hann inte med i svängarna och gick i sin egna lilla värld. 

Efter en kvart kom de tillbaka och ringde på dörren. "Hej. Vill du köpa blommor?"
"Nej tack, jag är rätt nöjd nu" ... 
En styck son låg och skrattade i garderoben och idag har alla barn gjort min dag. De är verkligen det underbaraste som finns . . .

Snark och gnissel - en kråka på vift?

Sonen cyklade bort till affären och köpte frukost. Gott. Färska frallor och kaviar till äggen. Jag gillar inte kaviar. Det luktar inte och smakar inte gott. Men det tycker alla andra i familjen!

Trött i huvudet och svullna ögon. Kaffe på verandan och det är sol. Säger högt för mig själv "Undrar om jag har gnisslat tänder i natt"? (med tanke på mitt huvud.)

Sonen ropar högt tillbaka och kommer springande med ett ansiktsuttryck som visar att han verkligen menar det han säger. 

"Jaaa! Det har du. Det är någonting som har låtit och sen så har du mumlat mycket och så fnös du mycket, precis som om det flög ut kråkor från din näsa!!"

Ok. Jag har snarkat också med andra ord. Haha.

söndag 29 april 2012

Hemma på våran gata i stan ...

... där bor det kameler och zebror, men bara för idag. Lite lustigt var det dock att en elefant gick på gräsmattan vid vår parkering, lite grönbete kanske sådär på söndagsmorgonen kunde behövas? Ja så som jag behöver kaffe, behövde han lite gräs. 

En cirkus var på besök. Vi köpte biljetter och gick in ... sen gick jag ut... rätt in i en loge. Ja, det var mörkt och jag trodde jag skulle komma ut i friska luften. Syrebrist gånger tjugo ungefär, redan innan ... och när jag famlade i tältduken efter en öppning så hamnade jag i ett utrymme som inte var tänkt eller menat för mig. En man i mycket tajta tights och guldskjorta vände sig om och jag förstod snabbt att jag var fel ute. Vilken tur att det inte var något lejon eller en elefant som mötte mig om man ska leta efter positiva saker i detta.









Det var en mysig föreställning. Nu ska jag också träna lite på det här med att stå på händer och hänga i trapetser, så jag kan ha med de i mitt nummer av den dagliga cirkusen som förekommer här hos mig. Välkommen till den by the way - Cirkus Bella !

lördag 28 april 2012

Ni ska bara veta ....


... vad jag gör mig till nu, på detta kort.
 Allt för att dölja det som man själv vet om. På väg ut till stan!

Lerumsloppet


 Ja jag kan ju inte säga att det var jag som deltog här- även om det hade varit möjligt. Nej, jag vet inte ens om det hade varit möjligt faktiskt ... för jag kan inte springa- men jag hade ju kunnat gå. Med hjälp. Daniel och kusinen sprang och på 1,6 km var dom inne under 10 minuter i alla fall. 

Solen sken och vi fikade med goa vännerna hemma sen. Blev också överraskad med tulpaner av min kärlek.

fredag 27 april 2012

Stackars försäljare

Faktumförsäljaren satt på en bänk på Kvantum och jag gick förbi. Mannen sa "Faktum?" 
Jag sa "Mmm..." och gick vidare. Vet inte varför jag sa så. "Vilken diss", sa sonen. 
Stackarn, men det var inte meningen.

Sen vill jag bara utropa AJJJJJ !! Jag har bitit av mig alla naglar- trots stopp & väx på. Nu smakar det aceton i käften och fingrarna värker. Skyll mig själv- ja det gör jag . . . det bara bidde.

I ösregnet

 Det ösregnade igår- det var passande. Käkade kycklingsallad och mötte syrran. Tog tåget hem och tände ljus. Alla barn kom. Alla var irriterade.

Tiden går fort...

Jag har lagt märke till mig själv. Jag lyssnar inte riktigt på möten jag är på. Jag sitter och tittar ut genom fönster, hör personerna som mal och mal om samma saker hela tiden. Sedan märker jag att dom märker och då låtsas jag bara ha fattat och nickar och hummar... så tittar jag ut genom fönstret igen. Ointresserad? Nej, egentligen inte. Orkar inte? Ja. Från ena dagen till den andra. Så var det i tisdags.

OCH igår. AF och FK. Alla de här förkortningarna bara. AF säger att NU- NU kan det finnas något. FK säger att NU är tiden slut. Det finns ingen tid kvar. AF säger VA?? Redan? Jag bara lyssnar och hummar- där nånstans i mitten. Säger MM...  Orkar inte reagera. Visste redan. FK säger att det visste AF. AF säger att tiden går fort. MM säger jag igen. Tiden går fort. Visst gör den.

Ett och ett halvt år. Nu är tiden slut. För vem? Jag är bara 40 år. Tiden går fort.
(Trodde den gick sakta för oss pensionärer)

torsdag 26 april 2012

Addicted and a little bit scary . . .

Min nyinköpta mobil, Samsung Galaxy- har blivit något utav en del av mig. Helt stört. Trodde aldrig detta, men nu är det vetenskapligt bevisat. Jag loggade ur från facebook för kanske två veckor sedan för att jag satt för mycket vid datorn och det var som en befrielse faktiskt. Men nu är jag istället beroende av min telefon och på tåget mot Varberg i lördags blev jag frestad att logga in på just facebook igen och gjorde det i ögonblickets stund. Skyller detta på de tre kvinnor i 55-årsåldern som satt bredvid oss och pratade, skrattade och bad varandra att tagga den ene efter den andre och allting var så hjärtligt och trevligt så jag ville ju inte vara sämre kände jag och loggade in igen. . .
. . . och det var ju jättetrevligt, men speciellt hjärtligt vet jag inte- fast facebook på mobilen är så mycket bättre- för mig!
 Man ser inte allt och man är lite mer begränsad, så att så långt är det ok. Men nu är det det här med alla dessa appar man kan ladda ner på mobilen. Herregud. Jag går omkring med en dator på mig och den roligaste appen av de alla är väl den där som heter "Hey Tell". Man pratar in ett kort röstmeddelande som går direkt till personen du vill säga något till. Så nu snackar man gratis också! Tex "Hallå ditt ålhuvud! Fin dag idag eller?"

Spelberoendet från Bubble Witch på facebook har gått över till Tempel Run på telefonen och om ni spelat detta, så vet ni hur det låter när man spelar. Det är ett springande ljud, lite trummande ...

... så på det där lilla trevliga skolmötet vi hade i tisdags hörde jag vi detta trummande, springande ljud inifrån min handväska. Alla tittade på varandra. Det var lite scary faktiskt!

onsdag 25 april 2012

Min lilla grill och jag . . .

Men har ni sett min lilla söta grill? Jag vann den på Kaverösdagen förra året och jag var faktiskt på väg att slänga den när jag flyttade. Jag var i slängartagen- men C övertalade mig att behålla den. Nu är den här och den är använd . . .  jag har köpt en större grill, men den är inte ihopmonterad än.
 Konstaterande: Vädret är varannan dag väder. Igår var det sol. Vi grillade, tog ett glas vin och solade i värmen. Man kände vårvärmen och det var skönt.

Idag har det regnat. Förmiddagen var lovande, men sen sket det sig. Ungefär som förra veckan när jag och sonen grillade en skön och fin dag. Dagen efter vaknade vi till snö. DÅ kan man undra vad det är frågan om.

Ibland är det si och ibland så

Ibland när jag ska blogga, vet jag inte alls vad jag ska skriva om och ibland är det tvärtom. Då har jag så mycket jag vill skriva om att jag glömmer av.

Jag åkte till SIK. Där jag skulle provsmaka kanelbullar. Ja jag vet- det kändes inte alls bra, eftersom jag inte äter sådant nu, men det kunde jag ju inte säga. 250 kr skulle jag ju få för att säga min mening om dessa bullar och det ville jag inte gå miste om, såhär i pensionärstider. 

Mamma, varför ska du till PSYK? sa sonen när jag berättade om min utflykt. Du behöver väl inte åka dit? Nej inte än svarade jag- men snart kära du. Snart. 

Förklarade sen att SIK inte alls var PSYK och att jag skulle smaka på bullar. 
12 stycken var det till och med! 

"Men vad i hela? ? ?" sa jag till mannen i vit rock och med papper och penna. "Jag kan inte äta 12 bullar!"
 "Nej det räcker om du smakar på dom", svarade han. Herregud. Ja det blev att jag tog det goaste i mitten och när allting var klart hade jag lust att stoppa fingrarna i halsen-  men jag tänkte istället att det här händer bara en gång- bara idag och mannen i vit rock fick åtminstone sanningsenliga svar. 

Att Findus frysta bullar var godast- helt klart.

PPP Pensionär, Pant och annat som börjar på P

Vad är det för dag idag egentligen? Dagarna flyter ihop och jag tror att det är en annan dag, nästan varje dag. Solen skiner här och det är faktiskt varmt ute. Jag tycker jag ser ut som en pensionär med min scarf runt halsen- den har jag för att dölja giraffstuket (har lång hals har jag kommit på)  I omklädningsrummet på Gina Tricot igår såg jag (fast jag inte ville) mig själv i profil och bakifrån och då höll jag på att dö.
(Måste börja inse vissa saker)
  Jag började fälla ihop speglarna tills en av dom ramlade ner, så jag ställde den lite fint vid sidan om.... och ja, jag har börjat bete mig som en sådan också. Pensionär alltså. Igår på Allum till exempel, gick jag in till Bokia och sade att jag hade en kupong som jag borde ha använt när jag handlade där för 6 veckor sedan. Jag fick 30 kr tillbaka. Pensionärsvarning?! Att överleva med små medel har blivit något till min vardag som jag aldrig behövt tänka på tidigare. Fast jag skulle kunna leva ännu snålare egentligen. Men hur långt ska man gå? Jag tyckte det med Bokia var tillräckligt långt- men det var ju ändå 30 kr. Och det gick.

Sedan är det det här med pantburkar också. Jag kan inte gå förbi pantburkar och flaskor som ligger överallt utan att tänka på vad det skulle kunna bli i pengar. Häromdagen på tåget från Varberg kom vi på värsta idén om att stå vid perrongen när tåget rullar in och hoppa på längst bak för att gå framåt och så en påse då förstås, så man skulle kunna lägga i all pant som låg vid sätena och runtomkring. Tänk vad pengar man skulle kunna få ihop på en dag. När vi sedan hoppade av, märkte vi att någon redan kommit på den idén. Hon var av utländsk härkomst och hade en stor svart sopsäck som hon gick omkring och bar på. Hon praktiskt taget halvlåg i en sådan där sandlåda som står utställda för att rota efter pant. Hon gjorde det öppet dessutom. Det skulle jag aldrig gjort. Jag skulle låtsats som om jag tappat något och jag skulle gjort det diskret... Det finns gränser alltså.

Vissa plockar svamp. Jag kan väl plocka pant? Eller? Nähä. 
Nä. Vad är det frågan om?
Har du också gjort något liknande någon gång? Snälla berätta nu, så jag slipper känna mig ensam om det här.

Att bo och leva på Allum


Igår var jag och sonen på Allum. Det var vi och några till där. Naturligtvis gick vi in på MAX för att köpa cheeseburgare gånger två, för det älskar sonen. Jag älskar vatten. Jag är numer törstig dygnet runt och tror att det har med min diet att göra. Svettas gör jag också och det är inte lite ska ni veta ... 

Ja nu vet jag vad ni tänker här. Klimakteriet! Men nej. Det där bara vägrar jag att ta in. Jag är 40 år- nu ska vi inte gå händelserna i förväg här.

Den här söta nyckelringen köpte jag på H&M- så nu stöttar jag med något i alla fall- genom UNICEF. 
39 kr. Vad som står på tröjan på den lille grabben? "För varenda unge".
 Det var vår på gång, även om den varit det länge. Men värmen märktes av och trädet vid tågstationen hade dessa fina blommor slagit ut på.
 HÄR. Intersport. Jag var tvungen att sätta mig ner på en liten bänk utanför och det var då tanken slog mig. Det såg både inbjudande och skönt ut. Jag var trött och eftersom jag skulle till Allum som imorgon med... ja, då hade detta tält varit det ultimata.
Kläder skulle köpas till sonen och det är inte det lättaste. När jag var liten hade jag inte direkt någon talan eller heller något intresse i det jag hade på mig- fram tills 12 årsåldern ungefär. Då hände det grejer. Men sonen har haft ett intresse i hur han vill ha det, ungefär sen 2 årsåldern. Ja, kanske inte med kläder- men jo. Han vägrade ha jeans, de sitter åt och har ett obehagligt material. Strumpor som inte hade sömmen på rätt ställe, t-shirtar med för mycket mönster och skjortor bara för att se snygg ut, nej. Det var för stelt. Lösa mjuka kläder som inte stör med varken material eller mönster som oroar, det ville han ha och det förstår jag. Vet själv hur det är med kläder man inte trivs i . Man blir ju nästan förbannad och vill slita av sig dom. Det var det han gjorde. Smart unge det där.

tisdag 24 april 2012

In the mood...

Ja idag skulle jag vilja göra massa saker. Dåliga saker. Som att bita av mig mina redan så fula naglar. Ja, jag är grymt sugen på det. Rätt äckligt egentligen, med tanke på både det ena och det andra. Fast mest det andra ... Men jag har stopp & väx på sedan annandag påsk och det är 15 dagar sedan nu utan nagelbitning. Det är också 15 dagar sedan jag började med min diet och som jag i lördags förstörde med en fralla, öl och lite godis. Och vad hände då enligt min våg? En viktuppgång på 3 kg över en natt ?? Vad fan är det för våg jag äger? Inte undra på att man blir förbannad!?

Inte undra på att jag idag också vill hemsöka personen som utgett sig för att vara en annan människa och som försökte lura min dotter på pengar? Jag har nu lekt detektiv här på morgonen och hon har verkligen försökt lura fel personer. Ja nu jäklar. I´m in the mood for some action asså ...

måndag 23 april 2012

Tack!

Måste säga tack till er som kommenterar då och då eftersom det är rätt roligt att även kunna svara på det ni skriver. För er som aldrig kommenterar, ja jag vet .... ni tycker det är jobbigt eller så, men nu finns det små rutor jag lagt till istället under inlägget. Ett enda klick och ni har gett ett litet avtryck bara. Som det här inlägget till exempel, det kanske är lite "interesting" ? Eller "coolt" ? Ja men det är roligt det med förstår ni !  ;-)
På centralstationen igår efter att vi kommit med tåget från Varberg, kom Moa Lignell gåendes med kompisar. Moa Lignell är tjejen som var med idol och som kom väldigt långt. Alexander Bards favorit OCH Christians favorit. Hon var inte så svår att känna igen eftersom hon har rastaflätor. Tror hon är ifrån Alingsås och med andra ord, åt samma håll som jag nu bor. 

I vilket fall som helst så knuffade jag till C och pekade lite diskret att det var hon som gick där ... och lite mindre diskret blev det, när jag började ropa efter henne och sjunga "Baby I tell yá, my heart is freaking out when I held ya´ ....  (skoja) Men jag skojar egentligen inte... för jag sjöng faktiskt- men då hade hon gått förbi ... Ja, lite kul var det i alla fall. Jaa. Lilla Moa.

Måndag = trött ?

Sonen var så trött nu på morgonen. Jag med. Men är det inte lite så med måndagar överhuvudtaget? En ny vecka och nya åtaganden ... Men när han gick, peppade jag honom. "Du är så bra", sa jag.... Då vänder sig den lilla mannen och säger med uppriktig stämma "Du med, mamma- du med! " 

Då blir man glad.

söndag 22 april 2012

En härlig helg

Här ska man skriva om helgen och jag får inte ihop det. Jag skrev- sen raderade jag allt av misstag. 

Det får bli stödord och bilder. Korta drag alltså.

Tåg
Centralstation
Varberg
Mat
Solsken
Glädje
Cyklar
Marknad
Sköna sängar
Godis
Telefoner
Frågesport
Kärlek