När jag flyttade till annan kommun så fick jag reda på att det finns en paragraf inom skolverket som lyder
Skolskjuts vid växelvis boende när vårdnadshavarna bor i olika kommuner - då är rättsläget oklart!! Hemkommunens skyldigheter sträcker sig inte längre än till kommungränsen.
Jag överklagade, för pappan var ju missnöjd både över det och det mesta som jag gör - (jag ska ju helst sluta leva efter att jag lämnade honom)så jag började med att överklaga till Göteborgs kommun där pappan är skriven. Men nej. Kammarrätten ansåg att elevens hemkommun ska ombesörja att skolskjuts anordnas. Där barnet är skriven med andra ord.
Så jag ansökte här i Lerum, men fick blankt nej även här. Lerums kommun beviljar skolskjutsen mellan folkbokföringsadressen och till och från skolan- men inte över kommungränsen. Ansökan avslås med motivering att pappan är folkbokförd i Göteborgs kommun och därmed uppfylls inte kravet för att få skolskjuts dit. D v s att båda vårdnadshavarna ska vara folkbokförda i Lerums kommun.
Jag överklagade även detta, med skäl som att sonen behöver ha sin kontinuerliga kontakt med rutiner och struktur hos sin pappa, att jag varit sjukskriven för utmattningsdepression och att man borde se till likställighetsprincipen- att man inte ska bli olika behandlad beroende på vilken kommun man bor i. Jag skrev också om barnkonventionen - att Västra Götalandsregionen strävar efter goda exempel i barnrättsperspektivet såsom bland annat
* att barnets bästa, både på lång och kort sikt, uppmärksammas och övervägs i alla beslut som berör dem direkt eller indirekt
* att barnet inte ska diskrimineras på grund av härkomst, kön, religion, funktionshinder eller andra liknande skäl
* att barnet får möjlighet att säga sin mening och få den respekterad
* att tillräckliga resurser avsätts för att främja barnets rättigheter
Kammarrätten hörde av sig och ville höra pappan- eftersom det var jag som "fört talan", vad bra!! Det kändes positivt! Men nu ville pappan inte längre. Han tycker det tar mycket energi och kraft . . .
Nähä?? och så sa han att han har ett arbete att sköta. Ok, vad bra! (Jag kan väl säga att jag offrade mitt arbete) Nu var det här plötsligt min grej, för det var jag som flyttat och ville jag driva detta vidare, så fick jag göra det- trots att jag inte kunde göra mer, för nu hängde det på honom.
Här kunde jag bli bitter- men känner istället att det är han som förlorar på detta- och sonen såklart. Om han vill straffa mig för något - så lyckas han inte med det. Jag känner att han inte kan nå mig på det sättet längre ... nej. Om det är någon som kommer bli ensam, så vet jag vem.
Men apropå lagen och skyldigheter hit och dit, var man än befinner sig- så tycker jag det är helt snett. Att det inte finns någon skyldighet? Men att Lerum betalar resan varje dag, bara adressen är min - skulle vara okej ?! ... och att Göteborgs kommun inte alls vill ställa upp- det tycker jag också är beklämmande.
Om man skriver barnet hos sin far då istället? Så hamnar hela kostnaden på Göteborg både med skola och resa - men då får han tyvärr ingen skolresa till mig. Kan det inte finnas något mitt emellan, där kommunerna delar på kostnaden? För mitt barns bästa?
Jag mailade även kommunalrådet i Göteborg- de svarade med att det var beklagligt. David Lega tyckte att det här var en svår fråga och Anneli Hulthen skrev att hon skulle återkomma- undrar bara vilket år.
Jasså, det här är inte för min skull, även om det naturligtvis kan kännas eller låta så ibland- men min son VILL bo hos sin pappa också. Jag kämpar för sonen- även om det tar kraft och energi !!
Annars klarar vi oss bra.
