Regn, blåst och kyla

Jag kan inte sova och har varit vaken sedan två timmar tillbaka. Varför vet jag inte och jag borde verkligen sovit hårt, med tanke på den lika hårda blåsten igår som jag tillbringade på Liseberg. Jag mår lite illa fortfarande faktiskt, med tanke på att jag utsatte mig för både Balder och Kanonen i både regn och blåst. Jag förstår verkligen inte varför jag gör det, om och om igen... speciellt när jag vet hur förbannat åksjuk jag är. Det är ju inte direkt så att jag har någon kontroll över de där sinnes-sjukt snabba tågen som rent utav tar sig igenom och runt, både upp och ner på och lite lätt snurrande. Nej, jag har INGEN som helst kontroll över huvudtaget!!! Men vad gör man inte för sin son?

Han var glad och hade jättetur och vann på några av hjulen och var minst sagt energisk även om det regnade. Brr... vad kallt det är ute nu!

En bild strax innan det blev mörkt och började regna.

En tanke for genom huvudet när det kändes som om vi åkte rätt upp och rätt ner i 180 graders vinkel med regnet piskande rätt in i ögonen och sonen ropade glatt att jag skulle titta istället för att blunda, att jag skulle släppa mitt krampaktiga tag om den enda livlina jag hade och sträcka på armarna rätt upp.... tanken var att "tänk om den spårar ur???"
Det var här jag började må lite lätt illa.

Halvt förstörd efter en resa genom Balder i mörker och regn.

"Titta mamma, du ser ut som en råtta!" ropade sonen... "Snälla kan vi köpa bilden?"
Jag kunde fortfarande inte prata just då och bara skakade på huvudet och med en sammanbiten min. Se bild ovan.
(Röd jacka i mitten och så jag, bredvid....)

Äntligen hemma! Då fick jag mig ett skrattanfall för att det hela blev en aning kaotiskt, då det blåste upp rejält. Vi öppnade bildörren därbak och alla räkningar som låg i baksätet gjorde en virvelvindspiruett, rätt ut på parkeringen och började blåsa runt och inunder bilarna som stod parkerade bredvid. C blev förbannad, han var kall och blöt- frös med andra ord och jagade runt för att få tag på alla räkningar. Jag började skratta samtidigt som jag skulle in i bilen och med en hand försöka ta ut en tung ryggsäck och med den andra handen höll jag massa kartonglådor på bilens tak. Detta var kartonglådor som skulle in i sophuset... observera också att det var mycket trångt mellan bilarna och att jag liksom halvlåg på sidan in i bilen.

Ja, det hela blev inte bättre utav att jag inte fick upp nycklarna till sophuset ifrån min handväska som jag också hela tiden haft på axeln... och ... till slut när jag fick upp dom, hängde dessa solglasögon med.

Ibland undrar man om man är med i dolda kameran.