Vi åkte

. . . till seriehörnan häromdagen och tittade på gamla tidningar. Jag tittade efter Bamsetidningar och började dra fram lådor som stod under hyllorna. Jag hörde samtidigt en liten röst som ställde ägaren massa frågor

- Är det kul att jobba här?
- Tjänar du mycket?
- Hur länge har du haft denna affären?
- Har du gogos?
- Säljer du den cykeln som står där?



Ägaren slutade efter ett tag att svara och lyfte telefonluren för att ringa ett samtal. Under samtalets gång fick han syn på mig och mitt febrila sökande.

Du, jag ringer upp dig sen! sa han och lade på luren, sedan fick han fram ett gnällande läte.

- Vad gööör duuu? Måste du titta däri? Jag ska ju flytta ju... kan du inte bara titta nån annanstans?

Jag blev helt stum. Ehh ?? Jag? Joo....

- Omen... fortsatte han gnällande, vad har du tagit den tidningen från nu då?? Nu vet jag ju ingenting ju. Kan jag inte bara få ha sakerna där de ska vara? Åhhhh.... Var har du tagit denna???

- Ehh.. jag vet inte, men ??

- Åhhh... att man bara inte kan få ha det som man vill.

Då kom den lille mannen som lyssnat ett bra tag och sa:

- Varför har du en affär om inte kunderna får köpa???

Oj vad sur han blev ´... stönade och gav ifrån sig ett ännu mer gnällande läte.
Men vilken konstig försäljare!! Jag har aldrig varit med om det tidigare. Man är ju där för att handla. Hm, konstig prick. Jag höll med den lille och sa till försvar att man har faktiskt rätt att ställa frågor.

Och nu efteråt har vi haft roligt åt det och skrattat gott, han var ju originell och det behövs kanske lite mer roliga människor i vårt samhälle som inte bara är stela och tråkiga. Honom kommer man ju ihåg åtminstone!