Leopold

Jag tycker om att läsa lättlästa barnböcker och jag har några favoriter. Denna boken heter "Då Leopold blev arg" och är skriven och ritad av Dina Gellert. Den är så himla bra, för det är som om boken handlar om min ena son- nu gör den inte det. Det är en gris vi pratar om. En riktig gris alltså! Han uppför sig grisigt också. Att ha haft denna boken har varit nyttigt för min son. Jag har tagit fram den vid vissa tillfällen på kvällskvisten innan han somnar - så att han stannar upp och reflekterar . . . det hjälper inte bara att säga till honom för stunden. Då är han så uppe i "sitt".

Jag gillar Leopoldboken. . . och jag gillar Leopold också.

Jag har faktiskt tagit bilder på varenda sida- den är inte så lång- men jag vill gärna dela med mig av den.

En morgon då Leopold vaknade, kände han sig så underlig till mods. Det bubblade i huvet och killade i grisfötterna.

Men han var inte glad... och inte var han ledsen. Han var inte heller sur.

Nej, Leopold var riktigt ARG!

Han gick ner till mamma i köket och åt frukost.

Och han välte ut mjölkglaset med vilje.

Sen tog han sin cykel och trampade hårt på pedalerna iväg till skolan.

På vägen träffade han fru Sylta som sa: Godmorgon, lille Leopold!

Men Leopold ropade bara: Tjocka gris!

Fru Sylta blev riktigt ledsen.

Vid skolan gick Leopold direkt fram till kycklingarnas lekplats och rasade deras sandslott.

Han slängde sig i en dypöl så det stänkte på mulliga Minas kjol.

På mattetimmen hade Leopold lagt ett häftstift på lärare Schweins stol.

Han skrek som en stucken gris.

På hemvägen knuffade han omkull en gris, som både var mindre än han själv och som hade glasögon.

Han cyklade tvärs över fru Baddares pick-nick i skogsbacken.

Hela stan pratade om hur elak Leopold hade blivit.

Fru Snackesalig bestämde sig för att tala med Leopolds mamma om allt rackartyg Leopold hade ställt till med.

När Leopold kom hem fick han inga pannkakor, utan en ordentlig omgång ovett och nyp i örat.
Och så på huvet i säng.Där låg han sen och tänkte tills han somnade.

I drömmen påmindes han om det som hänt dagen före och som hade gjort honom så hemskt arg. Någon hade gjort narr av honom för att han inte kunde räkna ut ett tal på svarta tavlan. Och på rasten hade de spolat honom under kranen.

När Leopold vaknade var han mycket ledsen. Hans mamma kom och tröstade honom och de pratade mycket länge medans de åt pannkakor.

Nästa morgon sa Leopold förlåt till alla . . .

. . . och sen var det inget mer att säga om den saken.

Leopold hade namnsdag i måndags och det var då jag kom och tänka på honom.