Svordomar strömmar ur hans mun och han liksom ler under tiden. Jag vet inte hur jag ska kunna få honom att sluta med dessa och hans beteende just nu. Det är ju ett tecken på att allt inte är bra, men ibland vet han själv inte vad. Det kan vara många småsaker som bara blir till en röra och kan inte särskiljas vad som är vad.
Det var kallt ute idag, men jag gillade det. Det får mig att vakna. Det är inte klokt vad fort tiden går. Både arbetsmässigt och på hemmaplan.
Jag jobbar min andra vecka nu trots att jag har en sjukskrivning. Jag behöver jobba och jag vill jobba. Det är det som är bäst för mig. Jag ser ljuset alltså. Krass beskrivning, men där jag befunnit mig har jag aldrig upplevt förut och det går inte att jämföra med andras olycka. Var och en går igenom olika saker vid olika tidpunkter i livet. Jag kanske har vaknat?!
Promenaden sista biten till jobbet gjorde verkligen att jag vaknade. Både av luften och av ett vrål som lät som ett avgrundsvrål. Det var en av alla byggnadsarbetare som "hänger" i luften runt omkring området där jag arbetar. Jag vet inte vad han gjorde, men tydligen något som gjorde honom vansinnigt arg eller ont.
Ja du kan inte se honom här, för han hängde inte kvar när jag gick hem- men jag tog ett kort på området så ni ser själva hur det ser ut.
Och jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag tänkte kanske osökt på gruvarbetarna. Ja det gjorde jag. Det var det jag skulle komma till. Hade jag suttit där nere så var det precis ett avgrundsvrål som skulle hörts de 630 meterna upp och även de där svordomarna som jag lyssnade på i morse- med ett leende på läpparna. För jag hade inte varit vid mina sinnens fulla bruk efter 70 dagar där nere. När jag läste om hur ödmjuka och vänliga dom är mot varandra, att ingen ville bli räddad och åka upp först blev jag faktiskt väldigt förvånad. Kan det bero på en rädsla av vad som väntas? Ja åtminstone för han som varit otrogen och hade en älskarinna som hans fru kommit på under tiden där nere i gruvans botten. Mycket märkligt i alla fall!
Men den sagan har slutat lyckligt och det känns roligt. Så mycket som händer i världen trodde man ju aldrig att detta skulle sluta så bra. Att alla faktiskt har överlevt!
Jag ryser nästan när jag tänker på hur bra det har gått för de stackare som suttit fast så långt ner så länge. Huva!
SvaraRadera