Medans jag kämpar för att tänka positivt för dagen finns det de människor som alltid är glada och ser framtiden framför sig. Förälskade par som planerat framtiden med barn och familj och som livet raseras för på fem minuter. Varför är det så orättvist? Är det förutbestämt vem som ska leva och vem som inte ska göra det? Det känns plötsligt lite löjligt att i detta sammanhang tänka på annat och vad som har följt mig en tid.
Ett barn är fött till denna värld, men hans mamma klarade sig inte, helt utan föraning och livet förändras för så många. Livet är så skört . . .
Välkommen lilla knytte !
Oj, vad tragiskt. Verkligen orättvist!
SvaraRadera