Ilskan från i torsdags lade sig på fredagsmorgon och att jag var arg berodde inte på något speciellt. Jag var bara JÄVLIGT förbannad. En man på spårvagnen fick sig en dänga. Han pratade oavbrutet i telefon från det att jag gick på spårvagnen till det att jag gick av. En halvtimme alltså. Jag vet inte varför jag blev så irriterad mer än att han pratade förbannat högt och till slut satte sig bakom mig. . . Han gapade ut orden, jag menar jag har problem med ljudnivån i vanliga fall. Det räcker med min son hemma, så han behöver inte, vuxna människa sitta på en spårvagn och prata så högt i över en halvtimme. RESPEKT MANNEN!!!
Jag blev förbannad och han blev förnärmad! Ja jag är inte rolig när jag är så arg, det håller jag med om. På jobbet sa jag; "Jag är så arg idag!" samtidigt hade jag ett leende på läpparna. "Ja, om du är arg nu så skulle jag också vilja vara det" , svarade min chef. Jag såg antagligen för glad ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar