Kärlek

Jag vet inte hur jag ska beskriva hur jag mår. Ni kanske inte bryr er så mycket om det ändå?! Men eftersom jag tidigare skrivit om hur sänkt jag varit, vill jag också skriva om hur bra jag mår idag och om hur mitt hjärta bultar . . . för en annan person . . . en måbrakänsla, det är en känsla som jag inte ens minns att jag haft förut. Inte alls på det här viset !!!

Ni som vet och känt den, ni som vet att när man tar i en annan person som man är förälskad i och tycker om, så pirrar det i hela kroppen. Man kan inte sluta. . . jag känner mig som en tonåring på nytt. . . och jag är såå avslappnad i denna persons närvaro. Vi kan prata om allt (tror jag- hoppas jag- åtminstone jag ;-), jag är inte längre hungrig, jag börjar få svårt att andas när jag inte har personen bredvid mig och samtidigt som jag känner detta underbara, känner jag mig också sårbar. Jag har utelämnat mig själv, släppt alla spärrar och jag är helt enkelt drabbad- av kärleken. Han rev inte bara ner muren som jag trodde jag byggt upp, utan även mitt draperi . . . som jag inte längre tänker hänga upp... Herregud säger jag bara. . .

Den fanns där, mitt framför ögonen på mig- utan att jag ens visste om det. Eller så var det så, att jag inte vågade tro! Och egentligen är det farligt att skriva såhär... vad som helst kan ju hända . . . men jag kan inte låta bli.

JAG MÅR SÅ HIMLA BRA!!!
(så låt mig få göra det då)