Han blev jätteglad och trodde inte det var sant. Han berättade att han var 79 år bland annat och när jag släppte av honom ville han visa sitt hus. Det låg jättevackert.
Vad heter du? frågade han. Ellinor, svarade jag. Ska vi låta det stanna vi det? sa han då. Ja det tycker jag, sa jag.
Jag sa att han skulle ta hand om sig och sova gott och så åkte jag hem. Plötsligt blev jag vemodig.
Bara han nu inte hade rymt från nåt hem ... "Kvinna dumpade gammal man och sågs lämna Nya Varvet i kolsvart mörker", kanske löpsedlarna skriker snart!
Klump i magen plötsligt och fick en känsla och reminder om boken jag precis läst. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar