Bakgrund

måndag 30 november 2009

Stress

Idag är jag jätteglad. En viss person som jag egentligen inte känner har gett mig jättemycket energi. Jag behöver det. Jag vill ha mer!!!

Men idag är också en konstigdagkänsla. Det är min sista dag på jobbet och jag känner mig stressad. Jag har jättemycket jag ska göra och bli klar med innan jag går för dagen.

För en stund sedan kom en tjej som är inhyrd konsult här och sade att hon behöver nog sitta med mig idag, för det är så mycket jag gör som ingen tänkt på.

Jag blev lite obstinat och sade att det har jag nog inte tid med, var det något speciellt du tänkte på?
Jag känner att det borde människorna tänkt på lite tidigare. Ja, nu kan ju inte hon hjälpa det men hon behöver ju inte komma sista dagen när jag redan är suuuperstressad.

ELLER???

söndag 29 november 2009

Miljöhuset

I miljöhuset finns två olika "rum". Ett där man ställer möbler och diverse andra småroliga saker. I det andra är det mer sopsortering där tidningar och annat löst skit slängs.

Jag är jättedålig på att sopsortera, men jag ska bättra mig. Snart ska ju soporna vägas och då kommer det bli dyrare för oss hyresgäster ju mer det väger.

Min son är som sagt väldigt intresserad utav tekniska saker och även saker som han hittar ute. Han är en liten sakletare och även om han inte behöver sakerna så plockar han upp det och tar med sig hem. Det har varit så i många år och det började redan i dagisåldern. På vår balkong hemma stod det ibland en trasig vägskylt, cementklumpar, stora pinnar (mer åt grenhållet), skruvar, rostiga verktyg och brädor i olika storlekar.

Ibland rensade jag där när han inte var hemma, för han saknade egentligen aldrig något... det var bara känslan för honom den stunden när han hittade det och en stund efteråt när han satt där på balkongen och hade sin lilla fixarhörna, som vi kallade den. Man ska ju uppmuntra den där kreativa sidan.

Det är fortfarande så, men i mindre skala. Han vill själv inte ha så många saker och vill gärna slänga det efter ett tag eftersom han kommit på själv att för mycket saker gör det rörigt och det bästa är rena ytor.

Häromdagen valde han ett annat sätt!

Han gick in i miljöhusets lilla "rum" för diverse olika tekniska saker/ möbler. Där hittade han en tv. Han satte in sladden i miljöhusets egna eluttag och testade tv;n.

Där sitter min son och tittar på tv! Ja, den funkade! Men in kommer då en dam och undrar vad min son gör där. Han kom hem och sa att han pratat med Citrondamen.

- Citrondamen?? sa jag.

- Ja, hon var lika sur som en citron. Hon frågade vad jag gjorde där... Jag bor här, svarade jag.

- Vaa? säger damen med skraltig stämma och bistra ögon. (enligt min son)

- Ja, jag bor här. Jag ska se på Disney Channel nu. Disney channel XD. En ny kanal. Min mamma har inte råd med det. För då måste man ha box. Har du box??

- Nu tror jag inte mina öron. Nu skojar du väl? Nu måste du gå ut härifrån!

- Jag ska snart gå, ska bara se färdigt.

- Det är bra det...

Miljöhuset, där min goa lilla pojk bor....


Pynt och advent

Vi började pynta igår och jag gick ner till källaren för att hämta upp julsakerna. Naturligtvis låg lådorna längst in och längst underst, så det blev en total ommöblering och diverse svordomar innan jag var färdig. Svetten rann, näsan rann och min tröja fastnade åtskilliga gånger i ett utstående gångjärn som nu inte längre finns kvar. Dessutom spräckte jag en knapp på min 25 år gamla stereo när jag i ett ögonblick trodde att jag kunde luta mig mot den med en 50 kilo tung låda med böcker i famnen. Ja ni kanske förstår själva hur detta lät och såg ut.

När vi väl var klara, så blev det inte som jag hade tänkt mig. Ljusstakarna var gamla och spräckta och i vardagsrummet hängde jag därför upp en ljusslinga och två stjärnor. Det blev mysigt, men det saknades något. Ja, ljusstakar!

Jag lyckades få med mig barnen till Ikea, där ljusstakarna var slut men hamnade sedan på Plantagen, där vi hittade två stora stjärnljusstakar som Tobbe monterade ihop.

Titta vad stora dom var, men vad fint det blev!!



lördag 28 november 2009

Gammal är äldst

Jag måste berätta om min vän som arbetar på ett demensboende. Jag ringde henne igår när hon arbetade och då var det en gammal tant som hela tiden kom och frågade vad hon skulle göra. Min vän sade efter fjärde gången "Men lilla du, nu får du sitta ner och vänta. Du ser ju att jag är upptagen, tänk dig som att du är på en mottagning ...jaaa... sitt där, så ja. Så väntar du nu så ska du få en go bulle sen..."

Vi fortsatte prata och plötsligt hör man tanten säga högt för sig själv;
" Konstigt... arbetar det bara en person på den här mottagningen?"

Hahaha...nää, det är då jag saknar de gamla. Jag kanske verkligen ska söka mig tillbaka till demensvården? Även om det var tungt så var det glädje.

Åh, vad jag ömmar för de gamla.

Att skriva eller inte skriva . . .


Ibland bloggar man mycket, ibland inte alls. Nähä...och vad ville jag säga med detta? Det vet jag inte. Att jag är en periodare kanske...?!

Jomen det kan jag nog säga att jag är. Både med det ena och det andra. Jag bakar i perioder, umgås med människor i perioder och nu bloggar jag i perioder. Ja, det blir ju varje dag men olika hur mycket och om vad jag skriver. Vilket jättetråkigt inlägg det här blev då. Varför skriver jag strunt?

Vilken morgon

Jag blev väckt klockan 07.30. Ingen sovmorgon här inte... nej, men vet ni vad?
Jag fick frukost på sängen!
Min lilla goding gjorde för första gången frukost till mig. En skinksmörgås och ett glas oboý, sedan hörde jag hur han dessutom diskade.

Det är kärlek!

Liseberg med barnen

Vi åkte in till stan igår jag och barnen och en kompis till dom. Det var jättemysigt och vi såg en is-show, drack varm choklad, åkte skridskor och spelade på hjulen. Det var bara S som vann en gång och då blev det en liten godispåse som vi åt upp under kvällens gång.

Jag drack varm glögg och T köpte en fin julklapp till sin pappa i en utav bodarna.
De minsta killarna blev väldigt fascinerade vid en utav bodarna, där sålde dom nämeligen Pokemón kort. Hm . . . (det är mycket samlande och snack om det nu).






















Det var en jättefin kväll och när vi kom hem så gjorde vi tacos och barnen somnade utmattade i soffan.

fredag 27 november 2009

Hämnden är ljuv

Ja, jag vet inte. . . men jag tror det.

Idioten som undrade om min stol var skön och ville flytta in på mitt rum helst innan jag slutat var precis uppe nu.

Han tittade sig omkring och så sa han;

- Duu... allt det här som står här kommer stå kvar eller?
- Mmm... (stora ögon)
- Jag funderar på att ställa skrivbordet så istället (visar hur)
- Okejjj (tittar frågande)
- Men du är här på måndag också eller?
- Mmm...
- Ja, men trevlig helg då.

Jag frågade om jag fick ta ett kort på honom och det fick jag.
Nu lägger jag snart ut det här!

En fråga



OM en städare varit på din arbetsplats så ska det väl lukta fräscht efteråt?

Det gör det inte här.
Det luktar surt och svettigt.
Detta beror inte på att det är fel på städmedel eller trasor.
Nej, det beror på städaren.
Han är stor och överviktig, har svårt för att andas när han rör på sig. Stora svettringar under armarna och är allmänt ofräsch. Han påminner om Shrek, fast han är inte grön. Men när han går härifrån så skiftar färgen, det gör den.
I början när han kom satt jag kvar, men efter några gånger fick jag andnöd och droppen var att eftersom jag sitter på kontor, så sitter jag ofta i telefon. När han bara dundrar in med igångsatt dammsugare utan att ta hänsyn till att jag är upptagen i ett samtal, ja då kände jag att gränsen gick där. Jag nämnde att han kunde väl titta in och kolla det innan. . . men han verkade inte förstå och träsk-språket är inte jag så värst uppdaterad i.

När städaren städat färdigt och gått måste jag öppna alla fönstrena för att vädra ut och lämna våningen en halvtimme, för att sedan komma tillbaka och fortsätta arbeta. Är inte det lite ironiskt? En städare som luktar illa?!

Jag tycker Shrek är rolig och verkar gullig när jag tittar på filmen. Men jag vill inte att Shrek ska arbeta här!

Jag vill att Shrek ska bo i träsket och vara där. Han kan väl städa där istället?


Eller så kan han återkomma och städa här efter måndag, då är inte jag här längre. . .

torsdag 26 november 2009

Samtalslista

Undra om man ska börja med det? Att skriva ner alla samtal man har om den lille mannen.

Förra veckan ringde en förälder och berättade en händelse som precis hänt i deras trappuppgång. Hon var jättetrevlig, men händelsen var väl mindre trevlig. Men däremot hade hon själv barn som hade andra svårigheter och visste precis hur jobbigt och svårt det kan vara. Hon ville helt enkelt bara informera.

Nästa dag samma vecka ringde skolan. Ett fönster hade gått sönder av en väldigt intensiv knackning. Av misstag och av otänksamhet, men även där var det informativt och en berättelse över hur ångerfull och ledsen han var. Helt otroligt ledsen, han ville inte leva. . .

Men däremot igår ringer en person och går till attack direkt. Det fixar inte jag riktigt längre. Jag attackerar tillbaka, men sakligt. En saklig attack helt enkelt.
"If you mess with me, I mess with you. You dont like me, I dont like you."

Det var väl inte så jag sa, men man kan inte bara lyssna på en version och tro att den är sann förrän alla har fått berätta sin version. Tro inte på allt just ditt barn säger, för det gör inte jag om mitt. Det finns alltid olika känslor av upplevelser fast två personer har varit med i samma situation.

Det mest störande är också att . . . just denna familj. . . jag ville sagt att "Kasta inte sten i glashus" eller "sopa rent framför din egna dörr innan du sopar framför andras" men det kanske kommer. Ringer hon en gång till på det sättet, så blir det så och då hamnar hon också på min nya lista;

"Den svarta samtalslistan".

Sluta tänk


Jag försöker inte att tänka så mycket på saker som inte berör mig egentligen. Men ibland kommer det bara över en, eftersom människorna ändå finns i ens närhet på ett eller annat sätt, saker som personer tycker och gör- det blir ju så personligt i och med att ... ja, det är så j-vla invecklat. Men dom människorna jag tänker på är inte verklighetsförankrade. Dom blundar för saker och låtsas som ingenting. Jag verkligen HATAR när de låtsas som ingenting.


Det här inlägget blev lite trasigt känner jag. Jag skulle vilja skriva så mycket mer, men jag får inte ord på galenskapen idag. Jag skulle vilja förklara i detalj, men jag blir bara förbannad nu när jag tänker på det. J-VLIGT förbannad.

onsdag 25 november 2009

Tid, mertid, övertid, halvtid ??

Som alltid tycker jag tiden står stilla när jag är "barnledig". Jag skulle kunna göra vad jag vill och vad som helst (nästan)... men jag förmår inte. Jag saknar mina barn när jag inte har dom hos mig. Konstigt det där. Men tänk vad fort tiden går. Tänk sen när dom är ännu större och nästan aldrig hemma. Vill inte tänka så alls nu, men tankarna kommer ju.

Jag liksom ringer dom varje dag och kollar om jag kan hämta på nån träning eller kan jag möjligtvis gå på det där mötet som skulle vara??
Idag var det fotbollsavslutning och först hämtade jag honom från handbollshallen och hem för att äta, sedan till avslutningen med prisutdelning och fika.
Det är mysigt!

Jag tror att jag måste börja med någonting på min fritid, annars kommer jag bli osocial och oenergisk. Jag måste börja röra på mig och att sporra sig själv med att blogga om det kanske är positivt? Ja, vi får väl se.

Tid kommer jag få gott om i alla fall!

Jag ska sluta

Jag har fått min dom. På måndag slutar jag med omedelbar verkan. Rätt skönt med tanke på att man gått och väntat på något man inte riktigt vetat. Ovissheten är ibland det värsta som finns.

Men nu vet jag!

Min son ropade; YES!!! och det kom ju från hjärtat. Anledningen är väl mer för att han vill att jag ska vara hemma när han kommer från skolan. Det är ju alltid mysigt med en mamma som är hemma då och kanske lagar god mat och bakar som en riktig bullmamma gör.

Ja, nu ska vi ju inte måla upp någonting som jag inte kan leva upp till, men att veta att lilla mamma åtminstone är hemma, även om det bara blir nudlar till lunch kan väl vara nog så bra?!

En annan reaktion jag fick ifrån en utav de anställda som ska vara kvar var denna;

Rrrringggg (Telefonen ringer)

- Ja, det är Ellinor!

- Hej, det är jag du...

- Hejj.

- Du, blir det måndag du ska gå eller?

- Ja, det blir det.


- Okej... kommer du att lämna möblerna som dom är eller? Ja, jag tänker på skrivbordet.


- Jaa... jag hade ju inte tänkt ta med mig det hem precis.


- Nä, men det är bra. Du, är din stol skön?


- Skojar du nu eller?

- Nej, min stol är så himla utsutten vet du.

- Men du?

- Ja?

- Jag kommer sakna dig med ....


- Mm... men jag flyttar upp mina grejer på måndag då?

Helt okänslig och befriad från samvetsfrågor.

Är inte det lite likt han begravningsentreprenören i Lucky Luke?
Han går ju och tar mått på människorna innan de ens har dött.



Det ska bli skönt att komma härifrån det här stället, men det är ju ändå den där känslan över att inte ha något arbete nu som kommer över en. Stället här är ju ändå dömt att misslyckas. Jag ser det här som början på något nytt istället. Jag tror att år 2010 kommer bli ett bra år för mig.

tisdag 24 november 2009

Ullared

(Nä, men vad konstigt då... )
Jag tycker synd om Morgan i programmet Ullared. Vad rolig han var igår när han gick fram till killen som klippte gräset och sade att de höll på att filma och göra ett reportage om honom, så om killen kunde klippa gräset lite senare istället. Ja visst, sa killen... men fortsatte iaf.

Jag funderar på att åka till Ullared med barnen och hyra en sån där campingstuga, så kan man gå ut och in och shoppa hela tiden. Helt obegränsat, precis som den där familjen som hade handlat för 48 000 kr. Herregud. Hade jag fått välja hade jag åkt utomlands istället.

Jag tittade på flygresor igår och flyget tur och retur till Spanien nu kostade 998 kr per person med utresedatum den 30:e november och hem den 14:e december. Jag vill åka nånstans med barnen! Vad skönt det hade varit. . .
Det är ingen rolig årstid nu. Men advent kommer ju till helgen och då blir det ju lite mer stämning när man sätter upp adventljusstakarna i fönstren.

Fjällen då? Vi firade jul ett år i Sälen och det var den bästa julen på alla år tycker jag. Tomte, släde, snö, julbord.... vi spelade sällskapsspel, åkte skidor (försökte) och det var inga krav på massa saker. Underbart var det helt enkelt.

Men man får väl vara glad om man kommer till Ullared och få en upplevelse där. Har förstått att det kan hända mycket där. Sedan kanske man kan hitta något bra ugnsrengöringsmedel? Eller 3 st wc-fresh för 10 kr. . .

Desperat ?

Näe jag vaknade imorse tänkte jag på vad som skulle komma på tv ikväll. Ehh.. känns inte riktigt som om att jag är fokuserad på jobb eller annat. Nä, mina tankar gick till desperate housewifes som är så himla roligt.

Att jag sedan ska tvätta mellan 17-20 är något jag försöker förtränga.
Nej. Jag tror att vid 20.30 nån gång ikväll så kommer jag stå och ropa till min dotter och kusin;

"Ni på soffplats är ni klara??"
och så kommer dom ropa tillbaka;

"Jajamensan fattas bara!!!"

Sedan mölar vi i oss lite godsaker och frossar till de DESPERATA HEMMAFRUARNA.

söndag 22 november 2009

En sväng på stan

Efter några timmar på Liseberg blev det en sväng på Linnestan där jag mötte upp fina Åsa. Ja, det är ju inte ofta man får chans att träffas ute sådär, det blir oftast att man träffas hemma och det är ju väldigt trevligt i och för sig. Barnen gillar ju det när man är på hemmaplan och oftast är det trevligast hemma. Men ibland är det kul att se lite människor ute och nu föll det sig så himla käckt att hon hade möjlighet att ta en öl på stan.

Jag var lite seg och trött, men det är förkylningen som inte vill släppa riktigt. Vi gick på Rumpan Bar och jag köpte en jättegod fisk & hummersoppa med vitlöksbröd till. Ja, sedan gick vi till ett annat ställe på Linnegatan och där råkade jag ut för något obehagligt.

Vi kallade stället för Rastafera. Ja det blev ett internt skämt av en liten missuppfattning. =)

Ja, jag vet inte om det var stället det var fel på eller mäniskorna, men plötsligt var min väska borta. Det gick så fort och jag blev helt förvirrad. Som tur var, hade jag inte druckit så mycket och var inte nämnvärt berusad. Men det trodde naturligtvis de tre utländska killar i 20-års åldern som satt vid bordet bredvid oss. Efter att ha vänt lite upp och ner på filtar, bord och stolar och förföljt två andra mörka män som jag först trodde tagit den, fick jag syn på den instoppad bakom en av de utländska killarnas ben under deras bänk. Ja, den hade ju inte kommit dit av sig själv.

Varför jag inte ringde polisen vet jag inte, men jag blev så j-la lugn istället och snodde tillbaka väskan ... och sa till dom att "Det är killar som ni, som gör att man blir rasist och att folk får förutfattade meningar om utlänningar, era j. . . "

Jag var så glad över att fått tillbaka min väska, för alla de tankar jag hann att tänka under den lilla stunden var allt mellan himmel och jord. Körkort, spärra banken, telefonen, hur och när??

Ja, dom hade ju gjort detta förut . . . det är ju inget snack om den saken. Det var väl därför det gick så fort.

Men det var ju lite skärrande och sedan när vi kom ut stod de där två mörka männen där och frågade om vi skulle dansa salsa.
I mitt lite arga upplösningstillstånd bad jag dom hålla klaffen och kastade iväg en liten ljusstake mot den kaxiga lilla utländska killen som blev vansinnig för att jag hittade min väska undanstoppad bakom hans ben. Ja, jag vet inte varför . . . det var ju dumt, men jag ville väl ge igen på något konstigt sätt. Det började inte brinna i alla fall!

Vad dumt att jag inte ringde polisen eller sade till personalen på restaurangen!
Trots detta och lite till hade vi en trevlig kväll, Åsa och jag.

Jul på Liseberg

Det blev en jättefin lördag med solsken på förmiddagen och senare på eftermiddagen åkte jag in till Liseberg och fick en fin upplevelse i och med att alla ljus nu lyser så vackert överallt . Undra hur mycket det kostar i elektricitet över att ha dessa lampor tända dygnet runt i en månads tid. Vackert är det som sagt.

Det var jättemycket folk och vi hade jättetrevligt. Middag och Is-show samt lite lotterier, varm glögg och femkamp. . . en jättefin kväll. Tänk vad fort det mörknar nu, redan vid tre-tiden.
Usch. . . men vi går mot ljusare tider. Det gör vi, det är bara några månader kvar. . .

En härlig fredag


Efter flera dagars förkylning är jag fortfarande inte helt frisk, mest hes nu, men det är ingen känsla av att det skulle vara influensa på gång. Jag tror jag redan har haft den. I slutet på juli, när de första tecken på svininfluensan började skrivas om blev jag jättedålig. Jag tror helt klart att det var den.

När jag kom hem från jobbet i fredags tog jag ett varmt bad och sedan lade jag mig i soffan och tittade på Idol. Sedan fick jag besök av min "återvunna" moster som jag haft kontakt med sen i maj månad. Hon bor inte så långt från mig och hon dök upp med rött vin och salta pinnar till något som blev en riktig trevlig och mysig kväll med tjejsnack. Goa Lena. Här är hon på ett kort från i somras när vi var på stan.

Tekniskt lagd?

I fredags kom tjejerna hem och skulle värma lite paj i vår nyinköpta mikrovågsugn. Jag trodde att det inte var så svårt och satte den på 2 minuter. Men den blev inte riktigt varm. Den blev bara varm på sidorna och iskall i mitten. Efter flera försök tog jag fram bruksanvisningen och letade efter manualen.

Så hittade jag en sida där det stod;

Problem; Ugnen värmer inte

Bra tänkte jag och fortsatte läsa.

Möjlig orsak; Ugnsluckan är inte ordentligt stängd.

Jo, men det är den ju tänkte jag. Vad dumt. Till slut står det.

Lösning; Stäng ugnsluckan ordentligt.

Allvarligt talat? Vad är detta? En bruksanvisning för mindre begåvade eller??
Det där är väl mer självklara saker som man inte behöver tänka på!?
Nä, jag har tydligen köpt mig en alldeles för teknisk mikrovågsugn som jag måste läsa från sida 1 för att kunna förstå. Man ska väl inte behöva krångla till det för mycket?

Så fint

Jag blev så rörd till tårar i fredags när IDOL Calle sjöng denna låten "Your song" av Elton John. Han sjöng den till sin mor och han är ju så grymt bra. Lyssna och njut.

fredag 20 november 2009

Grisar??

Jag läste på nyheterna att det är inne nu att ha grisar som husdjur!

Men hallå??
Jag själv kan väl tycka att det inte hade känts riktigt bra. Svininfluensan t ex härjar ju nu, ska man ha en gris som går omkring och förpestar tillvaron och kanske smittar ner dig då?!

Nää. . . inte vill man ha en gris som går omkring och grisar ner. Det finns tillräckligt med grisar här tycker jag.


Här har ni två!




Lite sjukt så här i höstmörkret

Sista natten

På torsdagar när barnen är hemma så är det ju liksom sista natten för vår vecka tillsammans. Då brukar vi spela nåt spel och äta nåt gott. Lite som en lill-lördag.

Igår spelade vi löning och det var uppskattat från alla. Vinnaren blev Simon som är en hejare på att hålla i pengarna. Han är dessutom en mycket ekonomisk kille som gör bra affärer.

Ja, det handlar om att man ska göra en månad och när man kommer till sista rutan så får man lön.

Han vill inte jättegärna ta lån av banken för det är så dyra räntor säger han. (Man betalar 10% av det man lånar.) Och så vill han gärna betala sina skulder så fort som möjligt, för det känns inte bra annars, som han uttryckte sig.
En mycket positiv sida!

Så blev det jordgubbs-smoothie till och vi hade jättemysigt.

När vi sedan skulle lägga oss, sade Tobias efter en stunds tystnad;

- Vilken bra "Sista natt med gänget" det blev ikväll! Godnatt.

Åhhh... så underbart att höra.
Det värmde modershjärtat lite extra.





torsdag 19 november 2009

Tacospaj a´la Bella

Ingredienser;

Pajdeg
75 gram margarin
4-5 dl mjöl
1 burk kesella

Innehåll

2 burk creme fraiche
4-5 msk majjonäs
1 gul lök
Gratängost
Jalapeno
500 gram blandfärs
Taco kryddblandning


Knåda ihop degen, tryck ut denna i en smord form och sätt in i kylen ca 1 timme.

Blanda creme fraichen med majjonäsen och ställ in i kylen en stund.

Stek blandfärsen, blanda i kryddblandningen med lite vatten.
Läggdetta i pajformen med hackad lök och jalapeno.
Bred på cremefraicheblandningen och sist gratängosten.

Sätt in i ugnen på 200 grader ca 20 minuter.


Servera med sallad och bröd. Mmm....


Barnen blev glada idag med! Mat på bordet och mys med tända ljus. Jag får nog bli en hemma- mamma.

(Jag bytte ut jalapenon mot hackad smörgåsgurka och hackad vitlök. Det blir lite mildare för barnen. Med jalapeno är det kanongott för en som älskar stark mat.)

Dagens inköp

Som ni hör så pratar jag väldigt fort och det beror på att jag är tidspressad. 50 sekunder! Vad är det? Nästan en minut, jag vet. Men det är inte mycket att tala om när man har mycket på sitt hjärta. Här kommer lite info iaf.

Ett behov av

Jag har ett behov av att spela in videos. Jag har precis förstått hur roligt det är. Ja, menar istället för att gå omkring och prata som andra människor hela tiden så är det väl bättre att spela in mig själv när jag härmar dom. Ja, så kan jag ju sitta och titta på mig själv sen och förstå att det är något som fattas mig . . . och jag vet redan vad det är!

Ett större minneskort! För just nu kan jag bara spela in 50 sekunder. . . Haha. . .

Saker

Jag fick sålt min tvättmaskin, utan att de prutade för mycket. Det kändes skitbra och vilken space det blev inne i badrummet efter att den försvann! Jag älskar yta!! Jag vill helst inte ha några saker egentligen. Men det går ju inte att komma ifrån riktigt.


Jag gick i alla fall och köpte mig en microvågsugn istället, en sak ut- en sak in. Nej det ska ju vara två saker ut och en sak in.

Vad bra... då kan jag slänga något mer idag. Få se... hm... ja, jag får fundera på den, vad det kan blli. Lite kläder kanske?! De ligger ju ändå bara överallt.

Nu ringde mitt alarm, det betyder att jag måste gå ut och flytta bilen!

Nytt jobb

Jag har sökt ett nytt jobb. Det känns som om det passar mig väldigt bra. Det står att man ska ha bra kunskaper i engelska!
Okey, wery well cykelställ . . . kan man väl säga då? Nämen, jag tror på detta. Nu är det bara att se till att jag får det också.

Mina barn sa i och för sig igår att

- Mamma, det är så mysigt att du är hemma. Du bakar och gör goda maträtter.

(Korv med bröd måste jag tillägga att jag precis hade gjort)

- Du behöver väl inte jobba mer? Snälla???

Tänk om man kunde få välja. Jag hade naturligtvis velat vara hemma när barnen kom från skolan. Att dom skulle slippa få ta hand om sig själva fram tills man kommer hem, helt slut som människa och ramlar in över skor och jackor i hallen. Blir irriterad, går direkt till köket, sätter igång och lagar mat och diskar upp samtidigt och sedan försöker blunda över hur resten av hushållet ser ut. Dessutom ska man prata med barnen, hjälpa dom med sina läxor, eventuellt tvätta, köra till nån träning, handla lite mat and so on. . .

Ja, ni vet ju själva hur det är!

Nu ska jag ta mig en whiskey till . . . 08.40 en torsdag morgon! Det e grejer d! Halsen blev faktiskt bättre, idag är jag bara rosslig och lite hes. Så en liten en på det, så kommer det göra susen! Kram på er

Pepparkakor med katt

Ja, idén med pepparkaksbak var verkligen uppskattat. Åtminstone utav en av killarna. Så vi satte igång. Det gick jättebra, till att börja med. Men när vi i ett obevakat ögonblick tittade bort, (ja vi var tvungna att titta på den andre killens farm i Farmville- han hade odlat någonting)
. . . ja, då passade Simba the cat, på att hoppa upp på bakbordet. Med mjöl i pälsen, katthår på bordet, tassavtryck i degen, en mamma som skrek och viftade med armarna och en son som var förtvivlad och tyckte synd om Simba som inte fick vara med, beslöt vi oss för att slänga resten av degen



Men några katt pepparkakor blev det . . . Katten Jansson t ex!



"Åhhhh... det luktar så gott . . . jag älskar när det luktar pepparkaka " sa godingen när han bakade och den första plåten kom ut ur ugnen.
(Ja, det blev bara två plåtar)
Nästa pepparkaksbak blir närmare jul nån gång!
Aldrig mer än två gånger om året, det vet ni väl!?

onsdag 18 november 2009

Usch

Ja, jag säger usch! Usch för ren whiskey. Jag älskar inte det! Jag har köpt hem det för att göra några goda irish coffee att bjuda på, men nu. . . nu dricker jag det rent och jag gör det av två orsaker.

1. Jag har så j-vla ont i halsen.
2. Pepparkaksbaket.



Jag kommer förklara för er vad jag menar med pepparkaksbaket. Inte nu, men senare. . . när jag har varvat ner och landat.
SKÅL!!!

Vilket väder

Ja, det är ju inte vår direkt. Det regnar och smattrar mot våra fönsterbrädor från morgon till kväll, över natten och så fortsätter det. . . man blir inte speciellt uppmuntrad. Men så tänker jag att jag måste göra någonting som gör oss lite uppåt. Barnen älskar ju att baka. Det kan vi ju göra, så luktar det gott i lägenheten sen. . . och så tänder vi lite ljus och myser.


Nu ska jag invänta barnen och så ska jag framföra denna underbara idé!





tisdag 17 november 2009

Jul e på väg

Nu är det verkligen inte långt kvar till första advent. Åh, vad jag längtar. Det ska bli så mysigt att få sätta upp adventsljusstakarna och få lite julstämning.

Nu har S sålt jultidningar och är snart på väg att delas ut, fast det blir väl jag som får hjälpa till med det. Men han får en riktigt fin premie för att han sålt lite grann och han är så glad för det.

Undra om jag också kan börja sälja? Jag vill också få en fin premie. . .



Arg, glad, arg, glad

Idag kände jag mig sådan. Sedan försökte jag mig på att bli lite ledsen också. Men det gick inte.
Jag var lite glad och så plötsligt blev jag arg. Det måste vara situationen på jobbet i samband med min förkylning som gör mig sådan
.

Ögonen på Ellinor var inte snälla idag. Munnen log, men inte ögonen. Sedan blev jag arg. På en person som verkligen inte förtjänade det. Men det var precis som om jag ville vara lite arg. Det blev en sådan situation också, som gjorde att jag blev arg. Hade det varit en "vanlig" dag, hade jag inte reagerat lika starkt. Men nu fick jag liksom anledning att bli arg och det var så skönt.

Kaka

Ikväll bakade vi en citronkaka. Den blev jättegod.

Recept

1 paket kakmix
2 dl vatten




Den blev god, det sa jag va? Menar jag det? Ja. . . men . . . det blir nog godare utan den där mixen och med vanliga ingredienser.




Tycka synd

Idag mår jag inte bra. När jag vaknade av larmet kl 06.00 idag, ville jag inte vakna. Men jag var tvungen. Jag var tvungen att gå till bilen igen. Det här jagandet och den inre stressen tar kål på mig.
När jag kom till bilen, kom det två arbetsgubbar. Dom tittade surt på mig. Jag hade gått direkt upp ur sängen och klätt på mig, så jag hade inte använt rösten.
Och så fick jag för mig att jag skulle be om ursäkt, för att jag lånat deras parkeringsplats över natten. Men det ända som kom fram lät ungefär såhär:

- Mm..hej... ja ska...ba... lånat.. mmm...

Det roliga var att jag hoppade in i bilen, samtidigt som jag fick ur mig dessa enstaka ord. Det måste låtit helt sjukt och sett konstigt ut också. Med tanke på att håret bara stod rakt ut och upp och så hade jag på mig pyjamasbyxor och sandaler...

Jaa och så kommer jag till jobbet och känner att jag inte alls mår bra. Jag är helt osocial. Orkar inte prata med någon här heller. Så ringer telefonen;

- Mmm, Ellinor.
- Hallå du! (glad röst) Freddan här. Nu kommer revisorerna upp till dig.
- Ok... Men du?!
- Ja?
- Jag mår inte bra. Jag behöver någon som tycker synd om mig!
- Men jag tycker synd om dig! Det gör jag alltid. Även när du inte mår dåligt alltså... !
- Ja, men tack.... Men du?
- Ja?
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig med. Hej då.
- Hej...

Ja, det kanske är synd om mig?
Nej, det är det inte.
Jag skrattar alltid åt Fredrik, för han är så rolig. Han är en av de goaste och roligaste personerna jag känner. Jag vill inte att han ska flytta! Jag hoppas hans tjej kan komma hit istället och förgylla vardagen med oss göteborgare. Operation övertalning ska börja!

måndag 16 november 2009

Mariafeber

Apropå feber!

Det är ju så många som har feber nu i och med influensan och vaccinet. Ja och sedan läste jag om Robbie Williamsfeber på Åsas blogg. Men nu känner jag att jag har nog fått Mariafeber. Jag kan inte sluta prata som Maria. Men nu har jag lovat mina barn att sluta och jag lovar er också. . .

. . . efter den här filmen. . .

. . . och efter denna . . .


Jag tillägnar dessa filmer till alla Marior ;)

(Jaaaa jag vet att jag är såååå löjlig, men jag har skitkul. . .)

Drömmer jag?

Jag sitter och arbetar och kommer plötsligt på att jag drömde i natt. Men vad var det jag drömde egentligen? Många konstiga saker på en och samma gång.

Ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag. Jag är inte drabbad av influensan. Jag hade ingen feber när jag vaknade imorse.

Nej. Att jag vaknade kallsvettig berodde på drömmen!!

Antagligen fick jag sådana men efter i lördags och mötet med alla föräldrar på det öppna huset att det påverkade mig mer än jag trodde.

För när jag nu sitter och sammanfattar drömmen, så handlade den om mig och en annan man i området där jag bor. Han är sambo och har barn, barn i samma umgängeskrets som mina egna. Vi har också gjort lite roliga saker ihop i samband med olika aktiviteter och annat.
Nu befann vi oss i drömmen någonstans och vi inledde någonting som jag absolut inte annars skulle gjort. Inte för att han inte är charmig och ser bra ut. För det har jag alltid tyckt. Men det handlar mer om att "det passar sig inte". Tro sjuttan att man vaknar och mår dåligt och är genomsvettig.

Vad glad jag blir nu! Det vara bara en dröm och jag har ingen influensa!!!

Objuden gäst

Jag ligger och funderar. Vad är det som låter? Vad är det som knorrar utanför mitt fönster? Det låter som en liten maskin. Ja, jag tänker inte mer på det. Det är bara Sandra och jag som är vakna.

Jag frågar Sandra

- Stängde du balkongdörren nu innan du lade dig?
- Nää?
- Nähä?? Men det kanske vi ska göra nu när vi bor på bottenplan? Det kan ju hända vad som helst. Han som kallas för babyface till exempel. Han går ju omkring nu överallt.
- Men mamma, han går inte in genom balkongdörren. Han ringer ju på dörren mellan 15.30 och 18.00
- ???? Näää... så kan man väl inte tänka?!

Så jag går upp och ska stänga balkongdörren. Det är kolsvart ute.
Då ser jag något utanför fönstret.

- Aaaahhh.... skriker jag. (För jag ser inte vad, jag ser bara en skugga!)
- Vad är det ropar barnen? (som vaknar)
- Nej, det är ingen fara! (vill ju inte skrämma upp )
- Varför skrek du då?
- Nej, men jag såg bara en skugga, så reagerade jag så. Det är ingen fara!!
- Aaaaaahhhh.... skriker barnen då.
- Va? Vad är det?
- Någon går utanför, vi såg en skugga!! Aaaaahhhh.... BABYFACE!!!! Skriker alla då. Utom jag.
- Sluta!!!!! säger jag.

Jag hämtar telefonen och kameran. Ja, det är sant. Jag tar kameran i fall jag skulle behöva bevis... Tänder sedan lampan och öppnar balkongdörren. Då hör jag det där knorrande ljudet igen!
Men då ser jag vår nya objudna gäst, som tydligen trivs hos oss. Det är ingen mindre än;


Vad ska vi kalla honom för då? Hairface???!!!

???

När jag vaknar, är jag helt kallsvettig. Jag har skitont i halsen och huvudet värker. Shit, tänker jag. Influensan??
Jag går upp och springer ut och hämtar bilen som har stått på en låneplats hela helgen. Ja, jag vill inte stå där klockan 07.30 och skämmas inför byggarbetarna, när dom säger; Du det där är våran plats. Så jag är där redan klockan 06.00 och kör den 50 meter till parkeringen utanför mitt vardagsrum.

Sedan hoppar jag in i duschen, klär på mig och sen blir jag helt handlingsförlamad. Det är så skönt när alla sover på morgonen. Det är så tyst och skönt! Därför går jag och lägger mig igen.
Men jag ligger bara 10 minuter, för sedan vaknar någon och skriker mig rakt i örat. Det är inte roligt.

Då får jag fart. Jag måste hemifrån. Barnen måste iväg, jag kan inte ligga här och dra ut på lidandet. Jag måste lida lite på jobbet också.
Så när jag väl kommit till jobbet. Ja, då har jag hur mycket energi som helst. Trots att det är måndag!!
Jag har massor att göra helt plötsligt, och jag VILL göra det också.
Det var längesedan jag kände så.
Konstigt, men de veckorna jag är barnledig så gör jag inget nyttigt känns det som. När jag har barnen, då vill jag göra allt. Det är då jag lever. Det borde vara tvärtom, men så är det inte.

Barnen är livet, det är bara så!

söndag 15 november 2009

En riktig söndag

Jag känner mig inte riktigt bra. Det känns som om jag har feber och så går jag omkring och nyser hela tiden. Ja, ska jag vara sjuk så vill jag vara det på riktigt. Inget halvdant som när det inte bryter ut. Jag har sovit mycket och sedan har vi haft en riktig mysig söndag med varandra.
Vi har spelat Fia med knuff, tittat på Sunes Jul del 1 och 2 och sedan spelat yatzy.





Öppet hus

Enligt schemat på det öppna huset, skulle det vara lite bild, matte och forumspel. Det verkade roligt. Barnen ställde sig i en ring och forumspelet gick ut på att göra rollspel i och med att sätta sig in i rollen som mobbare och mobboffer. Läraren pratade länge om hur det gick till. . . men det var en liten rörig förklaring kunde jag tycka.

Det var fler som tyckte det. Bland annat min minsta son.
Han räckte upp handen när hon stod och pratade.

- Ja? sa läraren.

- Ursäkta, men vad snackar du om egentligen? sa S.

- Jaa du, sa hon igen. Jag pratar om mobbing.

- Jaha, okej.

När förklaringen var gjord och barnen skulle börja spela, frågade läraren.

- Är det någon som har en fråga nu?

- Ja, sa S och räckte upp handen.

- Ja?
- Vad blir det för mat i bamba?

Ja, sedan var isen bruten om jag säger så.

Han är så underbar...

Här sitter mina godingar och gör en bild.





. . . och under tiden jag gick ut från klassrummet och var tvungen att andas djupa andetag, fick jag syn på ett bord längre bort där någon stod och delade ut någonting. Jag gick fram och fick denna flaska med etikett "föräldrastärkande vatten". Det var precis om någon förstod att jag behövde något stärkande för att klara av resten av lektionen bland inaveln. Näää... men ni kanske förstår lite grann hur jag menar. Synd att det bara var vatten och inte något annat stärkande däri.



Senare på kvällen kom min älskade syster och hennes pojk. Vi hade mysigt och spelade sedan detta mattespel, som T hade tagit med sig hem från skolan. Det var multiplikation, addition, subtraktion och division man skulle använda sig av.

Vi slog tre tärningar och skulle räkna ut ett tal som man helst av allt behövde enligt pappret framför sig. Jag kan säga att jag är rätt snabb i huvudet, när det gäller matematik. Det kanske ni inte tror, men det är jag! Det är T med!


Tobbelito vann!


Såpan som nog aldrig tar slut

Igår råkade jag ut för en sån märklig situation. Jag kan inte hjälpa det men jag gillar inte när alla är med alla. Ja, svårt att förklara. Men känslan av en dokusåpa infann sig och som tur är så är inte jag huvudperson i den. Nä, även om jag kan hitta på mycket så har jag en spärr. Jag har faktiskt det. Speciellt när det gäller förhållanden. Jag tänker mig för där.

Men det är inte alla som gör det. Den ena träffar den andre, när inte det funkar tar kompisen över och så byter man.
Jag har verkligen jättesvårt för det. Jag stör mig på personerna och tycker att det är patetiskt. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att då har man ingen direkt känsla för saker och ting. Har inte personerna någon självdistans? Det kan väl inte vara riktiga känslor man känner för varann? Det måste vara mer än desperat handling över att inte behöva vara ensam? Eller ska man prova på varandras ex på det viset?

Jag brukar faktiskt tänka för mig själv att jag inte behöver bry mig, för huvudsaken är att inte jag behöver vara med i cirkusen. Men igår blev situationen väldigt påtaglig.
Just igår samlades alla på en och samma plats. I och med att idioterna också har barn i samma klass, så blev det riktigt nice. One big happy family, om man säger så.

Den ena pappan hade dejtat en mamma i klassen, den andra pappan hade dejtat en "nätdejt".
Den första pappan fortsatte inte sitt förhållande med mamman i klassen. Han valde istället den andra pappans nätdejt.
Då började den andra pappan att dejta mamman i klassen. Undra vad alla barn tänkte då?!
Nu träffas inte den andra pappan och mamman längre. Men den första pappan och nätdejten har flyttat ihop.

Sedan står alla i samma klassrum, för det var öppet hus. Där står mamman, de två papporna och nätdejten. Där står jag och där står även mammans ex och pappans ex. Den ena pappan pratar med alla och jag sitter och stör mig, (eftersom den ena pappan är mitt ex) så jag är tvungen att lämna klassrummet, innan känslan av att bunta ihop dom och tejpa igen käftarna på dom, tar över.

Pockolocko - vilken syn !!!!! Undrar vad som händer härnäst? Det kan bli spännande!

Melodifestival

Vad konstigt det kan bli om man sitter långt från tv:n. Det märkte jag häromdagen. Jag satt vid datorn några meter från tv:n. Då säger S att det är Lilla melodifestivalen på tv.
- Jaha, säger jag och är måttligt intresserad.
- Titta mamma!
Så jag vänder mig om och ser att någon börjar sjunga. Personen har en jättekonstig frisyr, men musiken verkar helt okej.
- Men vad stel han ser ut säger jag. Varför rör han sig så konstigt?
S svarar inte, han ser glad ut i alla fall.
Jag tycker det ser mer och mer märkligare ut och säger;
- Men vad är det för frisyr han har?
Jag koncentrerar mig och tittar lite närmare och ser då att det är ingen riktig melodifestival.
Det här är "Minimello" i Bolibompa och personen som sjunger är ingen riktig person.

Det var en toarulle och en slags "dockteater"! Men vad jag skrattade. Hahaha... så mycket att jag var tvungen att ta ett kort på tv:n.


Stela personer