Jag ska sluta

Jag har fått min dom. På måndag slutar jag med omedelbar verkan. Rätt skönt med tanke på att man gått och väntat på något man inte riktigt vetat. Ovissheten är ibland det värsta som finns.

Men nu vet jag!

Min son ropade; YES!!! och det kom ju från hjärtat. Anledningen är väl mer för att han vill att jag ska vara hemma när han kommer från skolan. Det är ju alltid mysigt med en mamma som är hemma då och kanske lagar god mat och bakar som en riktig bullmamma gör.

Ja, nu ska vi ju inte måla upp någonting som jag inte kan leva upp till, men att veta att lilla mamma åtminstone är hemma, även om det bara blir nudlar till lunch kan väl vara nog så bra?!

En annan reaktion jag fick ifrån en utav de anställda som ska vara kvar var denna;

Rrrringggg (Telefonen ringer)

- Ja, det är Ellinor!

- Hej, det är jag du...

- Hejj.

- Du, blir det måndag du ska gå eller?

- Ja, det blir det.


- Okej... kommer du att lämna möblerna som dom är eller? Ja, jag tänker på skrivbordet.


- Jaa... jag hade ju inte tänkt ta med mig det hem precis.


- Nä, men det är bra. Du, är din stol skön?


- Skojar du nu eller?

- Nej, min stol är så himla utsutten vet du.

- Men du?

- Ja?

- Jag kommer sakna dig med ....


- Mm... men jag flyttar upp mina grejer på måndag då?

Helt okänslig och befriad från samvetsfrågor.

Är inte det lite likt han begravningsentreprenören i Lucky Luke?
Han går ju och tar mått på människorna innan de ens har dött.

Det ska bli skönt att komma härifrån det här stället, men det är ju ändå den där känslan över att inte ha något arbete nu som kommer över en. Stället här är ju ändå dömt att misslyckas. Jag ser det här som början på något nytt istället. Jag tror att år 2010 kommer bli ett bra år för mig.