Bakgrund

måndag 9 november 2009

Hur gör man?

Ja, hur gör man för att hålla humöret uppe. Att känna att man ska vara glad för det man har? Att man är frisk.
Jag försöker tänka så hela tiden, men ändå vill jag gråta idag.

Jag tycker det är så tyst överallt. Det är tyst på jobbet, det är tyst på telefon, det är lite halvmörkt ute och jag känner mig lite ensam. Jag vet att jag inte behöver känna det, för jag har vänner och familj. Men jag vill ha någon som tycker om mig för den jag är. En man alltså. En snäll man som är gullig mot mig.

Varför ska man behöva vara så stark hela tiden?! Ensam är stark- Javisst!!! Eller hur? Men jag vill ha någon att luta mig mot. Det är precis som om man försöker leta efter något som inte finns. Eller att leta efter något att ha en orsak till att vara lite ledsen.

Nää, vad tyst det är här. Vad gör vi åt det? Jo, jag sätter på radion och lyssnar på samma gamla låtar. Men dom är bra! Det är dom... sedan tänker jag på allt roligt som jag gjort och som blivit sagt i helgen.

Till exempel var vi inne i en liten närbutik innan vi åkte till Kiel och tysklandsterminalen. Där skulle vi köpa "Rose and lime" en slags essens för att blanda med vaniljvodka och sprite. Det var bara det att jag kom inte på att det hette essens just då. Så när jag kom fram till kassan säger jag - Hej! Har ni sån där Rose and lime, du vet en sån där "Hejkomochhjälpmigattblandamigendrink"!!

- Nej, sa expediten helt allvarligt. Vi uppmanar helst inte kunderna att dricka alkoholhaltiga drycker. Jag tittade helt oförstående på honom och så tittade jag på all tobak. Men då skrattade han och sa att han skojade, men så tyvärr hade han inget sådant. Härligt med glad personal som kan skoja lite!

På båten trodde också några att jag jobbade inom polisen. Förstår inte alls varför.

Gjorde därför Persbrandts inövade förhörsteknik och härmade hans röst "Jag förstår varför du måste våldta för att få.... hmhm... " eller "Njöt du när du våldtog henne?" sedan strök jag längs väggen och låtsades ha ett vapen i min hand. (Nej, det gjorde jag inte)

Men är inte det lite underligt egentligen? En annan gång var det någon som trodde att jag var socialsekreterare när jag var ute på krogen. Men ursäkta mig? Ser jag så auktoritär ut eller? För jag menar, skulle dom känna mig så hade dom ju för länge sedan förstått att jag hade passat mer som en clown som kommer och går när hon känner för det.

Fast jag har hört att jag ser skärpt ut. Skärpt och lugn. Konstigt det där! Speciellt med tanke på att jag gärna vill säga sådana där saker som Mikael Persbrandt alias Gunvald Larsson i Beckfilmerna säger. T ex
- Du kan få en tandläkarräkning på åttatusen om du inte håller käften!
eller
- Vem fan är det som städar här?

Hahaha...

1 kommentar:

  1. Haha, heja Gunvald!
    Bara man inte börjar prata som den andra snubben som är dubbad. Fast det kanske hade varit kul att prata fast läpparna inte rör sig i samma takt som talet... ;-)

    SvaraRadera