Bakgrund

torsdag 3 juni 2010

Music here and everywhere


Jag har installerat en stereo i mitt arbetsrum idag och det känns som om det gungar här inne nu!

Björn Rosenströms nya skiva kom in på lagret i fredags. "Swingerklubb in the radhuslänga"- gud vad roliga hans texter är.
Åh vad jag skrattade just. Ni måste läsa detta inlägg från bloggen på stan.

Jag länkar vidare www.pastan.nu/bloggen/inlagg/plundrat-karmakonto.2842

Spangelska?

Jupp, då har man pratat med en spanjor på engelska i ca 10 minuter. Har ni varit utomlands nån gång och pratat med en försäljare eller någon som vill köpa något, vet ni själva hur ivriga och påstridiga dom är. Det spelar alltså ingen roll att jag sitter på ett kontor i Sverige och att han sitter i en skivbutik i Spanien och att vi har en kontinent emellan oss. Han var lika ivrig och påstridig för det. Sedan hade både jag och han knagglig engelska och till slut lät det som om vi aldrig hade pratat annat än engelska med varandra och hur skulle vi kunnat göra det förresten? Språket blev ett "hittapåspråk" när vi inte hittade orden vi sökte.

Nä, vi blev lite polare till slut i alla fall och jag avslutade med "We will keep in touch!"

Det lät väl trevligt?! Sedan blir det nog inte så. För jag ringde genast upp hans kontakt här i Sverige and told him about the case. Så nu ligger bollen hos honom. MEN vad påstridig han var!!! Bla bla bla....

onsdag 2 juni 2010

Och vem är jag?

Jag åkte till banken för att föra över pengar från ett sparkonto jag "haft". Ett konto som jag sparar pengar på till min dotter. En del av dessa pengar skulle föras över till hennes konto för en anledning och då tittade hon i kassan på mig och sa att "det kan inte du göra". Nähä? Varför då?
"Nej hon är 18 år nu och det är bara hon som har behörighet till det kontot nu."
VAA???
Okejjj.... Mina tankar blev direkt "Hon kommer plocka ut varenda krona....måste hem och prata allvar...FORT!!!! "

Samtidigt visste jag att min son hade ett beställt legitimation som låg och väntade på att få hämtas ut. Så jag sade detta och lade fram mitt legitimation för att visa att jag var målsman.
"Nej det kan du inte heller göra, sa hon i kassan då" NÄHÄ??? Varför då?
"Nej han måste själv komma in personligen för att styrka att han är han... "

Då undrar jag, vem är jag till för nu? Är jag för gammal och värdelös eller är det mina barn som börjar bli vuxna och komma in i vuxenvärlden? Ja, det är det sistnämnda såklart. Men där stod jag... och jag som alltid skött sådana saker innan, ska nu lämna över. . .