Abstinens

Det finns verkligen olika slags abstinens man kan ha här i livet. När jag inte har varit hos lille Albin på ett tag, längtar jag jättemycket efter honom. Jag och sonen var där och passade honom över natten och det blev mycket pussar på den lille mannen. Han är såå otroligt lugn och fin !

Han säger till när han vill ha mat eller är trött, det är det enda. Ja, sen pratar han och skrattar lite också, men det är bara bonus.


Sen har jag abstinens över att inte alltid kunna få träffa min älskling och det är stort. Men det går inte riktigt att styra över. Vi gör det bästa utav det istället!

Så kommer vi till det som jag har funderat på under dagen.
Eftersom Albins pappa Johan inte hade mjölk hemma, kunde jag inte brygga mig en kopp kaffe. Jag MÅSTE verkligen ha mjölk i kaffet, det är inte detsamma annars. Så jag hoppade kaffet och efter ett par timmar så fick jag dunderhuvudvärk. Jag ville bara blunda och sova . . . sedan kom jag också att tänka på det där med min GI. Det kanske inte alls är så bra nu, när jag inte mår bra för övrigt. Jag är ju så trött hela tiden. Det kanske påverkar jättemycket?!
Så när jag kom hem, bryggde jag mig två stora koppar kaffe och började äta på en påse bilar jag fått på posten av han med stort L. Socker säger jag bara!

Sedan fortsatte det lite. Jag sitter nu med ett glas vin och bryr mig inte alls om han Ola Lauritzon och hans GI. Jag äter hallon/ lakrits godis också. Det är lördag och huvudvärken är som bortblåst. Det måste varit kaffet!

Att ta sig tid att titta på tv

Jag har sett på så mycket tv-program den senaste tiden, något jag ALDRIG gjorde förr. Jag tog mig aldrig tid att sitta ner, inte ens på kvällen för att se en film, jag hade inte tid. Jag har prioriterat helt fel saker har jag kommit på. Man behöver sitta tillsammans och umgås med varandra. Även om man bara sitter och tittar på en film. Det är sammanhållningen som är viktig.

Vi tittade på "Den hemlige miljonären" häromdagen och det var ingen mindre än Ola Lauritzon. Han som hade skrivit boken jag köpte om GI för någon vecka sen. Han skulle hjälpa hemlösa och de som arbetade ideellt för att hjälpa dessa människor. Men han bodde inte som en hemlös tycker jag. Han fick en skön säng och en lägenhet åtminstone. Det han avsade sig, var sin plånbok, pengar naturligtvis och sin mobiltelefon.

Ja, idag skulle jag inte vilja vara hemlös. Jag fryser ju inomhus till och med. Men visst anpassar man sig efter sin situation. Jag tycker om det programmet, men han som person tog jag inte riktigt till mig i mitt hjärta. Han verkade så Lidingsöfisförnäm. . .

Tänk om man kunde vara en hemlig miljonär och ha massa pengar utan att man visste om det. Det skulle jag vilja vara! (Fast jag skulle vilja komma på det om några år/ helst innan 50- årsdagen)

Bamboo

GRATTIS!

Igår fyllde Lasse 40 år och vi gick tillsammans ut och åt på Bamboo. Det var som när jag var där för säkert 10 år sedan. En och annan soffa var ommöblerad- men inredningen i sig var den samma. Vi hade jättemysigt med trevligt sällskap av hans föräldrar och sen tog vi en öl på Bishop Arms för att sedan åka hem och titta på en film hemma i soffan. Eftersom jag har en tendens till att somna väldigt snabbt, höll jag på att göra det i soffan till filmen. Dessutom var filmen en riktig thriller som jag inte kunde sitta stilla till, så slutet på filmen tittade jag på idag. Den var riktigt bra. Jennifer Aniston i DE RAILED.

Text på väggen

Ja det är ju lite halvgammalt det där, med text på väggen istället för en tavla. Men jag gillar det.

Ibland känns det faktiskt som Taikon här hemma. Rätt ofta faktiskt! I en liten lägenhet kan man inte ha mycket saker och jag har försökt förklara detta för mina barn. PLOCKA UNDAN, TACK!!!

I det ena rummet som två barn delar på, kan man samla ihop en säck med saker och sälja ...

Jag blir knäpp helt enkelt! Så jag brukar gå ut och gå en promenad för att komma ifrån lite och när man kommer hem så har texten i vardagsrummet helt faljerat.

Det såg rätt roligt ut utifrån måste jag säga.

- Jaha? sa jag högt för mig själv . . . hemmet är alltså inte ljuvt längre . . .

Massage

Jag vet inte vad som är jobbigast. Att vara trött precis hela tiden, att nästan vara helt osocial, att inte känna igen sig själv och att inte ha varken engagemang eller att kunna känna sig riktigt glad. Det är i alla fall kvittot av minst tio års uppbyggnad av ren stress!

Skit samma, jag vill inte klaga och det finns alltid någon som har det värre. Det är bara det att alla andra är uppe i sitt egna och jag är uppe i mitt.

För att lindra lite, så blev det indisk massage idag på Kropp och Hälsa. Så skönt och jag längtar tills nästa gång. Yoga får bli ett av mina mål framöver också. Det ska ge ett inre lugn och det är precis det jag behöver. Lugn och ro.


Indisk huvud- & ansikts massage, nacke och axlar (40 minuter)
Behandlingen består av djup massage på rygg, nacke, axlar och bröstmuskulatur. För att kunna ge en djupare avslappning masseras huvudet i speciella cirklande rörelser vilket ger en mycket skön och behaglig känsla i hela kroppen. Massagen löser upp spända muskler och huvudvärk brukar släppa. Man känner sig välmående, uppfriskad och ofta klarare i tanken efteråt.. Behandlingen avslutas med en skön ansiktsmassage som ger ett litet naturligt lyft.

Behandlingen Indisk huvud- och ansikts massage, nacke, axlar och rygg har blivit mycket uppskattad av kunder eftersom den har stor effekt mot stressymtom och spänningshuvudvärk. En positiv respons från kunder är att de känner sig mindre spända, bättre till mods och klarare i tanken.

Seans

Jag var på seans häromdagen. Jag tror på andevärlden och är fascinerad av allt det där runtomkring. Men det blev ingen hälsning från någon jag kände igen. Det tror jag åtminstone inte. Tjejen som höll i det var under träning och kunde inte riktigt säga vem det var till, eller namn direkt. Hon övade på att inte titta på någon! Men som sagt. Några man vet om som har gått bort under åren har man ju i minnet och man behöver inte känna personen i fråga heller. Det räcker med att man är där och har någon slags koppling. Det kan vara långsökt också, som en kompis, kompis eller som en mammas väninna.

Hon tittade ofta på mig och sedan sa hon. "Det är något speciellt med dig.
Du har en man bakom dig. Det är en hjälpare! Han är som en guide och det är honom du ska vända dig till när du behöver hjälp."
Ja, jag behöver verkligen hjälp. . . sa jag.
"När du känner dig ensam, ska du be till honom. Sedan måste du börja be om hjälp."

Jag fattar inte riktigt hur man ska be till en person, som i detta fallet är en hjälpare eller guide. Vad ska jag säga då? "Snälla, nu känner jag mig ensam och jag behöver din hjälp?"
Jag tycker ämnet är jätteintressant och jag tyckte och kände att hon såg rakt igenom mig!

Sedan har jag varit hos väl lärda medium, men det är ett par år sedan nu och jag vill verkligen ta upp det intresset igen. Föreningen Vännerna inne i stan, har olika slags föredrag att gå på och det vore riktigt kul. De som jag varit hos och de som jag ringt har prickat rätt utan att veta NÅGONTING om mig. Helt otroligt. . .och jag är inte lättlurad när det gäller sånt här. Måste medge att jag var väldigt skeptisk första gångerna.

Någon som är helt sjukt rolig och som man inte bör lyssna på är Karsten. Ett danskt medium.
Lyssna och se.

För nitton år sedan

Idag för 19 år sedan, var jag själv 19 år och låg på förlossningen på Östra Sjukhuset. Jag hade gått över tiden 15 dagar och sista kontrollen vi gjorde var vid 09.30 på morgonen den här dagen. Läkaren drog fram livmoderhalstappen och hade jag fått bestämma där och då, hade det varit en av det sista saker han gjorde. H-vete, vad ont det gjorde!

Vi åkte hem, men värkarna avtog inte utan hade satt igång hela värkarbetet. Trots detta tog den lilla prinsessan väldigt låååång tid på sig, så hennes mamma hade ONT heeeela dagen och heeela kvällen, tills hon kom. Då var klockan 21.13 och det var en fredagskväll 1992! En av de lyckligaste dagarna i hela mitt liv. . .

Så fort åren går.

Helgmys

Frukost på lördagen och morsan tar fram kameran. Då poserar man!

Uppsättning av tavlor till en Simpsonälskande liten kille.

Ja, till och med som skrivbordsunderlägg på datorn har han Homer Simpson.


En nyttig middag
Kycklingfilé, broccoli, kokta grönsaker, mozzarellaost och en bechamelsås och så in i ugnen.

Vi har myst hela helgen och bara tagit det lugnt. Så skönt!

En promenad ner till skolan på fredagen eller snarare en isbana, där jag kanade ner till skolan och höll mig krampaktigt i grenar och annat som kom förbi. Ja, till och med en mötande person fick jag ett grepp om. Personen hade dock tur att inte själv åka i backen. . . men det var mer en reflex att jag tog tag i henne. Jag klarade mig med nöd och näppe.

De samlar på tomma värmeljus i skolan. En tävling för olika klasser och skolor i vem som samlat mest- samtidigt som det blir en återvinnings sak av det. Vinsten är 10 000 kr som de tänkt göra en klassresa utav till Skara Sommarland.

700 st blev det från oss. Men vi fortsätter!

Affärer via sms

Jag har en vän som ofta köper och säljer saker på blocket. Hon brukar berätta att de sms:ar till varandra, både hur varan är, var man bor och även budgivning. Det låter ju enkelt och bra och man slipper prata med varandra om man inte vill det.

Efter min annons på loftsängen, fick jag själv ett sms och en fråga om den fanns kvar. Jag svarade och sedan var konversationen via sms igång. Till och med prutning.

När han smsade igen för att fråga om alla skruvar fanns, så var jag på väldigt god väg att skriva "Jag vet inte vilka skruvar du pratar om, har du alla dina?" , men istället skrev jag "Ja, alla skruvar finns och sängen är komplett."

Till slut försökte jag ringa mannen som inte svarade. Jag tyckte det var bättre att istället försöka förklara adressen via telefon när vi väl kom dit. Efter en stund ringde han upp i alla fall och då frågade jag om han skulle komma samma dag och isåfall om jag skulle hämta upp källaren.

Nej tack svarade han i sin tur, en källare har jag... men sängen kan du ju ta upp om den står där. Så vi bröt isen och jag och Lasse gick ner och hämtade upp själva sängen.

Han kom, vi packade in, han åkte.
Dagen efter ser jag denna skruv på gården.

Men det kan väl inte jag hjälpa!!?? Han får ringa om han saknar den.

Hipp och happ

Jag och lilleman hade en heldag tillsammans häromdagen. Vi gjorde saker som han ville och åt saker som han tyckte om. Det var en lyckad dag, MEN vad mycket energi det tar av mig. För dom som inte förstår hur eller varför- så beror det på omständigheterna runt omkring. Jag måste svara tydligt på alla frågor som ställs och vara konsekvent över hur och det jag svarar. Eftersom det inte bara är en eller två frågor, så måste jag vara skärpt ! Lovar jag någonting måste jag hålla det och det ska besvaras med när också. . . Ja, det är en liten del av hur det är.

Vi fikade på Briggen med min älskade mor och det var jättemysigt. Grovt bröd med brieost och sallad och killen tog en räksmörgås, han ÄLSKAR räkor. Efter vi skildes åt kände jag att min mamma är så bra att prata med. Ibland tycker man att man inte vill prata om vissa saker, men när man väljer själv så är hon väldigt bra på att bara lyssna och inte vara fördömande.

Senare på eftermiddagen åkte jag och S till Net On Net och köpte en datormus till hans dator.

En game-mus som han kallade det för. Vi fick låna L:s bil och jag känner en riktig längtan av egen bil igen. Vad skönt det är när man bara kan åka vart man vill, när man vill. Jag begränsar mig väldigt nu när jag inte har någon bil och gör inte alls lika mycket saker som jag egentligen skulle vilja. Det där med planering är ju inte riktigt min grej. Att planera en buss eller spårvagnsresa någon annanstans än till mitt jobb, det är STORT (om jag inte bara ska in till stan).

Igår var jag och L på IKEA. Vi köpte en kontorsstol till S (som jag lovat) och så åt vi middag där. Sedan åkte vi till Willys och handlade mat för veckan som kommer. Nu är det bara räkningarna kvar och födelsedagar och lite till innan januari är slut och en ny månad börjar.

Apropå reklam som jag skrev om i förra inlägget och att jag bara gillar Maria Montazamis, kanske var överdrivet?! Såg precis reklamen om LENDO. Ett lån som täcker alla dina krediter och annat som behövs! Jag gillar den också, bestämmer jag nu.

Goa Montazami

Gud vad jag älskar Maria Montazami. Hon är ju så underbart rolig utan att hon kanske ens vet om det. Jag gillar inte reklam i vanliga fall och blir lätt irriterad när man sitter och tittar på en film eller något program man gillar och det avbryts av reklam. Men reklamen med Maria Montazami blir jag glad över och det är väl den enda man kan bli det av.

Jag gillar henne skarpt !!!

Hahaha... en känsla av kallt... och det här vattnet är slutet av... marken. Vågor som hoppar fram ...

Reklamation

Som ni vet har jag köpt både en dammsugare och en våg inom de senaste veckorna. Jag brukar verkligen inte klaga. Jag har sagt att trots att dammsugar-röret är för kort och lossnar då och då, så gör det ingenting. Jag var glad i början för att den var ny och för att den sög upp skiten. Idag anser jag annat. Jag anser att den borde f-n reklameras. Det var när jag blev lite putt på min nyinköpta våg och siffrorna den visar, som jag insåg att jag borde nog reklamera både den och lite till. Siffrorna verkar ju för sjuttan inte stämma. De går upp och ner. De går hit och dit. De går runt en liten stund och så sen så går de framåt och en två och tre fyr... nej, nu blev det långsökt. Magnus & Brasse . . .

Jag menar att jag som ändå jobbar med siffror bör väl veta vad som är rätt?! ;)

Bron över till fastlandet

Det tog ungefär en kvart att gå från Kastvindsgatan på Hisingen till Eketrägatan efter en påhälsning hos Kusin vitamin och hans underbara lilla pojk.



Idag sken solen och det var riktigt skönt att ta den promenaden, även om det bara var på en kvart. Jag tänkte ta vägen över Älvsborgsbron med buss från eketrä, en längre promenad utan tidspress får bli nästa gång. Buss nr 16 stod inne och på skärmen Högsbohöjd! Perfekt. Med ett snabbt beslut då bussen startade, hoppade jag på och tänkte för mig själv "Härligt med en kortare väg hem den här gången." Spårvagnarna går ju runt stan och tar ca 45 min för att komma hem. Bussen över bron, blir ju mycket närmare.


Det var när jag kom till frihamnen, som jag förstod att bussen inte alls skulle gå över Älvsborgsbron. I mitt stilla sinne hade jag försökt förstå varför vi åkte genom Eriksberg och Lindholmen. Min enda förklaring som jag ställde till mig själv, var att den åker ju bara lite runt först. Att det tog över en timme istället för kanske en 30 min över "rätt bro" eller 45 min med spårvagn att komma hem blev ju en besvikelse.


Vi åkte allt över en bro, det gjorde vi. Det blev Göta Älv-bron!
Men vet ni? Det gör ingenting. Idag skiner solen och jag är skitglad. Jag hann hem till den tid jag skulle och jag till och med passade på att köpa jättegoda munkar till barnen när jag ändå var i stan. Jag kunde inte låta bli att gå förbi utan att varken köpa eller ta kort på dom. Det såg så jäkla läckert ut!!!

Jag brukar alltid ha massa ljud för mig när jag är med Abbe. Ja, han har fått ett smeknamn redan. Jag säger med ett ljust gällt ljud "GOTCHI" "ROOTSI" och "WIIIII"... jag vet inte varför, kan inte hjälpa det och nej, jag har inte sökt för det. Han blir ju glad grabben!

Och apropå Wii, ett spel till tv:n ni vet. Jag har nog aldrig skrattat så mycket när jag spelade wii med Lasse och hans barn häromdagen. Jag är inte gjord för att spela spel som inte går min väg. Jag är nog en vinnarskalle och om jag inte är bra på saker, så är det inte roligt längre. Men det här var roligt, trots att jag både var bra och mindre bra. Till råga på allt fick jag träningsvärk också!

Jag tror det var denna vi gjorde som fick oss att vikas av skratt.

Mums filibabba

Jag och min dotter gjorde en jättegod omelett häromdagen med fetaost och soltorkade tomater.

Det var skitgott. Ja, man blir riktigt grov i munnen när man pratar om mat när man är hungrig.

Förresten behöver man inte vara hungrig, trots att man går på en diet. Enligt GI-metoden så får man äta jättemycket god mat. Det gäller bara att läsa recept och tänka till lite.

Därför köpte jag mig en bok. Lättlagade GI-recept för vardag och fest.

Det finns såå många goda recept här i, som vi ska prova oss fram på.

Min dotter och New York

Jag har inte riktigt fattat det, men min dotter ska till New York i 6 veckor. Skolan hon går i är Göteborgs Praktiska Gymnasium och ordnar praktikresor för vissa av eleverna. De fick skriva en ansökan om varför just de skulle få åka och endast 2 elever i klassen skulle plockas ut.

Hon kom hem överlycklig i början på terminen och jag har ändå inte riktigt fattat det. De reser i slutet på mars och kommer hem i början på maj. Tänk vilken upplevelse! Dom kommer att få bo i närheten av ett fattigare område- Bronx och där få praktisera på äldreboende och lära sig mycket om kulturen i landet och naturligtvis en språkupplevelse.

Att komma in i landet och det där med visum verkar vara lite krångligt. Kontroller och frågor av alla dess slag och byråkrati som man undrar verkligen existerar. Men vilket äventyr hon kommer att få vara med om och ett minne för livet. Jag är såå glad för hennes skull !!!

RYGG-VÄRK!!

Jag har sån jäkla värk i ryggen och kan knappt inte röra mig i vissa lägen. Till och med när jag skrattar får jag ont och det gör jag ju rätt ofta.

Imorgon får jag ringa och beställa tid hos Kropp och Hälsa igen, för en välbehövlig massage!

Jag är glad i alla fall och ser ljust på framtiden. Jag har mycket att se fram emot och jag har en underbar familj och pojkvän. Vad gör lite ryggvärk då egentligen? Ja, för tillfället gör den j-vligt ont... men det kommer gå över.

Middag

Visst ser det gott ut med grönsaker så här på diskbänken? När man tittar på matprogram på tv, så har de alltid sådana stora skålar eller tallrikar framme och det ser så härligt ut, med både färger och variationer av olika grönsaker.

Nu kan man ju tro att jag har det så här jämt?! Men ack nej. Emellanåt försöker jag ha det så, jag försöker åtminstone ha grönsaker hemma jämt och speciellt nu när jag och min dotter äter GI.

Helt otroligt är det, vilka goda recept det finns. Idag gjorde vi köttfärsbiffar, med fetaost och annat gott i.

Så här blev det! Mmm....

En bra presentbutik

Om du vill köpa fina presenter till bra pris, kan jag rekommendera denna butik. Cinco. Jag ville handla mer än vad jag kunde, men nu vet jag att jag kommer gå tillbaka dit. Dom hade fina saker till hemmet och småsaker som pyssel och annat. Jag köpte mig en våg som var nedsatt till pris eftersom jag tänker börja äta GI och se om det verkligen händer något.

Ljusstakar, dukar, gardiner i en ljusgrön färg . . . det får mig att tänka på vår det med! Åh, vad man vill göra om hemma och ändra med färgerna. Bort med jul, rött och annat krimskrams.

En ny tid är här!

Ännu mer snö juuuu

Att börja med en rubrik eller inledning är alltid bra, för då vet ni i alla fall att jag har börjat.

Det är ju väldigt vackert ändå, även om man är trött på snö/ vintern. Tycker ibland att jag hör små fåglar kvittra och associerar direkt till våren. Det brukar istället visa sig vara skator. Inte direkt charmerande och någon känsla av vacker vår när man ser dom . . . fast fåglarna i sig ser man knappt nu ändå. Jag undrar ibland var dom sitter när dom "kvittrar". Jag hör ljudet och blir glad, drar undan gardinen och blir snopen istället. Fjäderfän som är fastfrusna på en gren och är snötäckta är vad man ser! Kvittrandet är ett kraxande och oftast riktat åt mitt håll. Det är Simba (the cat) som inte riktigt förstår när han ska dra sig tillbaka. Han sitter gärna nära träden och fåglarna . . . lite provocerande faktiskt. Jag kan förstå ...

Tänk vad man kan minnas den här vintern som ett snörikt år. Man kan också minnas året som gick, lärorikt. Jag har lärt mig jättemycket. Både om mig själv och andra. Det är verkligen underbart!

Loftsäng Tromsö

Idag lade jag ut loftsängen jag har i källaren, på blocket. Ingen har ringt. Är det inte någon som vill ligga högt och få en sån där nära-taket-upplevelse? Jag måste bli av med saker i min källare, så jag funderar på att hyra ett bord på kommersen igen. Nu var det säkert två år sen sist, jag kommer faktiskt inte ihåg. Barnen gillar det och kan dom få ihop lite pengar på sina saker så är ju det alltid roligt. Men den bästa tiden är nog i mars/ april tror jag. Nu har nog folk inga pengar ändå och det är nog mer människor ute på loppis när våren brukar komma...ja, det är åtminstone vad jag tror.

Så apropå källare. Här i huset har vi ett gammalt äldre par som bott här sedan huset byggdes. Dom är en del av inventarierna brukar man väl säga och dom har inte bara hand om tvättstugan, dom går även rond i både källare och runtomkring. Dom gillar heller inte barn och vill gärna påpeka både det ena och det andra. Visst är det konstigt, men var man än hamnar tror jag det finns sådana människor. Åtminstone har jag råkat ut för dom, där jag har bott. Fast åldern varierar väldigt!


Nu senast när dom gick rond i källaren, hade dom synpunkter på varför och vad, när och hur.


Hade dom varit trevliga, hade man kanske inte tänkt på det- men även hos den äldre generationen finns det rötägg. Jag lägger ingen energi på det mer än att jag skriver om det här och nu, men om man hade fått utrymma en del av källaren så hade man ju kunnat fösa in dom där samtidigt som man kunde ta en kätting av den större sorten och . . . nej. . . jag lämnar det där.

Oj...när man ändå pratar om det.

Alla dessa dagar som kommer och går. Det är det man undrar ibland, när dom bara går förbi sådär nästan obemärkta. Det har dom verkligen gjort dessa dagar sedan jag sist skrev något.

Tiden går så fort att jag redan planerar en resa i november som nästan är ett år fram. Men det är ju det man ska göra. Man ska planera och ha mål, för att ha saker att se fram emot. Jag gillar det!


Jag har ätit indiskt med min kärlek, fått hem mina barn, spelat yatzy och haft en liten släktträff här hemma i helgen. Jag har promenerat på isgator och varit uppe i min gamla hembygd där jag växte upp . . . Hällingsjö. Vi pratar om landet nu.

När man är liten är allting så stort i ens ögon. När man nu som vuxen ser allt man gjorde som liten, är allting väldigt litet. Inte alls så som man mindes det. Huset var mindre, trädgården, grusvägen och skogen. Grannarnas hus och avstånden mellan husen. Jag tyckte alltid som liten att det var så långt dit man skulle och jag cyklade alltid. Den stora fotbollsplanen och dansbanan där vi alltid firade midsommar med alla andra familjer på vägen, var inte alls stor när jag såg den häromdagen.

Busskuren som pappa byggde stod kvar, men var ommålad. Människor bodde fortfarande i husen, några som bodde kvar- men många nya. Eftersom vägen är en grusväg och minst fem kilometer lång (vi bodde 4 km in) så är de som kör där, inga förbipasserande. Antingen bor man där eller ska besöka någon, just därför känner nästan alla varandra, åtminstone om man bott där några år och alla hejar på varandra.

Det var en fin uppväxt att bo där och det var verkligen roligt att se det igen!

Det går inte att gå

Det verkar som om snöröjningen har tagit ledigt?! Mer snö ska det bli också. Jag försökte mig ut på en liten promenad igår och det gick inte så bra. Jag ramlade och jag ansträngde mig, så det känns idag som om jag gjort ett träningspass.

Jag ska försöka mig på att städa idag. Jag har så svårt att komma igång bara och allting blir halvfärdigt. Jag stänger ner här nu och tar fram dammsugaren helt enkelt. Min nyinköpta dammsugare, som suger bra men som har ett alldeles för kort rör som lossnar hela tiden. Jag gillar den ändå.

De där dagarna.... hur är det egentligen med dom?

Hemma hos

Ja, det skulle kunna bli ett hemma hos reportage. Jag var hos Albin och kusin Johan och hälsade på igår. Han hade tagit vaccin mot fem olika sjukdomar så han var lite febrig och påverkad. Albin alltså. Han ville bara vara nära heeela tiden så vi sov ihop en del av natten och sedan sov han i sin egna säng resten av natten. Jag älskar denna lille kille!