Bakgrund

fredag 31 december 2010

Årets höjdpunkt

Är nyår årets höjdpunkt?
Det tyckte min son. Han skrattade och var glad och sa att det var den bästa dagen på året. Ögonen glimrar på honom och han älskar det här med fyrverkerier. Synd att inte hans mamma tycker om det lika mycket. Jag vet inte riktigt varför, men jag är rädd att något ska hända tror jag.
Julen i år har verkligen inte varit som andra jular. Jag började så smått förra året och varva ner. Det blev ischoklad, pepparkaksbak och vi gjorde ett pepparkakshus. Det blev inga lussekatter och inget julpyssel.
I år gjorde vi ingenting utav det. Men det var inte heller någon som efterfrågade det. Ja, det var om möjligt min dotter som tyckte att det inte var någon direkt julstämning. Jag tog fram lite julsaker till första advent och sedan granen dagen innan julafton. Men varken pepparkakor blev bakta eller något annat. . . Jag har inte haft lust eller ork och om jag ska vara ärlig så tror jag inte barnen är så mycket mindre glada för det.
Jag minns när de var riktigt små... ojojoj, vilken prestationsångest jag hade. Det var inte alls roligt nu när jag tänker efter. Nej, lagom är väl ändå trots allt bäst och lagom ska det bli framöver.
Nu är det sista dagen på året och jag säger som jag brukar- fast nu tror jag på det mer...
Det här kommer bli ett bra år! Positiv anda, det är det man ska ha för att orka.
Gott slut & Gott nytt år på er alla !!!

torsdag 30 december 2010

Förbannad

Jag kan inte hjälpa det, men jag är förbannad. Jag vill inte vara det, men är det ändå. Det går liksom inte att styra. Då bör jag helst vara själv. Irritationsmoment som en mun som pratar oavbrutet och vill ha svar lika fort som nästa fråga ställs, gör mig helt totalt superstressad. Jag hör inte längre...jag hör bara ord, men inte meningar eller vad som sägs. Nu har jag stängt av och munnen har gått in till sitt rum och pratar med en kompis i skype istället. Där får han svar! Ibland. Får han inte det, ger han sig inte ändå och tjatar tills personen svarar.

Bara inte personen är jag just nu- idag- här- i verkligheten.

Imorgon kanske det blir bättre. Det säger jag jämt nu för tiden till mig själv.
En sak är klar i alla fall. Det är att jag är väldigt glad inom mig och att personen som får mig glad har också fått mig att se framåt.

Idag promenerade jag från Kaverös till Tynnered. Det är inte såå långt, men det var en bra bit att börja med. Det var så skönt och jag ska fortsätta med det och peppa mig själv. All choklad är "slängd" och chipsen spyr jag över, så nu är det andra tider som gäller.

onsdag 29 december 2010

Häftigt

Jag sitter med solglasögon på huvudet och på tv går något som heter Family Guy. Jag undrar vem som kommit på denna serie. "Allt är bättre med en påse gräs" sjunger dom nu. Det gäller att ta denna serie med en klackspark, annars kan man lätt bli förbannad.

Glasögonen på huvudet har jag som ett diadem för håret och imorse gick jag med glasögonen på mig, iklädd morgonrock och foppatofflor till tvättstugan.
Jag har idag också försökt ge blod. Det lyckades inte så bra. Jag hade inga bra värden och jag blev svimfärdig. Man kanske själv ska må bra innan man försöker hjälpa någon annan? Det hela blev lite komiskt.

Jag har ett mål nu. PROMENADER!! En promenad varje dag. Jag måste! Så imorgon börjar jag. Jag går upp när jag vaknat och bara går. Så får det bli.

En häftig grej jag bara måste tillägga! Nu kan jag se en översikt på läsare på min blogg. Jag har läsare från USA och Finland och förra månaden var det en läsare från Kanada. Ja man kan se en rätt häftig översikt över detta.

SIDVYER PER LAND

Sverige 2 012
USA 247
Förenade Arabemiraten 29
Kanada 24
Tyskland 17
Nederländerna 17
Ukraina 15
Ryssland 14
Finland 11
Irak 11

Irak ???
Nejjjj !!! Jag skrev om Usama häromveckan... kan han sökt sitt namn på Google? Fått upp min sida och nu är jag lika eftersökt som han den där karikatyrmålaren . . . Det kanske inte är så häftigt i alla fall?!

tisdag 28 december 2010

Andas i fyrkant

Jag har precis kollat på bröllopsfotografen, en film som var riktigt bra. Det finns ju ingenting som jag ser fram emot att se på tv. Mat-Tina just nu på tv 4, makes me wanna smoke crack eller något liknande.

Ingen energi och rent utav uttråkad. Kanske en bättre dag imorgon, både här och på tv?

söndag 26 december 2010

Mahjong


Jag har blivit beroende av ett spel. Mahjong.

Jag spelar minst en gång varje dag. Varje dag har man en chans att vinna ett mynt eller extra tid. Mynten använder man sedan man sparat ihop till fler och eventuellt vill köpa sig en biljett till Asien, Australien eller Europa. Det är då du om möjligt åker förbi dina "kompanjoner". De som du bjudit in att spela spelet med dig för att du själv ska komma längre.

Vinner du extra tid, kan du få extra poäng och på så sätt komma över både ditt egna personliga rekord.... eller sin motståndares.

Ja, jag har verkligen fastnat för det här. Men det är ju harmlöst. Det kostar ingenting och jag gör inget dumt. Det tar lite tid, det gör det. Men att klicka på de där brickorna och hitta par så snabbt som möjligt, ger mig en kick. Jag gillar det.

Just nu är jag i Afrika tror jag. Det spelar faktiskt ingen roll. Jag gör något jag aldrig trodde för ett år sedan jag skulle göra. (Jag hade aldrig gett det tid)
Nä, nu måste jag fortsätta spela... jag kan faktiskt hamna i Australien snart. ;)

fredag 24 december 2010

En flis

Jag fick en flis i foten och hade jätteont. Undrade sedan ett bra tag på var jag fått den ifrån. Vid närmare eftertanke blev jag väldigt konfunderad. Jag äger nämeligen en plastgran! Jag har ingenting annat som skulle barra här . . .

Nej, det var när min minsteman kom med en stor "brädbit" som jag förstod att det var ifrån mitt parkettgolv. En stor flisa hade lossnat från golvet och sedan hade han eller brodern försökt sätta tillbaka den med två plåster. . . när inte detta gick vidare bra, så har den stora "brädflisen" sparats och legat på en hylla och där måste förklaringen ligga. Skåran i golvet utsöndrar flisor. Vad vet jag? Flisan i foten är nu borta i alla fall med hjälp av en pincett och julafton är över!

Due Date

Förfallodatum på engelska blir Due Date.
Sedan finns det en film som går på bio, som heter så nu. Jag gick dit med den jag gillar allra bäst och kan rekommendera den filmen för alla jag känner. Ett gott skratt och ett leende på läpparna som dröjde sig kvar långt efter filmens slut. Sedan tog vi en promenad ner mot avenyn och på vägen gick vi förbi Restaurang Chilli som vi gick in på och tog en öl. Det var en riktigt bra onsdag.
Idag är det fredag och julafton. Vi har ätit risgrynsgröt och barnen har öppnat varsitt paket. I deas julstrumpa låg det en sak från tomten också. Nu ska vi ut och ta en promenad och invänta Kalle Anka.
GOD JUL

torsdag 23 december 2010

Granljus/ Julefrid?!

Många pratar om julefrid och jag måste erkänna att detta året har jag tagit det riktigt lugnt. Jag har frid. Men om den ska få vara beständig, tycker jag inte att man ska utsätta sig för att göra vissa saker. Jag har inget tålamod när det gäller sladdar överhuvudtaget och när man då ska börja pynta granen, som jag först fick mig ett bryt på- på grund av julgransfoten så kommer man till ljus-slingan som var invirad från förra året som en liten sladdboll. Ljusen fastnade och var intrasslade och när jag väl fått ut allting, så skulle man få upp dessa i granen som inte ville stå stilla. När jag var klar i första omgången, var kontaktuttaget längst upp mot grantoppen. Vad jag vet har jag inget kontaktuttag där. . .


Så här blev det och jag fick ta en paus för att inte bli vansinnigt förbannad. Temperament? Ja!

tisdag 21 december 2010

Bil eller vingar

Jag kör bil till jobbet den här veckan och det är underbart. Känslan av att ta sig vart man vill utan att planera in i minsta detalj eller att behöva åka runt halva stan är bra. Jag sitter och pratar för mig själv, gör jag. Jag vet inte om det troligtvis. Inte förrän jag kommer till strax utanför Tingstadstunneln en bit ovanför, där det sitter hundratals svarta fåglar på ledningarna. Sitter dom inte där så flyger dom strax runt omkring och vi pratar klungor nu. Det är då jag säger högt "Men det här verkar ju sjukt onormalt!!" och det är också då jag kommer på att jag faktiskt pratar för mig själv.

Det är rätt skönt måste jag medge, att köra bil alltså. Jag saknar bil och när man kör en sådan nyare bil som jag gör just nu så vill man gärna ha en egen. Eller så skulle man vara en fågel, så kunde man flyga vart man ville. Och när man kom till strax ovanför tingstadstunneln kunde man satt sig på ledningen där och ta sig ett snack med någon av de andra hundra fåglarna (istället för att prata för sig själv.)

En ny bil är alltså mitt mål. Nästa år får det bli!

söndag 19 december 2010

Inte konstigt


Jag hade vänner hemma igår som kom och förgyllde min kväll. Vänner jag inte träffat på länge och det var såå himla mysigt. Mycket glögg blev det och många skratt och minnen. Ett tag trodde jag det var julafton, för jag fick så fina saker.


Lite tidigare på kvällen / sen eftermiddag knackade det på dörren och jag blev helt varm i hela kroppen. Inga ord - men en kram. Mitt hjärta bankade och det är en obeskrivlig känsla.

Idag tog vi en promenad i Haga och tittade på julmarknaden. En flicka sjöng julsånger, utan musik och iklädd tomtedräkt. Det var riktigt vackert! Jag hoppas kunna gå där nästa år igen med samma person och göra det till tradition.

Helgen går alltid så fort och den här helgen har varit så bra. Det är inte konstigt att jag är trött, men det var det värt! Hundra gånger om. Jag är glad!

Han är för skön- Peter Apelgren

lördag 18 december 2010

På & bredvid spåret

Både bildligt och bokstavligt.

Innan vi gick till den italienska föreningen, spelade vi spelet "På Spåret" på jobbet.Vi satt i våra mysiga fåtöljer, drack öl och svarade på frågor. Ja, jag kunde inte svara på så många- men en kunde jag.

- Fisken Doris i Hitta Nemo led av en sjukdom- vilken?
- Tillfällig sinnesförvirring! Ropade jag.

Sedan drabbades jag också av det. Tillfällig sinnesförvirring. Nere i lokalen vid Italienska föreningen, kunde jag inte hitta tillbaka till mina arbetskamrater efter att ha varit på toaletten, så jag hamnade i köket med två italienska kockar, som inte lade ner sin själ i maten . . . nej, dom lade ner annat däri och det var inget att rekommendera. Jag hade fått för mig att det skulle vara julbord, men ack nej. Det var pastaskruvar med parmesanost på. Mat man gör hemma när man inte har råd med nåt annat och har bråttom. Min arbetskamrat som är vegetarian fick en klump med mozarellaost och färska tomater. Såg ut som den kom direkt ifrån en nyöppnad Euroshoppersförpackning. Vilken middag! När jag sedan beställde in en irish coffee, fick jag ett glas med 80% ren sprit, socker och utan grädde. Den satt fint vill jag lova.

Några snygga italienska söner fanns det inte, men jag hade trevligt ändå- jag spelade biljard med några av inventarierna !

Sedan promenerade jag längs spåret hem imorse och har nu kört mina föräldrar till Landvetter Flygplats. Dom ska fira jul i Puerto Rico och jag har nu blivit med bil i en vecka framöver. Underbart härligt. Det var längesen jag körde bil och jag har verkligen saknat det. Nu kan man ju åka lite hit och dit...

fredag 17 december 2010

Oj då?!

Jasså, då är det fredag. Som jag har längtat! Varje måndag längtar jag till fredagen och när den kommer, så är jag så trött så jag håller på att gå av...

Jag har inte bara gått av idag... igår gick hjärtat sönder konstigt nog- jag trodde inte det kunde gå sönder mer.

Men nu ska jag ta mig samman... idag ska vi på julbord med jobbet och det kan bli trevligt. Vi ska till en italiensk förening och där kanske man träffar nån snygg italienare?

Apropå det, så gick jag fel häromdagen. Det regnade, var kallt och allmänt blåsigt. Jag hade mitt paraply uppfällt och höll det nästan framför ansiktet för att det inte skulle flyga iväg. När jag var framme vid jobbet, öppnade jag dörren och gick in. Jag var i andra tankar och undrade varför alla pratade italienska plötsligt?! Det visade sig att jag gått in till den där italienska föreningen som vi ska till ikväll... dom tittade med stora förvånade ögon på mig. Det gjorde jag med, fast på dom- när jag väl fällt ihop paraplyet. Då var det inga snyggingar, men de var trevliga män i övre 60-årsåldern. Ja, ja...dom kanske har några söner...?

:)

måndag 13 december 2010

Lussetåg?


Idag tyckte spårvägen och västtrafik att jag skulle hoppa av i farten. När jag inte var tillräckligt snabbt av, stängde dom också dörrarna innan jag kommit halvvägs.


Antingen var det Lucia själv som körde och som var sen till sitt tåg eller så var det någon som trodde att han körde in tiden på provision. Jag vet faktiskt inte för jag hann aldrig se vem som satt i förarkupen. Spårvagnen hade redan kört iväg och jag hann precis toucha marken. Kvar stod jag och tittade storögt, men jag tyckte mig nog se ett fladdrande sken i mörkret och spår av stearin. ;)


Ja, eftersom jag är välbehållen och det är just Lucias dag idag, så har jag överseende med det, bara det inte blir till en ovana.

söndag 12 december 2010

Leva

Ja nu är ju Christer en pajas, men texten och glädjen i låten är BRA !!

Lill-Babs%20och%20Sandelin%20-%20Jag%20vill%20leva

Frölunda kyrka

En promenad hit idag fick mig att vakna till liv. Solskenet och vädret var så fint, så det gjorde inget att det var minst 5 minus. Det var inte så längesen jag var i kyrkan och anledningen idag var ett dop. Sist var det begravning och det är konstigt, men ändå väldigt vackert och tryggt, hur kyrkan ändå är en slags medelpunkt för olika händelser i livet. Dop, konfirmation, bröllop och begravning.



Jag blev berörd idag. Det var en psalm som gick rätt in i hjärtat. Jag kommer inte just nu ihåg vad den hette. Men jag ska försöka minnas den ...
Något annat som gjorde mig berörd igår, var när LillBabs och Christer Sandelin i "Så mycket Bättre" sjöng LEVA tillsammans. Även den texten satte sig. Det känns som om jag är så gammal helt plötsligt och så många pusselbitar som faller på plats.
ME LIKE! (Ja, inte att jag känner mig gammal- men att det känns bra. Så där bra som det bara kan kännas ibland.)

Mötesplatsen


Det här med kontaktannons eller vad man ska kalla det för, det är nog inte min grej. Jag blir rastlös, orkar inte sitta och skriva till folk (även om jag nu tycker det är roligt att skriva) ... sen är det där med att hitta någon som man tycker både ser trevlig och attraktiv ut, samt att man har något gemensamt. Sättet att skriva på är ju också någonting man tittar på och man vill ju gärna förstå vad personen pratar om.

Nu har jag fått så många konstiga brev och mail, så jag blir bara irriterad. Har personen dessutom ingen bild på sig själv, blir man ännu mer irriterad. Jag kan ju sitta och slösa tid på att snacka med ringaren i notre dame! Ja, jag vet hur dumt det låter... man ska inte gå på utseendet och bara vara ytlig, men nånting måste man ju faktiskt tycka om i det man ser och eventuellt ska bli förälskad i. Att då sitta och försöka hitta en kemi i ord, som skrivs utan att veta vem den andre personen är, nej det känns inte som om att det är min grej.

Kan någon förklara för mig, vad någon menar med att öppna en konversation så här:

hej god kväll allt väl? hur ser söndag ut?

Först observerar jag att killen kan inte det där med stora bokstäver i början på en mening, inga kommatecken och till slut undrar jag då vad han menar med hur söndagen ser ut. Menar han vädret, statusen här hemma eller vad? Hur ska jag kunna svara på det innan söndagen ens har kommit?

Mitt svar blev:

jo tack bra hur är det själv? hur ser hela veckan ut?

Jag vet inte om han fattade, men antagligen tyckte han att mitt svar var lika konstigt som jag tyckte att hans fråga var, för jag har inte fått något gensvar efter det och det är inget jag eftersträvar heller för den delen. Nej, jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om det hela. Ska man ge det en chans iaf kanske? Har man blivit bränd en gång, så vet man ju åtminstone vad man ska titta på för tecken igen, för att inte åter igen råka ut för samma sak.

lördag 11 december 2010

Det är jul snart . . .

Ja, så här ser det ut i år igen.

Tobbelito gjorde cocosbollar ikväll och sedan spelade vi yatzy i pauserna mellan idolfinalen.


Gäsp... imorgon, ska vi julhandla... måste nog lägga mig nu.


Snö och solsken!

Vad fint det är med snön nu. Solen sken häromdagen och jag tog kortet vid Wavrinskys plats på väg hem från jobbet.

När jag går ut nu, hör jag riktigt hur snön smälter och det är på väg att bli slask igen. Jag gillar inte det! Kan inte den här snön ligga fram till juldagen i alla fall?


fredag 10 december 2010

Vill skriva

Ja, jag vill skriva... men vet inte vad jag vill skriva om. Jag vill kunna skriva om något speciellt. Ett ämne av något slag.
Inget tips?

Wikileaks grundare Assange nånting är efterspanad, hittad och anklagad. Han skulle ju ställas inför rätta. Var har han hållt hus förresten?
Han var ju så efterspanad som någon bara kunde bli. Lika stor efterfrågan på honom som på Usama Bin Laden. Han kanske bodde i en grotta han med, under tiden. Granne med Usama? Den nya filmtiteln blir "Grabben i grottan bredvid"...

Ikväll har Idolfinalen ägt rum. Jay Smith vann. Han är grym och riktigt bra. Hoppas han lyckas nu, för det verkar ju ingen annan idolvinnare ha gjort.

fredag 19 november 2010

Leopold

Jag tycker om att läsa lättlästa barnböcker och jag har några favoriter. Denna boken heter "Då Leopold blev arg" och är skriven och ritad av Dina Gellert. Den är så himla bra, för det är som om boken handlar om min ena son- nu gör den inte det. Det är en gris vi pratar om. En riktig gris alltså! Han uppför sig grisigt också. Att ha haft denna boken har varit nyttigt för min son. Jag har tagit fram den vid vissa tillfällen på kvällskvisten innan han somnar - så att han stannar upp och reflekterar . . . det hjälper inte bara att säga till honom för stunden. Då är han så uppe i "sitt".

Jag gillar Leopoldboken. . . och jag gillar Leopold också.
Jag har faktiskt tagit bilder på varenda sida- den är inte så lång- men jag vill gärna dela med mig av den.


En morgon då Leopold vaknade, kände han sig så underlig till mods. Det bubblade i huvet och killade i grisfötterna.
Men han var inte glad... och inte var han ledsen. Han var inte heller sur.
Nej, Leopold var riktigt ARG!
Han gick ner till mamma i köket och åt frukost.

Och han välte ut mjölkglaset med vilje.
Sen tog han sin cykel och trampade hårt på pedalerna iväg till skolan.

På vägen träffade han fru Sylta som sa: Godmorgon, lille Leopold!
Men Leopold ropade bara: Tjocka gris!
Fru Sylta blev riktigt ledsen.
Vid skolan gick Leopold direkt fram till kycklingarnas lekplats och rasade deras sandslott.

Han slängde sig i en dypöl så det stänkte på mulliga Minas kjol.
På mattetimmen hade Leopold lagt ett häftstift på lärare Schweins stol.
Han skrek som en stucken gris.
På hemvägen knuffade han omkull en gris, som både var mindre än han själv och som hade glasögon.
Han cyklade tvärs över fru Baddares pick-nick i skogsbacken.
Hela stan pratade om hur elak Leopold hade blivit.
Fru Snackesalig bestämde sig för att tala med Leopolds mamma om allt rackartyg Leopold hade ställt till med.
När Leopold kom hem fick han inga pannkakor, utan en ordentlig omgång ovett och nyp i örat.
Och så på huvet i säng.Där låg han sen och tänkte tills han somnade.
I drömmen påmindes han om det som hänt dagen före och som hade gjort honom så hemskt arg. Någon hade gjort narr av honom för att han inte kunde räkna ut ett tal på svarta tavlan. Och på rasten hade de spolat honom under kranen.
När Leopold vaknade var han mycket ledsen. Hans mamma kom och tröstade honom och de pratade mycket länge medans de åt pannkakor.
Nästa morgon sa Leopold förlåt till alla . . .
. . . och sen var det inget mer att säga om den saken.

Leopold hade namnsdag i måndags och det var då jag kom och tänka på honom.

onsdag 17 november 2010

Släkt- far och antecknande


I söndags på fars dag åt vi god middag hemma hos Mor och Far. En jättegod köttgryta som jag måste göra själv. Receptet har jag redan fått. Jag ska bara få tiden till att göra det och det lär bli en dag när jag inte har jobbat.
Min kära syster blev plötsligt intresserad av hur släkten ligger till och tog fram papper och penna, satte sig ner och började anteckna- samtidigt som frågorna haglade och min kära mor blev så trött att hon tog sig åt huvudet.
Vi fick svar på en del frågor och det blev riktigt intressant när min far började berätta saker som man inte visste om. Kan vara att man inte varit intresserad innan utan att det i stundens allvar blev riktigt roligt.
Annika tog detta på fullt allvar och antecknade för fullt.
Puss på syster yster.

En resandes upptäckt

Det här med kollektivtrafiken kan inte nog bli för tjatigt. Man upplever något nytt varje dag och ibland blir jag trött, ibland inte.

Åker man inte framlänges, kan man åka baklänges och nuför tiden också på sidan. Det sistnämnda känns lika obehgaligt som att åka baklänges. Var ska man fokusera blicken?
Och vad ska man göra med dåliga andedräkter, när personen i fråga bredvid dig sitter med öppen mun och inte alls har någon känsla för det. Ska jag be personen stänga munnen och säga som det är eller ska jag ha med mig en påse med tuggummi och bjuda på lite försynt eller ska jag helt enkelt stå ut, hålla andan och bli lite lätt illamående och bara hoppas att personen snart ska gå av?

Ja, det är tunga frågor det här. Hur gör vi?

måndag 15 november 2010

Lördagen

I lördags kom Gina och henns Hugo på middag hos oss. Jag gjorde min vanliga kycklingfilé i ugnen, med potatisklyftor, bearnaisesås och sallad. Vi spelade reaktions-spelet, där man fick en stöt om man inte var tillräckligt snabb nog. Alla skulle hålla i varsitt handtag, samtidigt som en signal ljuder och man ska vara på sin vakt. Jag hade nerverna utanför och slängde iväg mitt handtag rakt över bordet innan den ens var klar. Inget spel för mig !!

Fick en söt liten present av Gina . . . två vaser i en korg som man kan ha något i (som inte vissnar) Kvistar eller något annat fint. Tack !
Sedan var det dags för "Så Mycket Bättre" och jag ser fram emot varje avsnitt faktiskt. Då var det Lill- Babs tur att bli tolkad av de andra artisterna.

Hmpf

Idag har jag gråtit två gånger. Inte helt utan anledning, ibland orkar man bara inte. Min ena son är fruktansvärt jobbig just nu och har varit ett bra tag. Naturligtvis mår han ju inte bra, så egentligen är det ju mest synd om honom. Men vi runt omkring blir liksom påverkade.

Jag vet inte hur man ska kunna beskriva det mer än att berätta ordagrant och det orkar jag inte just nu.

Jag var på arbetsförmedlingen förut. Det där besöket som man måste göra emellanåt om man arbetar som vikarie eller arbetar mindre en heltid. Man ska söka jobb under tiden man arbetar. Jag arbetar 75 % och jag ska söka heltidsjobb om jag vill ha det och kunna få stämpla upp till heltid. Jag missade ett besök- förra veckan och fick ett brev att jag blivit avanmäld från a-kassan. Jag ringde direkt - men det hjälpte inte. Jag var tvungen att komma in. Så jag åkte dit efter jobbet i fredags. Med spårvagn och promenad var jag där 16.01. Dom stängde 16.00.

Så jag åkte dit idag igen. Jag fick berätta mitt ärende och han sa;
- Nu du ska söka massor av jobb!
- Mmm... jag söker jobb i den mån jag kan. Jag har sökt det och det och det . . .
- Ja, men nu du ska söka massor av jobb! Det var liksom en inövad dialog från hans sida.
- Ja, jag ska söka massor av jobb, svarade jag. Jag ska bara jobba först och sen ska jag bara ta hand om mina barn och mitt hem. . . men visst. Jag ska söka MASSOR av jobb!

söndag 14 november 2010

Växthus -not!

Jag är som sagt inte mycket för växter. Jag kan tycka dom är fina att titta på- både blommor och växter, men jag kan inte sköta dom. Jag glömmer vattna och till slut ser dom ut som om de bott i ett hus utan kärlek över huvudtaget.

Det enda levande jag har hemma just nu är en orkidée som jag fick för några veckor sedan och som jag för övrigt är väldigt förvånad över att den har överlevt- för det var verkligen länge sen jag vattnade den. Ska göra det alldeles strax! Den andra växten som levt ett mycket bra tag är en kaktus jag köpte till Tobias för över ett år sen. Den var jätteliten då- men har nu växt så mycket att den inte hade någon jord kvar- utan bestod enbart av rötter. En kaktus är väldigt tacksam och behöver inte vatten så ofta- så den gillar vi!!!


Nu blev det tyvärr så att när jag skulle bädda sängen så fastnade täcket i en av de taggar som stod rakt ut. Hela kaktusen flög med täcket och jag försökte skaka mig av den, utan resultat. Jag blev irriterad och slet loss kaktusen och slängde den rätt i papperskorgen. Den lilla jord som ändå fanns kvar- låg på golvet. Det fanns inget, vad jag tyckte, kvar att spara.


Så kommer Tobias hem och ser sin kaktus i papperskorgen. Vad gör du?? säger han. Jag förklarar och han utbrister: Detta är ju ett av mitt livsverk (lite på skoj, men ändå lite allvar).


Det slutade med att vi gick och köpte blomsterjord och har nu planterat om den. . .


Jag ska alltså INTE ha något växthus!

Indianer på avenyn



Jag har gått igenom all foton jag har tagit och vi skulle rensa datorn igår på massa strunt. Den går så sakta tycker vi och är inte riktigt med på det vi vill. Då hittade jag bland annat dessa bilderna. Det är ifrån somras när vi gick på stan och dessa indianer spelade sin härliga musik mitt på avenyn. Man riktigt rycks med när man påminns om hur det låter.
Lite kul att dom just ställt sig utanför "Rock´n Roll Bar"

Albin


Någon dag i veckan som gick, åkte jag hem till min kusin och sov över. Han bor rätt nära Mc Donalds och det har blivit en ful ovana att jag går dit och köper med mig hamburgare. Men är man hungrig så är man. . .

Lille Albin växer och han är så underbart go. Jag vill inte lämna honom på morgonen.. så varm och go denna lille kille. Han verkar så nöjd med tillvaron. Nu är han 6 veckor redan !


fredag 12 november 2010

Mitt gamla klipp

Jag hittade mitt gamla klipp på Aftonbladet- det hade ju jag glömt av. Men det var lite kul att se det igen. Det är nog precis ett år sedan. . .

Maria Montazami- Hmmm


torsdag 11 november 2010

Det är mörkare och mörkare tycker jag. Både på morgonen och eftermiddagen.

I morse tog jag en kaffe och en smörgås på vägen- på pressbyrån vi drottningtorget. Sedan åkte jag vidare till jobbet. Nu är det reklam för The refreshment som gäller. Vi ska tydligen ut med dom fram igenom.... det ska bli roligt- jag får väl lyssna lite till på deras musik bara.




Det kom en faktura till jobbet - från DHL. Frakt och kolli - Ellinor Friberg ... stod det på som angiven referens.
Okej tänkte jag, Vi var ute i lördags och visst- jag kan hålla med om att jag var ett kolli. Men frakt? Jag fraktade mig allt hem själv. Det tycker jag inte att jag ska betala för...
Skämt åsido- jag kan klara mig själv. Men jag kanske ska ta och varva ner lite. Det är lite så med mig- antingen jätteupp eller jättener. Kan man hitta något mitt i mellan kanske`?!

onsdag 10 november 2010

Vad kommer härnäst?

Vad trött jag är idag. När jag åkte till jobbet ville jag bara sova på vagnen och jag försökte också. Så kom det på en ung tjej med headset på sig och spelade musik. Hon spelade så högt att det lät som om det var en bandspelare och någon skön musik var det definitivt inte. Det skränade och lät och jag blev så glad när jag såg att hon reste sig upp och skulle gå av. Ljudet försvann bakom mig och jag log för mig själv.

Plötsligt bara några sekunder senare, drar ett dragspel igång bakom mig. Två pojkar med utländsk bakgrund ler och skrattar och vill ha pengar för musiken som spelas. Pengarna ska läggas i en Mc Donalds mugg. Nu ler jag inte längre. Det var en kort stund jag gjorde det.
Hade det legat pengar i muggen hade jag tagit några kronor istället, för sveda och värk. Jag är trött och vill ha lugn och ro på spårvagnen. Börjar åldern ta ut sin rätt?

Och vad har hänt med Göteborg? För tre år sedan såg jag inga tiggare här. Nu kan man se tiggare sitta här och där, halvblinda- om man ska tro dom. Men Sverige är väl ändå ett land som fortfarande tar hand om människan?! Det finns väl ingen som måste vara hemlös eller gå utan mat för dagen? Går inte dessa barn i skolan undrade jag för mig själv.

Nej jag tycker dom borde dela ut huvudvärkstabletter istället för att gå omkring och samla in pengar för musik som jag inte tycker om. Vill jag lyssna på musik går jag på en konsert eller sätter på radion. Eller så gör jag som jag gjorde idag. Jag åker till mitt jobb!! Här spelas det Refreshments idag!

tisdag 9 november 2010

Restaurangbesök

Efterrätten som var underbart god, men som man knappt orkade med . . .
En fyrarätters middag är inte varje dag man äter. Nej, det är knappt man gör en gång om året. Jag har tidigare aldrig varit på denna italienska restaurang. Den heter Amore och ligger på Linnegatan. Det finns otroligt mycket fina restauranger som man nästan aldrig besökt. På Linnegatan är det dessutom väldigt trevligt. Den här restaurangen var både mysig och väl värd att åter besöka. Maten var jättegod och personalen trevlig.

Här är Carmen!



Nu ska jag lägga mig. Jag känner mig så glad och att allt vänder för mig nu . . . Kram på er!