Bakgrund

torsdag 31 mars 2011

Blundar & Lyssnar

Vad är det man väljer?



I helgen som gick tänkte jag att jag skulle slappna av med en bok och blev intresserad av en bok i min bokhylla, som jag inte sett tidigare. Måste vara dottern som lånat den och sedan har den blivit stående.

Den handlade om Natacha Kampusch! Flickan som vid 10 års ålder blev kidnappad av Wolfgang Priklopil i Wien och fick bo i en liten källarskrubb i 8 års tid innan hon kunde fly.
Berättelsen var skriven av två journalister som intervjuat familj, vänner och tagit reda på information runt omkring fallet. Boken var intressant, men man kan aldrig veta egentligen vad som hänt, för hon ville ju inte berätta allting och vid frågor som om dom haft nån intim relation, blev hon irriterad och ville inte svara, till hänsyn av hans mamma och att han själv inte skulle kunna försvara sig eftersom han nu var död.
När han kidnappade henne åkte dom inte heller raka vägen till huset berättade hon, men ville inte heller berätta vart han körde först.

Ja, det var många obesvarade frågor och man förstår att hon antagligen också är en tjej som varit och är speciell. Lite lillgammal och fått utstå en hel del hemma. Han valde verkligen rätt tjej att kidnappa och försöka forma. För hon verkar ändå på något listigt sätt ha tagit övertaget emellanåt, fått bestämma och fått sin vilja fram.

Nu ställer jag mig själv en fråga?
Var detta verkligen en bok jag behövde läsa? Jag menar, jag ska ju försöka må bättre?!
Jag kunde valt en glädjande bok som t ex denna.



Ska erkänna att jag har bläddrat och läst i den.. men det var så otroligt djupa termer och man var tvungen att tänka. Jag gillar inte alltid det.
Det är en bok att läsa om man vill något mer med sig själv och med sitt liv. Vissa saker har jag tagit till mig och det är många fler av oss som verkligen bör läsa en bok som denna.

Listen to this:

Vad är förakt?
När jag är ironisk, arrogant eller hånfull mot en annan människa. När jag är nedlåtande mot någon eller när jag uttalar mig nedsättande om en annan människa.
Även negativa tankar om någon, som sagt eller gjort något jag inte gillar. Det är förakt.

Handlar mitt förakt verkligen om den jag föraktar? (Usch vad mycket föraktande ord det blev här)

Tänk om det skulle vara möjligt att förstå sitt förakt och bli av med det?
I mötet med en människa kan man ju känna många obehagliga "otillåtna" känslor. Rädsla, skuld, avund, egna begränsningar...
När man känner en sån känsla så vill man ju bli av med den, lösningen blir förakt. "Jag" använder mitt förakt för att stöta bort den andra och därigenom försöka ta bort det som gör ont i mig själv.

Allt förakt är en projektion- Dvs EN ÖVERFÖRING AV ETT EGET PROBLEM PÅ EN OSKYLDIG.
Syftet är att dölja en rädsla jag själv känner.

Mitt förakt av en annan människa är helt enkelt ett försök att lindra egen smärta!

"av Kay Pollak himself"
SÅ BRA!

Jag tar fram Ola



Ja, jag tog fram Ola igen. Ola och hans recept för att lättare gå ner i vikt. Så nu har jag gjort mig en omelett, med riven ost, hackade soltorkade tomater och stekta baconbitar.

Allt har en betydelse

Vaknar på morgonen efter en underlig natt med massa drömmar. Går in och duschar och försöker rycka upp mig. Den här veckan har jag ställt in allt jag haft på agendan. Är inne i ett mood som är upp och ner . . .

Inne i duschen, får jag plötsligt sällskap av Simba som sätter sig och stirrar på mig och den där trasiga duschslangen som gör att en stråle sticker iväg åt ett helt annat håll. Jag tittar tillbaka och det känns som om vi får en sån där härlig kontakt. Jag börjar prata med honom och han tittar med stora ögon, så ser jag hur han öppnar munnen... precis sådär som på tv när dom får till det så roligt- som om att katten ska prata. Jag väntade mig ett mjau... men istället börjar han kräkas.

Den där känslan av samhörighet försvann rätt fort och jag var inte längre trollbunden av hans blick. Jag sade tyst för mig själv "Mm...men det var väl trevligt då..."

En liten hårboll och något annat som jag inte kunde fastställa eller urskilja vad det var, låg på golvet och sedan gick han...
Önskar ibland att man själv bara kunde göra så, när man inte mådde bra. Man går och sätter sig hos någon och låtsas få till en connection, sedan kräks man plötsligt.

God Middag!

onsdag 30 mars 2011

Depp deppi depp

Idag har det varit en dag i deppets tecken. Jag kan inte säga varför, utan det har bara varit så. Men så blir jag arg på mig själv och försöker tänka på annat sätt. Ja, det har varit livliga diskussioner här med mig själv och det slutade med att jag lade mig ner och lyssnade på en skiva "Mindfullness i vardagen", där man ska tänka på sitt andetag bland annat. Här och nu. Vägar till medveten närvaro!

Mm... det gick bra i 30 sekunder ungefär. Sedan blev jag irriterad på rösten som pratade. Vad var det han sa nu igen? -Tills du förlorar kontakten med andningen, sa han . . . Herregud! Jag kommer att förlora kontakten med verkligheten om jag ska hålla på med detta. Men man ska ge det flera chanser tydligen och öva på sitt tålamod och det lär jag behöva!

Jag tog en annan väg ikväll till en medveten närvaro. Jag mölade i mig nästan hela 200 grams marabou chokladkaka och sipprar på ett glas vitt vin till Per Mobergs matprogram och lite skvättande svettdroppar som hamnar i hans mat. Först sa jag för mig själv "vad go han är", sen ändrade jag mig efter ca fem minuter och sa " men ditt lilla svin". Fast han är charmig på sitt sätt. Han verkar åtminstone leva i nuet och är både medveten och närvarande!!

Hej igen


Jag tittar på 112 i bakgrunden och vill skriva av mig. Jag har startat en blogg där jag skriver om ämnet ADHD, men jag har inte riktigt kommit igång med den. Det är så mycket i mitt huvud som jag vill skriva ner, men det blir bara stopp istället.
En enda röra om ämnet som ändå man lever med varje dag.

Ja, så träffade jag min moster härom veckan och hon sa att hon läste min blogg, denna då förmodar jag. Jag blev jätteförvånad, för jag har ju ingen som helst aning vilka som läser den. Så jag blev i alla fall lite sporrad igen av att ta upp mitt skrivande, för hon tyckte den var "lite" bra eller hur hon nu uttryckte sig.

Har väl egentligen inget direkt att skriva om tror jag... eller så har jag massor. Jag har bara inte kommit på det än. Ja, välkommen tillbaka då... till en blogg som är som ett abstinens. Man försöker sluta, men man återkommer ständigt utav en eller annan orsak.

fredag 4 mars 2011

Ja jag har tänkt färdigt nu. Jag har öppnat en ny blogg! :)

Härliga fredag . . .