Bakgrund

onsdag 29 februari 2012

Så här är det

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper en guide och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande.
Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger:
Välkommen till Holland!
Holland!????! utropar du, vad menar du med Holland?!
Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska!

I hela mitt liv hade jag drömt om att komma till Italien. Men flygresan hade ändrats. De har landat i Holland och där måste jag stanna. Det viktiga är inte om de har fört mig till en okänd plats. Den är bara annorlunda.
Så jag måste gå ut och köpa nya guide böcker och lära mig ett nytt språk. Jag skulle komma att möta helt nya människor som jag aldrig skulle ha mött annars. Det är bara en annorlunda plats.
Tempot är långsammare än i Italien och det är inte så tjusigt MEN när jag har varit där ett tag och återhämtat mig så ser jag mig omkring. Jag börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar och att Holland har tulpaner.... och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.

Men ALLA du känner är upptagna med att resa till och från Italien och de talar vitt och brett om hur underbart de har och hade det där. De tycker att folket i Holland är märkliga och höjer på ögonbrynen över att man är där.
Under resten av ditt liv kommer du att säga:
Ja, det var till Italien jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat.

"Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna, därför att förlusten av en dröm är en mycket betydelsefull förlust"

Men samtidigt!!! Om du ägnar resten av ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig FRI att uppskatta och njuta av allt det sällsamma i underbara Holland!

En mur hade nog behövts...

Frukost med barnen. Det är mysigt. Att umgås med dom är det bästa jag vet!! Det diskuteras ofta om olika ämnen och idag var det busschaufförer som var det stora ämnet. Frågan de ställde sig var varför busschaufförerna på mindre ställen är så noga med att se färdbevis medans de inne i stan inte bryr sig. Har de provision undrade dottern eller tycker dom att det känns att man lurar dom om man inte stämplar? Inne i stan kommer ju ibland razzior i form av Mr Bulldozer och hans anhängare och dundrar på i klungor som kontrollanter. De kanske inte har det utanför kommunen och att det är chaufförens ansvar? Till saken hör att barnen har ett kort som gäller i hundra dagar i hela Västra Götalands regionen, så de tjuvåker inte på något sätt. . . men frågan är öppen.

Utanför dörren lät det först som om ett barn skrek, så jag undrade vad det var frågan om. Men det var två katter som pratade högljutt med varandra!! Cykelhjulet emellan dom kändes nog tryggt för annars hade det nog varit slagsmål för längesedan.
Och apropå slagsmål, så hade det blivit det om jag varit med i Big Brother. Har hört så mycket om de nya deltagarna att jag bara var tvungen att titta på ett avsnitt och en av tjejernas blogg. Nej, jag hade flippat ur totalt och då hade det behövts mer än ett cykeldäck emellan oss vill jag bara meddela. Vilka puckon!!!

tisdag 28 februari 2012

Som att bli kär?

Nja, jag håller nog inte riktigt med där. Det stod i tidningen att man kan hoppa sig i form! Det är Life som har ett nytt pass. Ett effektivt och roligt sätt att förbränna fett med hopprep och det ska ge samma känsla som när man är kär. Undrar på vilket sätt då? Jag skulle nog mer vilja jämföra ett sådant träningspass med vånda. Jag menar att HERREGUD!!! Man ska ju för sjuttan lyfta sin egen kroppsvikt varje gång du hoppar. Sist när vi hoppade sådär trodde jag att jag skulle kissa ner mig för det första. Nä, det var absolut ingen känsla av kärlek där och då. Usch. Men bra är det säkert.

Vissa saker förändras

I och med allting så har familjen splittrats lite, men oavsett så är det blandade känslor. Andra saker som man kämpat för har faktiskt några blivit bättre, medans andra blivit sämre och vissa saker har inte alls blivit av.

En glad nyhet!

Min dotter har fått jobb... tjohooo.. och GRATTIS. Är jätteglad för hennes skull !!

Godmorgon!


Är det här nyttigt tro? Gott är det i alla fall. Frukost intagen...

måndag 27 februari 2012

Tidsoptimist

Trots att jag vet att det tar ca 10 minuter att gå till tåget, så är jag lite som en tidsoptimist. Jag väntar alltså helt omedvetet ända in i det sista innan jag går, blir lika förvånad och stressad över hur klockan gick så fort varje gång och blir springande de sista hundra meterna och är på plats precis strax innan tåget rullar in. Svettig som f-n och lite lätt svårt för att andas.

Ett snabbt möte i skolan och sen en hamburgare som lunch/ middag och sedan vidare in till stan för annat möte med våra goa gubbar.

Jaha, så var det mörkt ute när vi kom hem.
Det är så jäkla skönt att veta att det resten av veckan inte är uppbokad NÅGOT mer möte. Man blir trött av dom, även om dom är bra.

Rörd till tårar

Ett nallebud damp ner i brevlådan och i denna lilla ask låg denna fina nalle.
Budet kom från en nyfunnen vän med ett personligt meddelande i och jag blev så rörd att jag blev mållös och så kom några tårar också.

Nallen hade ett pass, med födelsedatum och namn. Passet ger ägaren rätt att leverera hälsningar och sprida glädje i Nallebudets tjänst.
Tack snälla gulliga du!

Den där rastlösheten

Denna ruin på toppet av berget i Partille intresserar både mig och sonen. Har läst att en tysk affärsman tydligen har byggt den, men om det stämmer vet jag inte . . . Att sitta där och filosofera över livet kan ju vara ett alternativ, istället för soffan menar jag.

Rusta i bakgrunden. Dit gick vi och shoppade lite denna lördag. . .
Eftersom sonen är mycket rastlös och inte har något att göra, mer än att spela dator, x-box och tjata på sin mamma så har vi utforskat närområdena lite.

Men eftersom det är sådär rastlöst tycker jag att man kan sätta sig med en pysselbok. Det brukar jag rekommendera när det är såååå tråkigt och ingenting finns att göra. Men nej ... "Säger du en gång till att jag ska pyssla i den boken, så kommer jag bränna upp den" fick jag till svar.


Nu får den inte ens ligga i hans rum.

Vem där?

De här skorna stod utanför min ytterdörr när jag kom hem en dag förra veckan.


De står fortfarande kvar och jag undrar om det är någon här. . .
Hallå?

Vem tillhör dessa skor ?

Nya krafter

Det var då självaste f-n vad mörk den här helgen har varit. Inte i vårens tecken, för den har ju verkligen lyst upp och känts som den varit på god väg med solen. Men jag hamnade i en stor svacka och kunde inte ta mig ur den . . . älskar min Christian som finns vid min sida ändå.

Idag känns allt lättare. . .


torsdag 23 februari 2012

En prinsessa . . .

Daniel och Kronprinsessan Victoria har fått en liten dotter. En ny prinsessa alltså. Vad trevligt! I hans uttalande på Karolinska Sjukhuset sa han att under upplevelsen var känslorna "all over the place". Jaaa... nu är han inte bara Prins Daniel med folket, han är en pappa också.

Men leendet då? Lite väl överdrivet eller ser han ut så?




Goa tjejer

Dotter och systerbarnen, alla nu över 20 år- var hemma och åt tacos med oss igår. När de gick bjöd de på en riktig rap. Rap som i sång alltså. Dom rappade om jag nu ska uttrycka mig rätt. En låt som alla kunde utantill och bara sådär . . . ja, det var roligt iaf. Mor och far stod med öppna stora ögon och bara log, förvånat. "Kan ni spela in detta så man kan få lyssna hemma också? undrade "morfar". De skulle fundera på saken.

onsdag 22 februari 2012

Bubble Witch Saga


Jag berättade ju att jag börjat spela detta spel och jag inte kunde sluta för det var så roligt?!

Jag har fastnat i det spelet och kommer inte längre . . . jädra häxor är det också, som står där och skrattar hiahiande ...

Nä, jag tycker inte om det spelet längre. Det är inte alls roligt.

In shape?

Get In Shape hette passet jag tränade igår. Rätt passande namn med tanke på att det är det man vill, komma i form. Ja, jag har träningsvärk idag och känner mig mör... men andra saker väger upp denna värk idag. Det regnar ute, men jag känner just idag att jag är väldigt tacksam för små saker. Jag är t ex glad över min nya skärbräda. En snickare kom igår och bytte ut den och höjde måttet, så vi nu slipper stå på knäna när vi ska skära bröd.


Jag är glad över lugnet här i Lerum, en helt annan miljö som jag trivs oerhört bra i.

Jag är glad över att isen smält bort utanför vår dörr och på gångbanan utanför- våren känns på väg.

Jag är glad över minsta lilla. Att någon bara är vänlig eller ger mig ett leende.

Jag blir glad om jag ser att bussen som står i anslutning till tåget är inne och väntar på oss tågesenärer. Jag blir glad om jag ser en blomma eller fågeln utanför som sitter på mitt lilla staket. Katten som promenerar runt här utanför gör mig glad och jag känner mig ödmjuk inför livet ...

... en mycket skön känsla men också väldigt annorlunda, som om jag kommit på vad det är man ska vara glad för i livet. All stress är borta och jag bara lever för dagen, jag tar den som den kommer och jag älskar att leva så. Minns att bara för några år sedan oroade jag mig för morgondagen och dagen därpå och veckan framöver och jag stressade igenom varenda minut, timme- för att hinna, hinna, hinna och att vara alla till lags.

Just idag är en bättre dag och jag tror att alla som själva gått igenom någonting som gjort att de landat, bara insett och anpassat sig efter saker de inte kan påverka, så vet de vad jag pratar om.

Idag är en bra dag och man kan säga att jag är "In Shape" även med livet!

Frukost

tisdag 21 februari 2012

Det sitter i huvudet

Jag har tränat. Jag säger inget mer!

Jo det gör jag förresten.

Hon som höll i passet sa "Det sitter inte i kroppen om ni inte orkar, det sitter i huvudet!"

Ursäkta? Ska hon säga, den lilla smala snärtan. . .

måndag 20 februari 2012

Neger

Sonen och jag har bakat kladdkaka och negerbollar. "Det heter inte negerbollar" säger sonen. "Man kan säga cocosbollar också", sa jag..." men när jag var liten kallade vi alltid det för negerbollar."
Så tog jag fram min receptbok som jag haft rätt länge och tog fram receptet. Där stod det Negerbollar sid.78.

Ja, det var inte så farligt att säga det då på 70 och 80- talet. Det började väl mer i slutet på 90 talet tror jag. Då var man rasist om man råkade säga något sådant. Varför tycker folk att det är ett skällsord? Har ordet neger blivit något fult? Jag tycker inte att neger är något fult. Det är en ras på ett folk och om det finns något bakverk i Afrika som är vitt och kallas för svensk eller arisk, så hade inte jag tagit illa vid mig för det.


Hittade denna bilden på google och hade jag haft café så hade jag också gjort en sådan skylt!


Den kärleken

Herregud. Jag vaknar med huvudvärk och nynnandes på Björn Ranelids "Mirakel"...

Inte konstigt man har huvudvärk! ! !

& förresten är det Sara Li´s refräng jag nynnar på, inte Björns patetiska, poetiska text- men jag måste erkänna att även denna patetiska text satt sig, när jag tänker på det. Skorrande kärleksord, som jag knappt hörde.

Han verkade självupptagen när man såg honom. Jag har själv aldrig hört något om honom tidigare, mer än att han skulle vara dryg? Jag missade stjärnorna på slottet när han var med där, så det jag sett av honom har varit det där bruna ansiktet och det blonda vågiga ljusa håret.

Men de var ju ett par som sjöng? Hon sjöng och han pratade och om låten var bra, var det Sara Li´s förtjänst- men ändå såg det ut som om han tog segern själv? Han glömde av Sara Li och gick omkring och sa "woo, woo". När de skulle upp på scenen igen, ja då gick han åt motsatt håll och visade upp sig.

Läste sedan att han på efterfesten åkte åt fel håll och var på väg till Falun. Vad synd att han inte fortsatte den vägen. Självupptagen är ordet.

Solen skiner och jag måste tänka på något annat än Björn Ranelid för sjuttan!
Det får bli kaffe och mys med sonen som har studiedag.




söndag 19 februari 2012

Den märkliga tv:n

Det var riktigt skönt med en promenad även om vädret var sådär. Senare kom solen och vad glad man blev då!! Helt underbart och helt otroligt vad solen och ljuset påverkar mig.

Vi åkte in med tv:n till elgiganten, ja jag var ju tvungen att lämna in den efter Ranelids uppträdande på tv:n igår.

Nej, grejen var den att min älskling skulle vara så gullig och ställa in kanalerna på min tv. De var lite sådär överallt om man säger så. Kanal 4 var på 8:an och 1:an var på 5:an... typ.
Mmm... och så plötsligt blev det svart. Jag kunde inte längre se på min tv. Med min typ av kontrollbehov så undrade jag om han verkligen visste vad han gjorde och behöver man verkligen inte veta hur man gör, istället för att bara trycka runt sådär på knapparna?!
Jag vet hur man gör, sa han- och så blev det svart.

Hahaha... (Jag skrattade inte då, för då blev jag irriterad- men idag skrattar jag.)
För han ville så väl och han är så go och jag kan inte bli arg på honom. Han är bäst.
(Men inte på allt).

OBS. Det var inget fel på tv:n ... "Vad märkligt, den hade nog bara hakat sig" sa killen på elgiganten, som för övrigt var väldigt serviceinriktad och trevlig.
Så vi tog tv:n och åkte hem igen.

När vi kom hem satte vi på tv:n och allting var bra, tills jag senare på kvällen zappade mellan kanalerna. Vid kanal 18 hände det. Allt blev svart och jag var åter vid ruta ett.
Jag drog ut alla sladdar och så var den återställd. Hm.


lördag 18 februari 2012

Ett mirakel?

Ja om det inte var ett mirakel som skedde när Björn Ranelid gick vidare till globen med sin låt i melodifestivalen ikväll, då vet jag inte vad det var. Solarieschlager med sol utan brun eller brun utan sol kanske det heter . . och så poesin om kärlek ...

Ja, jag har slängt ut tv:n nu och radion åkte med i bara farten också... jag skäms ... jag mår till och med illa.

Men för övrigt var kvällen trevlig. Vi åt tacos hemma hos ett par vänner och även om vi i slutet satt lite lätt chockskadade av melodifestivalen kunde vi summera det hela spektaklet-

- att Björn Ranelid är en författare och inte en sångare, att han måste sluta slicka sig på läpparna, att Sarah Dawn Finer är både vacker och snabb i att sjunga utan att få tungvrickning och sist men inte minst, Helena Bergström gör bra parodier.

— Jag ska väl inte behöva försvara mig för att jag har vunnit? säger han till reportrarna.
JOOO, DET MÅSTE DU TA MIG FAAAN !!!!!!!


Titt in



Jag har kommit in i min lägenhet och jag trivs jättebra. Så nu tittar ni in i mitt vardagsrum! Är inte helt nöjd, men det tar sin lilla tid att veta var och vad man vill ha.

torsdag 16 februari 2012

Sjuka barn

Jag har just nu, de fulaste och äckligaste naglarna EVER. Nerbitna så in i norden och varför biter jag på dom? En ful ovana kan vi ju alla hålla med om att det är i alla fall. Ysch...

När den ena sonen blivit frisk, då sjuknade son nummer 2 in. Huvudvärk, feber och ont i halsen.
Men det har ju också varit sportlov den här veckan och det tyckte ju Tobbe var lite orättvist när har varit sjuk hälften av tiden. "Man borde få sjukskriva sig och ha det tillgodo" tyckte han, medans jag försökte få honom att tänka på hur bra det egentligen var, eftersom han inte missar något i skolan och kommer efter. Men vilken tonåring tänker så egentligen? Det var för vuxet tänkande, för han höll inte alls med.

11-åringen har haft kul. Aktiviteter på skolan varje dag!! Mån, Åby simhall. Tis, Klätterfabriken i Gårda och igår Ons, Lek & Buslandet i Mölndal- men som han själv uttryckte det "Jag är nog för stor för Lek & Buslandet nu, det var inte så roligt längre..."
Idag skulle dom gått på bio, men så är han lite dålig och lite hemmasjuk- och då är det mysigt att bara kolla på film hemma i soffan med kudde och täcke.

Vet ni? Jag har lånat en kamera och kan förmodligen ta kort så snart jag har fattat vad alla knapparna är till för . . .

Ajjj

Jag har träningsvärk! Vi tränade igår, jag på ett box pass och C inne i gymmet. Jag hade glömt av hur roligt det var och hade även glömt hur jobbigt det var. Jag tog det i "Bella-tempo". Men ni skulle sett mig i starten på passet, då jag knappt inte kunde röra mig och så skulle vi parera varandra och toucha varandra på vaderna, sedan uppgraderades det hela och vi skulle toucha varandra på vaderna, ryggen, och sedan huvudet. Det blev att hon fick en "dash" rakt i pannan och så höll jag på att kissa ner mig av allt hoppande.

Tena Lady?

onsdag 15 februari 2012

Blondie

Jag var borta hos en vän till C och gjorde slingor häromdagen. Vill du ha mycket slingor? frågade hon.
Jag funderade inte så länge, eftersom jag hade en väldigt bred utväxt och tackade ja.
Sedan gick allting väldigt fort. Efter en timme gick jag därifrån glad och nöjd... en ny kund satt redan och blev klippt på en stol i hennes hall och mitt blöta hår frös till istappar den korta vägen jag gick hemåt. . . jag blåste håret och jag hade mer eller mindre blivit blondin på denna timme.

Nu några dagar efteråt börjar man se att det är lite gult och min femtonåriga son retar mig för att jag ser ut som en serb. Jaja. . . han vill nog bli lite mulad i snön tror jag.

Snö eller kokain

En kvinna i Malmö har blivit åtalad efter att ha sålt kokain genom sitt köksfönster. Mannen som köpte blev förvånad... jaha? Men vad trodde han att han köpte genom fönstret ? Snö eller?

Jag ska nog också börja med någon slags försäljning genom mitt köksfönster eller så kanske jag tar sovrumsfönstret. Jag kan baka lite kakor och sälja därigenom och så kan jag ha ett litet cafébord med två stycken caféstolar precis utanför, det hade passat bra faktiskt- för det är en liten gräsmatta där. Vad trevligt det kan bli och vilken bra idé jag kom med nu, bara sådär!!
Sätter på kaffet och ugnen nu ...

Just det

Det var alla hjärtans dag igår. På eftermiddagen kom kärleken med dessa vackra blommor och sedan bjöd han mig på middag i sitt egna kök. På menyn: Oxfilé med potatisgratäng och smörstekta champinjoner.

Vad glad man blir av blommor. Speciellt röda tulpaner! Som ni ser så är det så fint inpackat så att jag knappt inte vill öppna plasten.
Jag har världens finaste och snällaste pojkvän.

tisdag 14 februari 2012

Hej hopp...

Idag har jag ätit hembakad semla. Det var inte jag som bakade den, men åt gjorde jag och den var verkligen jättegod. Mycket mandelmassa och grädde och så kaffe förstås . . . I 3 timmar fikade vi och pratade om allt mellan himmel och jord och den här tjejen är en jättefin kompis och människa. En person som det känns som om man känt en längre tid, fast det inte är så.

Jag har börjat spela två nya spel på facebook som jag har fastnat för. Mahjong Saga och Bubble Witch Saga! Jag har svårt för att sluta när jag börjat, men det gör inget- för min dator bestämmer när jag ska sluta och stänger av sig själv ändå. Rätt irriterande emellanåt, speciellt om man är mitt i ett spel och har klarat sig rätt bra. VÄLDIGT irriterande om jag får uttrycka mig så. Jag vet inte om det är virus i datorn eller något annat, men det är just när jag sätter igång spelen som datorn säger ifrån och svartnar.

Jag kanske också har ett virus i kroppen eftersom jag också svartnar emellanåt . . . det får bli mycket c-vitaminer framöver för att hålla humöret och hälsan uppe. Och imorgon ska jag ju träna - det ser jag fram emot !!


måndag 13 februari 2012

Ludd i örat?

Åh vad jag måste ta tag i vissa saker. Jag har skjutit på en del saker och häromveckan ringde jag ett av samtalen som jag var tvungen till. Vet ni vad jag hade velat säga till personen i andra änden? Eftersom hon avfärdade mig sådär bara med en fingerknäppning så att jag blev så upprörd att jag sedan började gråta- jag ville bara att hon skulle förstå mig. . .

Men kunde det kanske varit så att:

Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kanske är så att hon har lite ludd i ena örat. Citat Nalle Puh.

Ska jag ringa upp och fråga det? "Hej! Hade du lite ludd i örat häromdagen? Använt tops?!"

Jor´å så att....

Jag har en son som är sjuk hemma. Hög feber och förkyld. Så nu får jag äntligen krama och ta hand om honom utan att han orkar spjärna emot, det är ju annars väldigt känsligt i en ålder som snart 15 år. Det blir nu nyponsoppa och isglass, halstabletter och lite annat smått och gott för killen.

Häromdagen fick vi besök av ett par vänner som var ute och körde. Eftersom vi fikade och smällde i oss massa goa kakor och bullar, har jag nu bokat mitt första pass på Life. Att chockera kroppen kan behövas efter den här vintern. Jag intalar också mig själv att våren är på väg och jag blir lite piggare och gladare då. . .

. . . men taxichauffören som vevade ner sin ruta imorse på gångbanan här utanför min dörr och frågade om jag jobbade i hemtjänsten borde valt sina ord bättre. Med tvättmedel och sköljmedel i handen svarade jag att jag faktiskt bor här och undrar nu iefterhand om det kan vara mitt nya blonderade gul-liknande uppsatta hårsvinto som gjorde att jag såg ut som en polsk hemhjälp?? Jag vet inte... fortsättning kanske följer ... om han vågar sig tillbaka förstås.

söndag 12 februari 2012

Det är inte ofta

Det är inte ofta jag träffar på butiksanställda som är så där trevliga och lättsamt naturligt glada så att man reagerar, så att man inte vill gå därifrån och att man bara nästan vill krama dom, just för att dom är sådär trevliga.

Vi träffade på en sådan häromdagen, på Allum- Gamestop. Han var så hjälpsam och serviceinriktad att till och med sonen reagerade. "Vad snäll han är" , sa han flera gånger . . . men som vanligt i en sådan affär med mycket människor, flera som pratar samtidigt och inte veta vad man vill riktigt- ja då blir det kaos. Så vi vände och åkte hem och fikade med mor & far som så vanligt hjälpte till med små saker som behövde fixas.

Det är inte heller ofta små söta änder vänder och simmar åt motsatt håll, bort ifrån dig- när du ska mata dom. Vad är detta för änder egentligen?
Vi promenerade över Aspens sjö i det vackra vädret igår, en promenad på ca en timme, inklusive tiden då vi jagade änderna också... det hjälpte inte heller att jag ropade på dom.

Tre brödlimpor gick åt- hela smörgåsar kastades till slut för att locka de små liven. Det var bara ost och smör som fattades, ja och kanske lite varm choklad också.
Kan säga att jag ville haft min kamera vid flera tillfällen, men den är eventuellt på hemgång nu. Det är en tidsfråga alltså, innan nya bilder dyker upp här på bloggen.


En ikon ur tiden

Ännu en stjärna har dött, inte av naturliga orsaker- det förstår man ju även om inte dödsorsaken ännu kommit ut. Men Whitney Houston är ju faktiskt en i raden av de kändisar som använt droger en längre tid.

Det är en stor grej och tragiskt, men inte större än andra som lämnar jorden för tidigt. Det är bara det att det inte uppmärksammas för oss vanliga människor när vi lämnar.

Det jag minns av Whitney Houston är hennes film "Bodyguard" och hennes låt "I will always love you". Vacker var hon också . . .




lördag 11 februari 2012

Vänner

Vänner är änglar som lyfter upp oss när vi tror att våra vingar glömt hur man flyger . . .

fredag 10 februari 2012

Att jobba tills man är 75 ?

Det är det stora samtalsämnet nu. Det och att krogarna i Göteborg ska stänga kl 03.00 istället för 05.00.
Ungdomarna röstar naturligtvis för att det ska vara öppet så länge som möjligt och vad jag själv anser vet jag inte riktigt. Men varför ska det stängas tidigare? För att man ska gå hem och sova? Och för att när man sover så super man mindre eller inte alls?! Ja, då kanske man blir piggare och kan arbeta till 75 års ålder så som moderaterna vill.

torsdag 9 februari 2012

Vaa?

Nää, jag förstår ingenting...

Vi sitter hemma hos Christian och barnen sitter tillsammans och spelar FIFA 12. Ett fotbolls-spel på x-box alltså. Man spelar mot varandra och styr med spakar. I bakgrunden hörs två fotbollskommentatorer, det är bland annat Glenn Hysén. Sedan låter det precis som om Glenn Hysén är med i matchen och kommenterar när barnen spelar detta spel. Hur går det till? Hur kan han veta precis just då var, hur och när och vad man ska göra på den här fotbollsplanen på bildskärmen och så kommentera på detta?? Haha. En dum blondin, javisst... men jag fattar faktiskt inte tekniken här. . . Sitter han hemma uppkopplad eller?

Sonen tycker att jag är knäpp och förklarar att det faktiskt är en inspelad fil som är lagrad i spelet. Ok? Så alla kommentarer han säger och spelat in, kan stämma in på allt man gör i spelet?!

Vet inte om jag vill gå med på det här faktiskt. Måste överlägga med mig själv först. ;-)

Godnatt folks!

onsdag 8 februari 2012

Kakmonster

Idag har jag varit ett kakmonster. Ett förkylt sådant. Först vräkte jag i mig 4 st cookies chokladkakor hemma. Det var strax innan jag gick och fikade hos Lisa. Då hade hon bakat kolakakor och de var sådär grymt goda så man bara ville ha mer. Det blev två. Sedan hade ju jag dessutom köpt med mig citronmuffins och då fick jag ju smaka på en av dom också. Ja, ni förstår? Känns inte sådär jättebra, men gott var det.

tisdag 7 februari 2012

Krångligt värre

Idag har jag åkt kors och tvärs!

Tåg till Göteborg
Spårvagn till Marklandsgatan
Buss till J A Wettergrens gata
Operation TAND
Promenad till Kaverös för att hämta glömda cykel-lås
Spårvagn till Nordstan
Apoteket för att hämta ut medicin - medicinen fanns inte
Promenad upp till Kungsportsplatsen och apoteket där- medicin fanns inte
Spårvagn till Bellevue
Buss till Utby och S skola
Lämnade saker och så ett litet möte med läraren
Buss till Partille - väntetid 15 minuter
Apoteket- medicin fanns inte
Ringde Lerums apotek, medicinen fanns inte där heller
Ringde kundtjänst- beställde medicinen- kommer torsdag- en dag för sent
Tåg Lerum

Med uppköpta apotek, kan inte varje apotek ringa och kolla varandras lager- för det är som att Lindex skulle ringa H&M ... Apoteket hjärtat och Medstop har inga som helst förbindelser med varandra- så allting blir lite svårare.

Men dagens fråga är: Varför finns inte medicinen på apoteken?
och dagens konstaterande är: Jag måste ta mig fan ha en bil !!!

Faktum

Vi köpte Faktum igår av en man som ofta står vid affären. Han och en annan man brukar turas om att stå där och jag och sonen hade pratat om att köpa tidningen. Sonen ömmar för utsatta människor och för djur och pratar ofta om att han vill hjälpa människor genom att lägga pengar i bössor eller ge bidrag via telefon och sms då det visas på tv.

Nu stod mannen där och sonen gav honom hundra kronor, som vi redan innan bestämt att vi skulle ge. Mannen sken upp och tackade så hjärtligt och det stora leende som sonen själv gick hem med var längesen jag såg. "Jag känner mig så glad i hjärtat" sa han med stor inlevelse och sedan satte vi oss hemma i soffan och läste reportagen. Ett reportage vi fastnade för var det om hemlösa djurägare. Ett djursjukhus i väster slår upp sina dörrar för alla hemlösa djurägare i Göteborg där de kan få hjälp gratis, både med hälsokontroller och kirurgiska ingrepp samt att de delar ut djurfoder.

Helt fantastiskt tycker vi !!

Faktumsäljaren köper tidningarna för 25 kr styck och säljer sedan tidningen för 50 kr, så förtjänsten är inte så stor. Dessutom säljer de tidningen för att komma ut socialt och jag anser att vem som helst kan hamna i svårigheter även om man alltid har ett val i livet, så handlar det om varje människas förutsättningar just då. Oftast handlar det om arv och miljö men det kan också hända den bäste . . .

måndag 6 februari 2012

Hulken

Vilken förkylning man åkt på. Massor av te med honung och nässpray med näsdukar omger jag mig utav. Jag känner mig lite lätt skimrande i grönt och tänk vad fort man bleknar i jämförelse med för tio dagar sedan då man befann sig på andra sidan jordklotet.

Apropå grönt, så tänkte jag på Hulken. Han blev ju verkligen helgrön när han blev arg!! Jag kommer ihåg när det gick på tv när jag var liten. Lördagar och klockan 19.30. Lördagarna förgylldes med detta program och så köptes en påse Estrella grillchips hem som extra mysfaktor.

Vi åt nästan aldrig något socker minns jag och allting var sparsamt, vi uppskattade verkligen det vi fick. Saker som kalaspuffar, oboy och läsk fanns aldrig hemma hos oss. Läsk kunde det bli om det var någon högtid såsom påsk eller jul och pizza var något jag började äta i tonåren hemma hos min kusin på Hisingen. Allting förändras det har vi ju märkt och här hemma borde det verkligen dras ner på socker. Sockerkickar som skulle kunna få Hulken hög, snackar vi om här. . . och jag försöker verkligen inte handla hem så mycket onödiga saker längre, det räcker ju med att bli arg utan att ha sockerabstinens också . . .

Mästerkatten


Vi tittade på mästerkatten i stövlar igår. Filmen handlade om mästerkatten och hans historia innan han var med i Shrek-filmerna. Den var smårolig och hade sina roliga poäng så man skrattade. Med sina stora mörka ögon och en förtrollad blick handlade det både om kärlek, svek och hjältedåd. En histora om hur han i barndomsåren träffade Humphy Dumphy och hur de lärde känna varandra. . .

Den får 4 katter av fem



Så det så!

Om du är med i facket kan du vara med och välja vem som ska vara skyddsombud.

Skyddsombudet är de anställdas representant i arbetsmiljöarbetet. Skyddsombudet väljs av sina kollegor, oftast genom facket. Det är alltså inte chefen som väljer vem som ska vara skyddsombud!

söndag 5 februari 2012

Så gick den här helgen också

Det har varit en jättetrevlig helg med besök hos ett par vänner på fredagkvällen och igår kväll kom en tjejkompis och hälsade på, vilket blev att vi till slut hamnade på Stenkullens krog. Vi hade skitskoj och dansade till och med . . . ja idag var det lite mindre skoj, med huvudvärk - men det var det värt. Ofta blir det roligast när man inte har så stora förväntningar! Jag hade på mig en IFK halsduk som jag virade runt halsen och vägrade ta av mig och fick kontakt med en gaisare som försökte omvända mig utan framgång. . .

I

lördag 4 februari 2012

Promenix

Solen sken och när det var som värst var det -20 grader kallt. Tog på mig dubbelt av allt och med toppluva vandrade jag mot centrum. Nu pratar vi Lerum centrum. Gick in på LIFE och blev visad runt. Tecknade sedan ett kort på 6 månader- så nu tänkte jag börja träna då . . . och eftersom jag känner mig själv nu så tyckte jag 12 månader var onödigt även om det skulle bli billigare. Av erfarenhet tränar jag 3-4 månader och så kommer sommaren. . .

Fortsättning på detta tema följer, förhoppningsvis ;)

fredag 3 februari 2012

Bara ett jäkla lidande . . .

Jag är förfrusen! Jag vet inte hur kallt det är- men jag led.

Sedan led jag igen. För tandläkaren hade dålig andedräkt trots sitt munskydd och jag höll på att spy. En skena höll upp hela munnen på mig och jag brukar verkligen aldrig klaga, för jag är rätt tålig om man säger så- men när han tryckte ner en stor sak med vassa kanter på rätt ner och in i kinden samtidigt som jag fick kväljningar så var jag tvungen att försöka göra mig hörd och det var ju inte det lättaste med en stor jäkla operationsduk dessutom intryckt i munnen . . . han förstod ändå allvaret, men istället för att ta bort saken sprang han ut och ropade "skynda, skynda" till sköterskorna... foton skulle tryckas av men så blev inte kortet bra och de fick göra om allt i alla fall.

Men det där med hans dåliga andedräkt, det kunde jag faktiskt inte med att säga något om. Herregud tänkte jag, du som är tandläkare och allt.

Åkte sedan hem igen med buss, spårvagn och tåg- bara för att mötas av en son som precis kom hem från skolan. Han skulle till sin pappa och dit hade jag tänkt att åka lite senare. Tandvärken molade och jag var hungrig ... men sonen ville åka direkt och det var bara att ta på sig igen och gå ner till tåget. Mina ben var vid det här laget rätt så nollgradiga.
Väl inne på centralstationen tog jag vändande tåg hem efter att sonen mött upp sin far och när jag närmade mig min hållplats Aspen, öppnades dörrarna i farten så att jag nästan fick hoppa ut. En känsla av att jag åkt för mycket tåg infann sig och att detta var sättet för tågvärdarna att visa detta.

Men ett månadskort kanske ska inhandlas ?? För jag blir ju ruinerad, speciellt när jag glömmer checka ut. . .


Tandis


Idag blir det tåget till Högsbo och tandläkaren där. Mission soon completed!

Kornblixtar

Det fanns det gott om i Thailand. Hela himlen lyste upp och jag trodde först det var åskväder på gång, men så var inte fallet. Vi fick förklarat för oss att kornblixtar är blixtar i ett åskväder som sker på så långt avstånd att man inte hör bullret. De syns oftast i slutet av sommaren, då åskväder är vanliga och kvällarna är tillräckligt mörka för att ljuset ska synas långt. Ungefär som ett diffust sken och de kan ses på avstånd upp till 20 mil.

Peter och Jessicas dotter Hannah gick i Svenska skolan nere på Koh Lanta och hon trivdes jättebra där.


Hemåt

Vi åkte taxi till flygplatsen och det var en aning försenat. När planet sedan lyft trodde jag plötsligt att piloten gick runt inne i planet och blev förskräckt. Med stora ögon sa jag till Christian "Är piloten här nu också??"
Men det var inte piloten- det var en flygplansvärd. Pust.

Mannen snett bakom min plats satt och blåste i någonting som såg ut som ett litet rör när man blåser i en syrgasmask. Det var inte heller något att oroa sig för, det var en uppblåsbar kudde.

Men är man flygrädd så är man och när de då går omkring och säljer AFTONBLADET för att jag glad i hågen ska läsa lite svenska trevliga nyheter, ja då handlar en stor upplaga i tidningen om att flera flyg ställts in pga att de störts av en så kallad solstorm som dragit in. Ett rymdfenomen som tydligen kan slå ut både ström och telekommunikation. Det där tyckte jag väl inte var så bra drag utav personalen. Jag satt länge och funderade på om det skulle kännas när planet kraschade i marken, om man verkligen hinner med att känna någonting och jag tänkte mycket på de plan som kraschade i twin tower 11:e sept- ja på hur de kände sig strax innan. Märkligt vad mycket tankar om katastrofer jag haft den här resan.

Vi lyckades också hamna bland massa barnfamiljer på planet. Två syskonbarn i 3 årsåldern satt precis bredvid oss och det var de barnen som skrek och gnällde mest. Speciellt när de satt bredvid sin mamma.

Jag förstår att det är jobbigt att sitta stilla på ett flygplan i 14 timmar, men jag trodde verkligen jag skulle bli tokig. Jag började mumla för mig själv, önska mig bort, funderade på öronproppar, tittade ut genom fönstret och längtade hem- när det plötsligt blev tyst.


Ungen hade börjat äta på en go kaka. Jag satt som i ett lyckorus. Men vad gör mamman då? Jo, hon börjar fråga massa onödiga förbannade frågor, som gjorde både mig och ungen irriterad.
T ex. Vill du ha en cocktailtomat? (med lika gnällig röst som sitt barn) Det är väl bara att se till sig själv????
Skulle DU vilja ha en tomat när du sitter och äter en god kladdkaka? NEJ, just det!!! Det ville inte barnet heller ... och så var gnället igång igen.

Tänk vad klok man blir när ens barn är stora och man ser allt på ett annat sätt!! Ställde man verkligen så mycket onödiga frågor? Ja om jag rannsakar mig själv så gjorde man nog det. Men det hör inte hit, nu handlar det här faktiskt inte om mig. . . ;)

Vi mellanlandade i Sharjah- 45 minuter ifrån Dubai, där planet skulle tanka. Det var rätt skönt, så man fick sträcka på benen.
Hemma i Sverige var det iskallt och jag har svårt att förstå hur det kan vara sådan skillnad och kontrast mellan länder och på några timmar i luften.
Men skönt är det att vara hemma hos barnen och sina saker, längtar till att få komma iordning nu.

Thailand 25:e januari PATONG


Vi gick upp tidigt och gav oss iväg med båten från Phi Phi till Phuket. Varmt som f-n. Lämnade rummet (bunkern) med glädje och tog oss ner till piren där vi åt en frukost till doften av skit. Jag blev myggbiten och höll på att få mig ett riktigt anfall.

Båten gick inte i den tid som den skulle och vi satt länge och väntade uppe på däck. Svenskarna vi träffade i Karon var med på båten och vi satt med dom och pratade under resan. De hade också varit på Phi Phi över natten men tyckte som vi. De ville därifrån igen.

Jag skulle hälla ut den sista ölen men dropparna flög iväg och hamnade på en kille rätt i ansiktet där han låg och solade... jag vinkade och log och han gav mig tummen upp. Det var inga "no hard feelings" där inte. Det var väl lite svalkande om inte annat?!


Framme i Phuket väntade en minibuss. På något sätt så fixar dom allt med ett väldigt stort leende även om allting sker på ett väldigt gammaldags sätt. Inte datoriserat och alla bara gapar och ropar, de kommunicerar med andra ord och man står i olika köer där man blir omhändertagen och sedan bortförd till en ny grupp av människor och en annan plats för att sedan räknas in som boskap ungefär. De är trevliga och både leende och skojfriska.


Framme i Patong blev vi glatt överraskade av hotellet. Det var det finaste av alla fyra och ändå billigaste hotellrum vi haft på den här resan. Den fick 4 myggor av 5 möjliga.


Trötta tog vi oss ut och åt inne i ett stort köpcenter. Aircondition och en känsla av att man plötsligt var någon annanstans i världen med lyx och allt det man skulle kunna tänka sig fanns. Många restaurangkedjor och mängder av butiker. På restaurangen vi åt på gick en vacker thailändsk kvinna i guldklänning och var våran värd. Det var mycket fint porslin och dukning. De tog sedan 10 % i serviceavgift. Smart drag! Det blev Fried chicken med Red curry... J-vligt STARKT och det brände länge i munnen efteråt.


Lite shopping och sedan hem till hotellet för att duscha och vila en stund. Ut igen... mer shopping och prutning- lite ösregn och så gogo/ bar flickor överallt. Det var ett myller av människor och jag visste inte vart jag skulle ta vägen till slut. Alla ropade Taxi!? Massage!? PingPongShow?
Nattlivet i Patong tar aldrig slut verkar det som, för när vi kl 04.45 åkte från hotellet mot flygplatsen stod samma liveband och spelade fortfarande på samma ställe som när vi gick ut runt 20.00 tiden.


Nu ville jag hem till Sverige. . .

torsdag 2 februari 2012

Thailand 24:e januari

Idag fyller både Sandra och Jessica år. 20 år blir dottern idag, hurra hurra!

Mamboo Island





Denna dag blev det Pad Thai till frukost. En mycket god maträtt som jag förälskat mig i.


Jodå, när vi skulle boka båtoch boende-biljett till Phuket fick jag ta över och skriva ut våra egna biljetter. Jag satte mig bakom skrivbordet och frågade kvinnan från USA som var där för att själv boka biljetter "And what can I do for you?" Ja det var trevligt att känna sig lite behövd där ett tag.




Efter att ha jobbat extra en stund gick vi ner till den ena stranden och blev först bländad av den vackra vyn, men vattnet var inte så roligt, så vi tog en båt till Mamboo Island, som en thailändare varmt rekommenderade. Vi prutade ner priset med 300 bath som kändes bra eftersom det skulle kosta 1500 bath från början. Det tog en halvtimme dit och visst var det fint. Turkost genomskinligt vatten, fiskar och härlig sand. Men det var också en nationalpark så när vi gick iland skulle vi betala ytterligare 200 bath per person, som vi inte fått reda på. Överallt ska de tjäna pengar och man blir lite trött på det.

När vi 3 timmar senare kom in till Phi Phi igen så hade vattnet dragit sig tillbaka så att båtar stod på grund och stora stenblock syntes som man tidigare inte såg, det kändes konstigt och jag började direkt titta efter tsunamis. Men detta fenomen infann sig varje dag vid samma tid enligt thailändarna, så det var ingen fara.