Bakgrund

fredag 3 februari 2012

Bara ett jäkla lidande . . .

Jag är förfrusen! Jag vet inte hur kallt det är- men jag led.

Sedan led jag igen. För tandläkaren hade dålig andedräkt trots sitt munskydd och jag höll på att spy. En skena höll upp hela munnen på mig och jag brukar verkligen aldrig klaga, för jag är rätt tålig om man säger så- men när han tryckte ner en stor sak med vassa kanter på rätt ner och in i kinden samtidigt som jag fick kväljningar så var jag tvungen att försöka göra mig hörd och det var ju inte det lättaste med en stor jäkla operationsduk dessutom intryckt i munnen . . . han förstod ändå allvaret, men istället för att ta bort saken sprang han ut och ropade "skynda, skynda" till sköterskorna... foton skulle tryckas av men så blev inte kortet bra och de fick göra om allt i alla fall.

Men det där med hans dåliga andedräkt, det kunde jag faktiskt inte med att säga något om. Herregud tänkte jag, du som är tandläkare och allt.

Åkte sedan hem igen med buss, spårvagn och tåg- bara för att mötas av en son som precis kom hem från skolan. Han skulle till sin pappa och dit hade jag tänkt att åka lite senare. Tandvärken molade och jag var hungrig ... men sonen ville åka direkt och det var bara att ta på sig igen och gå ner till tåget. Mina ben var vid det här laget rätt så nollgradiga.
Väl inne på centralstationen tog jag vändande tåg hem efter att sonen mött upp sin far och när jag närmade mig min hållplats Aspen, öppnades dörrarna i farten så att jag nästan fick hoppa ut. En känsla av att jag åkt för mycket tåg infann sig och att detta var sättet för tågvärdarna att visa detta.

Men ett månadskort kanske ska inhandlas ?? För jag blir ju ruinerad, speciellt när jag glömmer checka ut. . .


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar