Trots att jag vet att det tar ca 10 minuter att gå till tåget, så är jag lite som en tidsoptimist. Jag väntar alltså helt omedvetet ända in i det sista innan jag går, blir lika förvånad och stressad över hur klockan gick så fort varje gång och blir springande de sista hundra meterna och är på plats precis strax innan tåget rullar in. Svettig som f-n och lite lätt svårt för att andas.
Ett snabbt möte i skolan och sen en hamburgare som lunch/ middag och sedan vidare in till stan för annat möte med våra goa gubbar.
Jaha, så var det mörkt ute när vi kom hem.Det är så jäkla skönt att veta att det resten av veckan inte är uppbokad NÅGOT mer möte. Man blir trött av dom, även om dom är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar