Bakgrund

onsdag 31 mars 2010

Till mig? =)


Det låg ett paket i brevlådan adresserat till mig. Det stod "öppnas på högtidsdagen", men jag kunde inte hålla mig, för vilken högtidsdag menas? Födelsedag? Det är ju tre veckor kvar, det går inte att dra ut på det så... inte när det gäller mig.
Så här såg det ut.
Men vad kan det vara däri ?? Ja jag har faktiskt inte öppnat det. . . inte än . . .

tisdag 30 mars 2010

Arbetsförmedlare?

Kan ni förstå att det här är en pärm som bara rör arbets-ansökningar, intyg och betyg?



Jag känner att jag snart skulle kunna börja arbeta på arbetsförmedlingen själv, eftersom att det som jag sitter här och skriver hemma på dagarna, det handlar mest om att registrera mig på alla möjliga hemsidor där man ska ha en profil för att kunna söka de arbete som ligger ute. Det handlar om ett tjugotal registrerade sidor med skriftlig ansökan och cv. Jag kan ALLT om jobb och de arbeten som ligger ute nu.

Jag fortsätter mitt arbetssökande i väntan på ett besked från gårdagens intervju. Jag var ju en av tre utvalda och man kan ju inte förvänta sig att just jag ska få jobbet, även om jag vill.

Nu ska jag dessutom på en intervju till imorgon, så då blir det till att kamma håret igen och låtsas på nytt . . . hahaha. . .

Lycka till då Ellinor! Tack ska du ha . . .

Stav eller kvast, det är frågan

Jag tog mina gå stavar och gick runt ruddalen. Jag har inte börjat ta den långa rundan än, fem kilometaren kallar jag den, utan har gått några gånger ner till Ruddalen och runt skridskobanan och hem igen. Tar en halv timme och är nog ca 2,5 km. Vad skönt det var!! Jag tänker nästan ingenting när jag går där! Man kan tro att det är som vanligt då... ;) men i vanliga fall tänker jag faktiskt mycket. Kanske för mycket ibland och fastnar i tankarna. Därför måste jag mer ut i skogen och promenera och när det är så här gott väder så är det inte så svårt.

Jag kom nu på är att det är påsk till helgen och att det börjar redan om två dagar. Måste pynta.

Nu är frågan bara; ska jag ta kvasten istället för stavarna nästa gång jag går ut ??

Svek?

Många känner sig svikna, ja jag själv har också känt det någon gång. Det har varit från min arbetsgivare, vänner och som alltid i ett förhållande. Inte nu, för nu är jag lyckligt kär och arbetslös =) . . . men jag tror man kan hitta saker att känna sig sviken i om man låter sig. Jag menar att det finns överallt även om man tror att den som svikit är den onde. Så är det ju inte. Det finns ju en anledning till allt och man kan inte bara se till det ena. Sviken och besviken är ju inte samma sak!
Att man sedan kan bli en svikare i andras ögon om man inte följer reglerna är bara i betraktarens ögon.

Oj, vad invecklat det här blev. Men jag tänker mycket på att svek finns överallt och man måste se till sig själv innan man kan döma någon annan.
Att leva är att svika. Ingen kan gå genom livet utan att då och då bryta överenskommelser och löften. Vem vågar se sitt eget svek i vitögat?

måndag 29 mars 2010

Jag är kär


Nummer två

Jag tog spårvagnen in till stan för att gå på intervju nummer två. Företaget låg i Gårda och jag fick mig en liten promenad från Ullevi och jag var för en gångs skull ute i god tid. Svettig, men jag kom fram !!

Jag vet inte om det bara är jag som byter arbetsplats mer än vart femte år, men när man går på intervjuer så ska man sälja sig själv. Jag vet inte om jag gjorde det idag. Jag försökte åtminstone! Det värsta tycker jag är när man ska berätta om sig själv. Hade man varit riktigt ärlig så hade det låtit så här:

Jo, jag är en ensamstående mamma med tre barn. Har ofta huvudvärk och kraftiga humörsvängningar. Jag tål inte alkohol, är disträ och nuförtiden sover jag väldigt mycket. Den sista tiden på min fd arbetsplats var djupt deprimerande och sist men inte minst tror jag att jag har ADHD. Är det något annat ni vill fråga om?

Istället lät det så här:

Jo, jag är en glad tjej som har tre barn. Dom är 18,13 och 9. Jag är en riktig handbollsmorsa som åker på matcher och träningar på fritiden. Jag är uppvuxen på landet och min dröm är att bo lite utanför stan. . . jag har bil och körkort så några problem med att ta sig någonstans finns inte. Jag ser möjligheter och är en mycket positiv människa. Jag är väldigt målmedveten och gillar ordning och reda. Jag kan börja omgående!! När kan jag få besked?

Var glad

Jag står framför spegeln och grämer mig över finnar som ploppar upp, hur mitt hår närmast ser ut som ett jävla svintotrassel och hur min vikt istället för nedåtgång gått åt motsatt håll och jag är allmänt förbannad över situationen. Det är sådana saker man irriterar sig över när man inte har något viktigare för sig. Som ett jobb till exempel, att kunna gå upp på morgonen och åka iväg nånstans utan att hinna bry sig om mindre petitesser. För vem är det som bryr sig ?? Ja inte han i rullstol i alla fall. Han som varje morgon rullar förbi mitt köksfönster och tar sig in i sin bil som står parkerad utanför, för att sedan fälla ihop rullstolen och på något sätt placerar han denna i passagerarsätet bredvid sig. Måndag till fredag. I värsta snödrivorna i 17 minusgrader tog han sig fram. I snålblåst och regn. Vem är jag att klaga?

Men är det inte lite så, man är sig själv närmast och tänker inte alltid på att det finns dom som har det värre. Det är ju för fan krig i världen och svält och död.

Nä, skärpning! Jag kan ju åtminstone göra något åt stiuationen. Så nu tar jag mig en promenad och går sedan och klipper mig.



söndag 28 mars 2010

Spel

Vad jag vet har jag inte varit i Skåne och lämnat in mina lottorader? Jag blir förbannad, det måste ha skett något fel? Personen som vann 214 och en halv miljon hade lämnat in sin kupong för 70 kr i Skåne. Jag är ledsen att behöva göra er besvikna. . . men skam den som ger sig. Jag har fortfarande siktet inställt mot drömvinsten och det behöver inte vara så många miljoner. Jag klarar mig på 5 !!

Jag har nu blivit beroende av spel, men spelar inte bara med pengar som insats. Nej. Jag har fått intresse för flipperspel och kan nästan inte sluta. Killen jag har träffat har själv detta som intresse och jag har verkligen blivit påverkad positivt.

Jag har alltid tyckt det varit roligt med spel. Tv-spel, dataspel och spel som biljard, airhockey och pilkastning. Det blir som ett beroende, men det är ju rätt så oskyldigt. Ju mer jag spelar kommer jag på hur jag lättast kan spela för att behålla kulan längre.

Det här är skiiiitkul!!

Det blir bara värre och värre

Jag blir riktigt rädd. Jag läser om hur stadsdelsnämdens ordförande bemöter medmänniskorna i stadsdelen. Hur personen fick en överklagan i sin hand och kastade den i papperskorgen. Orsaken skulle vara att den inte skulle till henne personligen och att hon inte hade möjlighet att ta hem pappret. Är det så det går till? Sådana saker ska väl diarieföras hur och vad man än tycker som person. Människan är ju ändå representant för vår stadsdel.

Vem är det som väljer människorna som sitter i stadsdelsnämnden? Har vi ingenting med det att göra? Nog för att vi inte har någon inverkan på deras redan tagna beslut, men vi måste väl kunna få välja de som ska sitta i packet?

lördag 27 mars 2010

Idag är det dags

Svenska spel och drömchansen för lottospel är uppe i 215 miljoner. Rena drömchansen alltså och jag kommer inte vara den som inte spelar idag och försöker mig på lyckan. Herregud säger jag bara, en sådan vinst hade gjort inte bara mig lycklig utan även alla jag känner. Vinner jag 215 miljoner så delar jag broderligt och systerligt. Ja, först och främst till min familj och nära släktingar och sist men inte minst till dig. En hundratusen kan du ju få iaf.

Nu slänger jag och kärleken in några rader med siktet mot drömmen. Wish us luck!

fredag 26 mars 2010

Går det verkligen?

Går det att vara gladare än vad jag var igår? Om ni kan tro det, så är det så och även om ni inte tror det så är det så ändå.
Jag är gladare idag än vad jag var igår!
Om ni hade sett mig för en halv timme sen, så hade ni kanske trott att jag blivit helt knäpp - för det är inte så konstigt. Men jag fick ett samtal som gjorde mig så glad så att jag hoppade omkring här i min ensamhet och det såg ut som om jag dansade någon konstig regndans som indianerna hittat på. Fast nu var det inte det. Det var jag som hade någon form av glädjeidioti och jag lät som en också.
Lika mycket som fåglarna kraxar och kvittrar därute som jag hör genom balkongdörren, lika mycket kraxar eller kvittrar jag ska ni veta. Nu är jag upprymd och helgen kommer att bli kanon oavsett om det regnar eller inte.
Jag ser ljuset i tunneln, som så många brukar säga . . . och när jag vänder mig om för att titta ut genom fönstret ser jag även solens ljus strimma igenom disiga moln.
Nu blir det bacon och ägg !!

Riktigt bra

Fåglarna kvittrade, solen sken och det var varmt ute, närmare 13 grader. Visst låter det som början på en story? Det är det kanske också. I alla fall så var det verkligheten igår som jag skriver om.

Det var underbart väder och jag var på topp!

Jag träffade min kära familj, åt frukost ihop och sedan åkte jag och tvättade och städade bilen. Jag fotade den och lade ut den på blocket. Ja, nu väntar jag på att någon ska ringa och vilja komma för att titta på Gamla Bettan. Ja hon är ju från -97 så hon är ju ändå 13 år gammal. Det är ingen ålder på en häst som man brukar säga. . . men nu pratar vi om hästkrafter och dom är inte så mycket att prata om när det gäller Bettan.
Hon tar sig framåt och hon har varit med om både inplogningar, bötesfällningar och annat som hon bara hade varit med om i mitt sällskap. Hon kanske kan få några sista år med någon som är "snäll" mot henne. Eller snäll och snäll, åtminstone lugn och ro. Det är hon ju värd. Jag tror inte hon orkar så mycket mer och det är därför jag försöker sälja henne nu, innan hon ger upp.

Senare åt vi våfflor, för det var ju våffeldagen och järnet gick varmt här medans vi drack kaffe och spelade yatzy. Ja det var en riktigt fin dag igår och avslut på veckan.

onsdag 24 mars 2010

Vi åkte

. . . till seriehörnan häromdagen och tittade på gamla tidningar. Jag tittade efter Bamsetidningar och började dra fram lådor som stod under hyllorna. Jag hörde samtidigt en liten röst som ställde ägaren massa frågor

- Är det kul att jobba här?
- Tjänar du mycket?
- Hur länge har du haft denna affären?
- Har du gogos?
- Säljer du den cykeln som står där?



Ägaren slutade efter ett tag att svara och lyfte telefonluren för att ringa ett samtal. Under samtalets gång fick han syn på mig och mitt febrila sökande.

Du, jag ringer upp dig sen! sa han och lade på luren, sedan fick han fram ett gnällande läte.

- Vad gööör duuu? Måste du titta däri? Jag ska ju flytta ju... kan du inte bara titta nån annanstans?

Jag blev helt stum. Ehh ?? Jag? Joo....

- Omen... fortsatte han gnällande, vad har du tagit den tidningen från nu då?? Nu vet jag ju ingenting ju. Kan jag inte bara få ha sakerna där de ska vara? Åhhhh.... Var har du tagit denna???

- Ehh.. jag vet inte, men ??

- Åhhh... att man bara inte kan få ha det som man vill.

Då kom den lille mannen som lyssnat ett bra tag och sa:

- Varför har du en affär om inte kunderna får köpa???

Oj vad sur han blev ´... stönade och gav ifrån sig ett ännu mer gnällande läte.
Men vilken konstig försäljare!! Jag har aldrig varit med om det tidigare. Man är ju där för att handla. Hm, konstig prick. Jag höll med den lille och sa till försvar att man har faktiskt rätt att ställa frågor.

Och nu efteråt har vi haft roligt åt det och skrattat gott, han var ju originell och det behövs kanske lite mer roliga människor i vårt samhälle som inte bara är stela och tråkiga. Honom kommer man ju ihåg åtminstone!

tisdag 23 mars 2010

Oj vad sportigt

Dagarna går verkligen fort och helgen som gick var skön.


T spelade handbollsmatch och resultatet blev lika mot Kärra. En mycket spännande match och jag har kommit på att jag inte kan sitta tyst eller stilla utan flyttar mig glidande längs bänkraderna, precis som om jag kan påverka både spelare och boll att gå den väg jag tänkt mig. Dessutom hörs jag och ropar- vad vet jag inte, men det kan vara allt från namn till lite andra ord som jag kommer på mig själv att hojta när andra är tysta. Jag frågar också med hög röst vad som hände och varför?! Ja, jag har inte lärt mig alla regler än. Dessutom ser jag inte allt och då blir jag så nyfiken . . .

Vi hade även hand om cafeét och stod och krängde korv med bröd, smörgåsar och bullar, kaffe och annat som hungriga och glada människor ville ha. Det är en social bit, det där med sporten och jag är glad att den finns. Det är mysigt och roligt och jag blir alltid själv väldigt glad utav det.

Igår var det IFK:s första match på Ullevi för säsongen och det blev 0-1 till Häcken som de spelade mot. T var på plats och kom hem lite besviken, men ändå med en glädje som jag vet man har när man kommer ifrån en folkfest som det oftast är på Ullevi. Fest och fest kanske det inte är när de förlorat- men det blir ju alltid någon som förlorar och igår blev det IFK. Vad jag tänker på är den känsla som är när man är på Ullevi. Det är stort, det är mycket folk och det är glädje och hurrarop. Oftast. Man blir glad av sport- man blir bara det! Att syrran sen som är gaisare var snabb med att kommentera IFK:S nederlag var väl mindre roligt för T . . . som försökte hålla humöret uppe.



På måndag spelar GAIS- då är det stora tjejens tur !! TJOHOOOO . . .

lördag 20 mars 2010

Sol och värme

Det är inte klokt vad jag blir påverkad av sol och värme. Jag tror jag är en person som ska bo ena halvåret i ett land med sydligare breddgrader. Jag känner själv hur jag mår när månaderna som från oktober till mars- hela 6 månader, rullar på. Jag mår skit helt enkelt.

Det är ju jättebra att jag kommit på det, men vad hjälper det då?? Visst är det bra att vara medveten, men något måste man göra.

Alla borde få åka utomlands minst en gång om året för att hämta ljus och energi. Varför är det så dyrt? Förr kunde man ta en restresa för 1 000 kr och åka iväg. Idag kostar restresorna från 2 000 kr och då oftast bara en flygstol. Ska man dessutom åka flera stycken blir det svårare. Men nu ska jag börja spara till en resa! Ja visst är det positivt tänkande, när man är arbetslös dessutom. Men jag SKA!

Har nu precis vaknat ur ett komaliknande tillstånd så när snön nu tinat bort och solens strålar försöker ta sig fram genom molnen- ja, då blir jag glad och jag mår bra.
Att jag dessutom är kär gör det hela ännu bättre. . . nu är det bara ett jobb som fattas!

torsdag 18 mars 2010

Vad är det som växer ?

Saker som förr kunde blivit roliga är inte alls roligt idag. Att jag märkte igår att det växer groddar i golvbrunnen och att det därför är stopp hade jag bara skrattat åt för några månader sen. Istället tittade jag bara på det och drog lite i gräset som inte gav med sig. Det har slagit riktig rot därnere bland annat skit och kanske andra vattenväxter som försöker ta över här hemma. Snart kanske det slingrar alger med små sniglar på, längs kaklet.




Mitt motto som alltid varit "Allting ordnar sig", har plötsligt tagit en annan vändning och jag känner inte alls att jag tar lika lätt på saker längre. Hur fan ska det ordna sig om jag säger upp mig och inte har någon inkomst??

Så ringde telefonen igår. Tre gånger, från tre olika företag. . . som jag sökt jobb hos. De ville träffa mig för en intervju och ett ljus har nu tänts. Kanske, kanske. . . kan jag få ett jobb som jag trivs med. Så idag ska jag klä mig snyggt och göra iordning den yttre fasaden.

Att jag är som ett nervvrak inom mig behöver jag ju inte berätta. Nej, nu ska jag sälja mig själv och ta fram de positiva egenskaperna. För jag har ju några sådana, det har jag!

tisdag 16 mars 2010

Om sig och kring sig ska man vara

Det är ju ingen som kommer och knackar på min dörr och frågar om jag vill ha ett jobb. Det har jag ju förstått. Så nu fick jag tummen ur och hjälp till detta och satte in en annons i GP på söndag om att jag söker jobb. Vi får väl se vad det kan ge!






Sedan fick jag tipset av arbetsförmedlingen om att göra min egna hemsida, där jag gör reklam för mig själv och vad jag söker. Tyckte först det lät lite "too much", men varför inte?

Så nu gjorde jag det. . . och nu ska jag göra visitkort också, där adressen till min hemsida står. Smart drag om man vill nå ut till människor och företag. Ser du en misstänkt kvinna i grön jacka stryka omkring just där du befinner dig, så kan det faktiskt vara jag som delar ut mina visitkort!

http://ellinorfriberg.weebly.com/

måndag 15 mars 2010

Extrainkomst

Jag har kommit på hur man kan tjäna extrapengar. Det handlar inte om stora summor, men ändå!
Alla saker och kläder som jag har hemma, som bara ligger och aldrig blir använda- säljer jag på Tradera. Det är jätte bra! Så kan man försöka lägga undan dom pengarna till något annat roligt framöver. Ja, jag sa försöka och jag försöker verkligen. Jag har till och med köpt en sparbössa som man inte kan öppna utan konservöppnare. Ska bara lägga i pengarna också.

Jag behöver som sagt ett jobb och det väldigt snart !! Måste sätta mig ner och skriva ansökan igen. Det finns ju jobb . . .



Så här ser det ut när jag sitter och skriver!!

söndag 14 mars 2010

Vilken låt

Melodifestivalen hade sin final igår och jag blev väldigt konfunderad när olika jurygrupper från andra länder lade sina röster på våra svenska bidrag. Jag vet inte om jag missade syftet med det, men vad har dom med oss att göra?

Anna Bergendahl vann i alla fall. Låten var verkligen bra och det var svenska folket som hade sista ordet! Tack för det.

lördag 13 mars 2010

Gott med mat

Jag har börjat tänka på vad jag äter. Som alltid vid denna tidpunkt på året och inför sommaren! Inköp av nutrilette som man kan byta ut mot måltider och mycket vattendrickande, lite GI-metod och inget onödigt under veckorna kändes som en mycket bra grej. Men hur lång tid ska det ta innan man märker att vågen ändrar siffror? Det har gått två veckor nu och jag vill ha snabbt resultat!

När jag dessutom blir hungrig och behöver någonting snabbt, då är det inte så bra att ha massa skit i skåpen. Antingen måste jag slänga alltihop och mina barn åker på en kollektiv bestraffning eller så måste jag ha bättre karaktär och disciplin.
Det är väl bara att välja och det blir väl inte så svårt egentligen. Disciplinen måste ju jobbas på och vad jag verkligen vill.

Idag ska jag laga något som jag vet är gott och med GI-metoden så får man äta mycket goda saker.
Det blir en god marinerad köttbit med grönsaker till. Är man hungrig så bryr man sig inte så mycket om att riset, pastan eller potatisen fattas. Nej, man njuter som f- över att bara få tugga!

fredag 12 mars 2010


Jag har haft en fantastiskt bra dag idag! Jag sade upp mig från jobbet som jag arbetat på i knappt två veckor, ja det är sant... och det kändes så skönt efteråt. Hur det ska bli vet jag inte, men att ha ångest över mitt arbete vill jag inte ha. Jag vill längta till min arbetsplats- inte känna att jag har lust att andas syrgas innan jag går hemifrån.


Och ni vet vården, jag som trodde att jag längtat tillbaka till, nej det hade jag inte- jag kom på varför jag en gång lämnade vården.


Kvinnor som har jobbat där i många många år, dom pratar så konstigt. Dom glömmer av att det är människor dom jobbar med, som bor där och som kan höra och förstå. Dom står i köket och pratar högt och irriterat om någon som sitter fem meter ifrån dom. Antingen något nedlåtande eller om sjukdomsbilden, så att alla andra boende kan höra. Jag gillar inte det!


Jag skulle t ex inte heller vilja att någon som hjälpte mig på äldre dar på toaletten, står och pratar om hur min granne Rudolf i dörren bredvid, också var lös i magen för en timme sen när hon torkar mig därbak. Naturligtvis pratar hon väl om mig för någon annan sedan ???

Ja, stenen från mitt hjärta föll när jag berättade min känsla för min "chef" och jag fick avbryta min anställning som jag precis bekräftat för personalen på barnens skola. Ja, det är ju lite bisarrt.


Blev idag nämeligen lite förvånad och irriterad på skolan där mina barn går, eftersom jag var tvungen att lämna in ett anställningsavtal för att visa och bekräfta att jag verkligen har ett arbete, så att mitt barn ska kunna vara på fritids.


Ska jag bekräfta med anställningsavtal??? Det är ju precis som om de misstror mig att jag fått ett arbete?! Ja visst är det svårt att få arbete idag, det är det ju. . . men det var ju inte det grejen gick ut på att bevisa.


Jag förstår att det är en formell sak och att hon personligen kanske inte kan hjälpa det, men hallåååå... frångå rutinerna nån gång !!! Jag bad personen/handläggaren att även ringa upp min arbetsplats också då och fråga om lönen verkligen stämmer, med tanke på hur jävla dåligt betalt det är inom vården. Ja, en inkomstverifikation måste väl också vara nödvändigt då, för man skriver ju trots allt under på att alla uppgifter stämmer i ansökan, så vad är det för nya rutiner som införts egentligen? Ska jag bekräfta att jag är den jag är också, med pass eller körkort så att de kan stämma av att personuppgifterna stämmer?


HM...