Var glad

Jag står framför spegeln och grämer mig över finnar som ploppar upp, hur mitt hår närmast ser ut som ett jävla svintotrassel och hur min vikt istället för nedåtgång gått åt motsatt håll och jag är allmänt förbannad över situationen. Det är sådana saker man irriterar sig över när man inte har något viktigare för sig. Som ett jobb till exempel, att kunna gå upp på morgonen och åka iväg nånstans utan att hinna bry sig om mindre petitesser. För vem är det som bryr sig ?? Ja inte han i rullstol i alla fall. Han som varje morgon rullar förbi mitt köksfönster och tar sig in i sin bil som står parkerad utanför, för att sedan fälla ihop rullstolen och på något sätt placerar han denna i passagerarsätet bredvid sig. Måndag till fredag. I värsta snödrivorna i 17 minusgrader tog han sig fram. I snålblåst och regn. Vem är jag att klaga?

Men är det inte lite så, man är sig själv närmast och tänker inte alltid på att det finns dom som har det värre. Det är ju för fan krig i världen och svält och död.

Nä, skärpning! Jag kan ju åtminstone göra något åt stiuationen. Så nu tar jag mig en promenad och går sedan och klipper mig.