Bakgrund

fredag 12 mars 2010


Jag har haft en fantastiskt bra dag idag! Jag sade upp mig från jobbet som jag arbetat på i knappt två veckor, ja det är sant... och det kändes så skönt efteråt. Hur det ska bli vet jag inte, men att ha ångest över mitt arbete vill jag inte ha. Jag vill längta till min arbetsplats- inte känna att jag har lust att andas syrgas innan jag går hemifrån.


Och ni vet vården, jag som trodde att jag längtat tillbaka till, nej det hade jag inte- jag kom på varför jag en gång lämnade vården.


Kvinnor som har jobbat där i många många år, dom pratar så konstigt. Dom glömmer av att det är människor dom jobbar med, som bor där och som kan höra och förstå. Dom står i köket och pratar högt och irriterat om någon som sitter fem meter ifrån dom. Antingen något nedlåtande eller om sjukdomsbilden, så att alla andra boende kan höra. Jag gillar inte det!


Jag skulle t ex inte heller vilja att någon som hjälpte mig på äldre dar på toaletten, står och pratar om hur min granne Rudolf i dörren bredvid, också var lös i magen för en timme sen när hon torkar mig därbak. Naturligtvis pratar hon väl om mig för någon annan sedan ???

Ja, stenen från mitt hjärta föll när jag berättade min känsla för min "chef" och jag fick avbryta min anställning som jag precis bekräftat för personalen på barnens skola. Ja, det är ju lite bisarrt.


Blev idag nämeligen lite förvånad och irriterad på skolan där mina barn går, eftersom jag var tvungen att lämna in ett anställningsavtal för att visa och bekräfta att jag verkligen har ett arbete, så att mitt barn ska kunna vara på fritids.


Ska jag bekräfta med anställningsavtal??? Det är ju precis som om de misstror mig att jag fått ett arbete?! Ja visst är det svårt att få arbete idag, det är det ju. . . men det var ju inte det grejen gick ut på att bevisa.


Jag förstår att det är en formell sak och att hon personligen kanske inte kan hjälpa det, men hallåååå... frångå rutinerna nån gång !!! Jag bad personen/handläggaren att även ringa upp min arbetsplats också då och fråga om lönen verkligen stämmer, med tanke på hur jävla dåligt betalt det är inom vården. Ja, en inkomstverifikation måste väl också vara nödvändigt då, för man skriver ju trots allt under på att alla uppgifter stämmer i ansökan, så vad är det för nya rutiner som införts egentligen? Ska jag bekräfta att jag är den jag är också, med pass eller körkort så att de kan stämma av att personuppgifterna stämmer?


HM...






2 kommentarer:

  1. Det var strongt att säga upp sig! Men vad hemskt att höra hur de pratar om de gamla inför alla andra!! Grr, vad arg jag blir...

    SvaraRadera
  2. Jag önskar att jag själv hade den styrka som du verkar ha. Hur många gånger har jag inte känt så som du beskriver, men så går det ett tag till och man kommer över det. Men bara för stunden. Men jag är väl av uppfattningen om att det inte finns några jobb som man varje morgon längtar till. Men din handling var ju ändå så helrätt för om det efter bara 14 dagar ger en klump i magen att gå till sitt jobb, då är det garanterat fel jobb man har. En eloge till dig! Och en kram!

    SvaraRadera