Bakgrund

onsdag 30 november 2011

Den här är bra!

En skolklass blev ombedd att skriva ner, vilka i deras mening världens sju underverk är.
Följande lista uppstod:
1. Pyramiderna
2. Taj Mahal
3. Grand Canyon
4. Panamakanalen
5. Empire State Building
6. St Peterskyrkan i Rom
7. Kinesiska Muren

Lärarinnan märkte att en elev fortfarande skrev när de andra redan var klara.
Hon frågade flickan om hon hade problem med sin lista.
Hon svarade:
- Ja, jag kan inte bestämma mig helt och hållet. Det finns så många under.
Lärarinnan sa:
- Kan du berätta för oss vilka du har kommit på så kanske vi kan hjälpa dig.

Flickan tvekade, men sen började hon läsa:
1. Att kunna se
2. Att kunna höra
3. Att kunna beröra
4. Att kunna lukta
5. Att kunna känna
6. Att kunna skratta
7. ......och att älska

Det blev helt tyst i rummet!

Min snygga jacka (och dotter)

Ja här är en bild på min nyinköpta snygga jacka med halsduk... Är såå glad över detta.


... och här är en bild på min snygga dotter också. Plötsligt när man framkallar bilder, är det bilder man inte känner igen- lustigt nog. Lite kul och spännade varje gång.

Vilken föreställning!

Igår var sonen med skola på Järntorgets Folkets Hus och tittade på "Jag vill vara normal"... en föreställning och föreläsning med Eric Donell i spetsen.

Föreläsningen "Jag vill vara normal" ger en insikt i hur det kan vara att leva med en vanlig funktionsnedsättning som Tourette, ADHD och OCD, samt ger kunskap om sociala och andra svårigheter, vanliga missuppfattningar, fördomar och det utanförskap som normalt följer med.

Han
blandar föreläsningen med belysande sketcher, filmklipp m m i en lärorik och underhållande mix. Hur är det att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och hur kan den vändas till en funktionstillgång att hämta kraft ur? Föreställningen är en självbiografisk resa genom ett liv av utanförskap och äventyr.

Sedan fick även vi närstående biljetter för att kunna gå på föreställningen på kvällen och detta gjorde pappan och den andra sonen. Man kan lära sig förståelse bland annat och få insikt hur och varför vissa saker är som det är.

Jag har förståelse, men när man lever i det 24/7 orkar man inte alltid vara så förstående. Det känns som jag blir lätt galen emellanåt och flippar ur...

Önskan

Jag önskar att allt vore annorlunda. Jag önskar att jag hade alla mina barn hos mig samtidigt och att det skulle fungera. Jag hade önskat man kunde sätta upp en kamera för inspelning hur ett dygn här hos mig ser ut och vad som händer. . . Jag hade önskat att jag var starkare än vad jag är.

Jag önskar att jag hittade styrka!


Åh vad gott!

Ja allting var så gott... även detta var igår.

Jag tog spårvagnen till torget och det regnade... fick skickat paketet med sonens DS som han sålde via blocket och sedan in på Lindex med en rabattkupong som jag glömde visa upp när jag köpte jackan. 30 % blir 150 kr och det ville jag inte gå miste om.

Fick besök av min älskling och vi fikade. Jag fick blodsockerfall och tryckte i mig nyköpta frallor, med skinka, ost, räksallad och räkor. Kokade ägg samtidigt som jag inte ens orkade äta efteråt!

Dottern kom hem och gästade snabbt. Vi gjorde jättegoda pannbiffar med massor av goa saker i.
Fetaost
Senap
Riven lök
Vitlök
Svartpeppar
Aromat
Mango Chutney
Sweet Sour Chilisås
Ägg

Ja ni förstår hur gott det var?
Sedan hade jag lovat sonen att "VI" skulle baka, men det blev jag som gjorde detta istället.
En "Gul kaka" enligt mitt hand och nerskrivna recept.
Riktigt stolt blev jag över att den inte var geggig och blev misslyckad.
Har annars en förkärlek till att förstöra dessa kakor, genom att ta ut dom ur ugnen för tidigt.

Denna kaka hade smak av kardemumma och nejlika!

Sedan en sockerkaka gjord på socker, ägg, mjöl, bakpulver, VATTEN och lite citronsmak.
Jepp! Även där bidde jag stolt. Kunde till och med skära upp den snyggt och fint utan att den gick sönder.

Men nu vill ingen ha!?


Dammsugarrör som bara blir kortare och kortare... får väl snart gå på knäna och dammsuga ...
(eller så köper jag en ny)

Hjälp!

Mitt i advents och jultid läser jag på löpsedeln av Metro "HJÄLP OSS".

Det handlar om läkare utan gränser i Bangladesh. Jag blir glad på något bisarrt sätt. Inte av att de har det svårt, utan att det är det här som dom sätter som löpsedel när vi som mest går och tänker på hur man ska ha råd med julklappar och allt fint man ska köpa. Att rädda 100 barn från malaria för 500 kr känns mer som en naturlig sak att lägga pengarna på, än att fortsätta mata sina barn med materiella ting- trots att de nästan redan har allt. Allt de behöver åtminstone! För blir dom gladare egentligen? Nej, jag tror inte det.

Kaos

Vissa dagar är bättre än andra. Idag är en annan sådan dag. Jag får inte gjort någonting och allting bara snurrar. Jag sitter i ett kaos av någonting som inte behöver vara ett kaos.

Varför ska det vara så svårt... ?

tisdag 29 november 2011

Mmm... va gott!

Jag vaknade tidigt och var jäkligt hungrig. Höll på att sätta nutriletthelvetet i halsen med hela inredningstjosan... ja det sitter en liten propp mitt i allt. Inte för att jag ville, men för att den bara var där helt plötsligt. Hade väl glömt av den mitt i min matkoma.

Samtal med taxiledningen och en rad av klagomål och synpunkter har framförts. Dessa skickas vidare enligt hon på kundtjänst och det får vi hoppas. Annars skickar jag något annat vidare . . .

Räkningarna är betalda och det blir knäckebröd med mos resten av veckan. Nästa vecka lyxar vi till det med en falukorv också. Den kan portioneras ut lite då och då.

Har ni ätit Ballerina Pepparkaka? Det gjorde jag igår. Jag kände mig inte stolt över detta eftersom jag pinar mig med de här jäkla nutrilettpåsarna då och då. När jag inte gör det, käkar jag GI. Förutom igår.

Först Ballerina Pepparkaka. Sedan Mc Donalds. Sedan ÅNGEST med ett glas rött till !
(Gott var det iaf)
Är det de här som kallas jojo-bantning?


måndag 28 november 2011

Han knuffar mig och jag är smutsig?

Behån ligger på diskbänken och axlarna sitter under öronen. Dagen har varit bra, förutom ett mindre utbrott för en stund sedan som inte höll i sig så länge. Jag begärde Time Out och nu sitter jag här... helt färdig. Jag skulle faktiskt kunna gå och lägga mig för kvällen.

Tar ett glas rött vin och varvar ner samtidigt som sonen tjatar och ropar på mig. Inte en sekunds lugn... då börjar grannen ovanför borra, hamra, you name it.
Men nu började jag baklänges ju...

Imorse vid 08.00 tog vi spårvagn nr 1 med alla andra som skulle inåt stan. De flesta hoppade faktiskt av längs Linnegatan och Järntorget. Vi köpte kaffe och smörgås med oss och tog lixom frukost på vägen. Därefter ett bra möte och samtal med G. Fransson. Vilken människa!

Därefter blev det varm choklad på seven eleven och vi flanerade längs kungsgatan tills affärerna öppnade. Hade lovat sonen en tröja som han skulle få...

... här på rock-shopen.

En häftig "Angry Bird"- tröja blev det.
Under samtalet jag hade strålade det ut genom armen och hade jag inte vetat att hjärtat satt på andra sidan hade jag trott jag fått en stroke.
(Jag har så ont överallt. I armen, axlarna och ryggen.)

Sedan tog vi spårvagn 7 till Bellevue. Där tog vi buss 59 till skolan och sonen var på gott humör. Så även jag! Kärleken kom, vi lunchade på Marcos och därefter tog jag buss 510 från Partille Centrum till Svingeln, för att ta spårvagn nr 8 hem. En resa som gjorde mig så trött att jag bara somnade rakt av i 2 timmar. (Var hemma då som tur var!)

Då kom sonen hem efter en taxiresa som inte varit så rolig av olika anledningar. Gråt, skrik, gnäll och tandagnisslan.

Vi begav oss till Frölunda Torg med spårvagn 1. Shit, vad det är mörkt ute nu kl 16.00!
Shopping på GAME och LINDEX. Sonen har sålt sitt Nintendo DS och ville nu köpa spel till X- boxet som vi köpt. Han var glad. Jag själv köpte en jacka. Jag var GLAD.
Hem med spårvagn och då fick sonen ett anfall. Mer saker som stör hans liv ... mycket som handlar om allt han vill ha och nu till början av inlägget...

Vem vil ha vad?


Jag har fått tre önskelistor. Gissa från vem?

1. IFK Årskort i klacken

2. Pengar till student och 20- årsfest

3. X- box spel


Det var inte så svårt att lista ut !!

Två nya tavlor?

De här bilderna vill jag ha som stora tavlor i mitt nya hem sen. Jag ska ha vita väggar och dessa bilder inger lugn och harmoni! Undra om man kan hitta dom eller på något sätt ta med sig bilden till en fotoaffär för att få dom som ett stort foto?!


Oj vad varmt!

Det här fotot är inte vackert, men om ni tittar bakom mig och lite ovanför så ser man ett skimmer av något. . .(inte strålen av kamerablixten) jag tror det är min följeslagare. Han jag ska be om hjälp när jag behöver den.


Verkar jag knäpp? Ja det kanske jag är också. Men tror på detta med änglar och de som är med oss fast kanske inte här och nu- på jorden.

söndag 27 november 2011

Motvind

Min son är så jäkla go.
Vi har haft en dag med stormen Berit som gäst. Det har ju blåst så in i sjuttan... och nästa storm kan ni nämna mig vid namn. I storm har vi gått både fram och tillbaka till Högsbohöjd för att lämna jultidningar och promenaden jag tänkt ta blev i form av denna. Familjerna som vi varit hos två dagar i rad var även idag inte hemma, men nu lämnade vi meddelanden och fick gå hemåt igen. När vi kommit hem, ringde de och ville såklart vi skulle komma- så vi tog på oss igen och begav oss återigen med Berit som motvind i sällskap.

Jädrar vad skönt när detta är över!

Tillbaka till sonen. Emellan varven kan han plötsligt komma väldigt glad och pussa mig, krama om mig eller massera mig på ryggen. Han kan säga fina saker och ibland kan det bli väldigt roligt. Som när han frågade vad för bil jag skulle köpa. "Du ska väl ha en riktigt fin svensk klassiker, mamma?"

När grannen undrade vart vi skulle flytta och jag svarade Lerum, flikade sonen in "Kaverös har gjort sitt... det ger oss inget längre!"

eller när vi skulle gå upp till en man som han sålt jultidningar till sa han till denne man "Det är inte ofta man ser din fru!" Då hade sonen varit där en gång och sålt själva jultidningen och så nu för att lämna...

Tvättstugan intogs lite senare och sedan stekte vi hamburgare. Sonen spelade inomhusfotboll i Valhalla och sedan har vi återigen donat och grejat.

Och apropå grannen som bor ovanför oss. Han borrar och håller på, så också idag. Han blir ju aldrig klar!! Vad är det som händer? Påminner lite om den där filmen man såg för ca 15 år sen. Pacific Heights hette den minns jag. Har nog skrivit om den förut i samband med att jag undrat vad grannen gjort eller gör. Ja, där hyrdes ett rum ut i ett hus, sedan tog han över genom att bygga sig in i hela huset genom sitt rum... Är det de han håller på med där uppe? Snart kanske han har förste tjing på mitt badrum?

Den objudna gästen Poster

Den objudna gästen (1990)
Pacific Heights (original title)

A couple works hard to renovate their dream house and become landlords to pay for it. Unfortunately one of their tenants has plans of his own.

Stars:Melanie Griffith, Matthew Modine and Michael


Nyss började jag gråta. Ibland blir det så, inte så ofta... men nu blev det så. Jag vill faktiskt gråta ibland, som igår- när "Så mycket bättre" var på tv och Laleh sjöng. Då försökte jag gråta och till och med tvinga fram några tårar- men det gick bara inte. Oftast när jag är i det här känsloläget och varit mycket arg, så vill jag gråta. Det är ett mönster helt enkelt... Arg och hård, ledsen, sedan glad och mjuk.

Ja, några tårar blev det- men inget ihållande. Så- godnatt. Imorgon är en ny dag!

1:a advent på kvällstid

... och byte av duk ...

Första ljuset är tänt

SÅÅÅ MYCKET Bättre! Laleh...

Jag sitter och lyssnar på Lalehs "Here I go again" i hennes egna version av E-types lite mer technodiscotjosan... och jag ryser varje gång jag spelar den- om och om igen. Hon har sån känsla och gör sina låtar så otroligt bra.

Jag måste erkänna att jag visste inte innan vad hon gjort för låtar. Kände bara till henne vid namnet! Jag har alltså missat en hel del antagligen...

Laleh%20-%20Here%20I%20go%20again

lördag 26 november 2011

Avloppsrör och andra saker som gör mig arg

Jag vill kunna gå på väggarna, sa sonen och tog sats... sedan höll han sig mellan köksbordet och spishällen och gungade fram och tillbaka tills ben och fötter fick tag i väggen. Sedan började vandringen...

Jag har sån j-vla PMS så jag klarar ingenting nu. Ordet "Mamma" har fått en annan innebörd. Jag tål det inte längre. Säg något annat för h-vete! Då började det ropas:

- Ellinor!

- Kristina! (mitt andranamn)

... och emellan detta gapande så tänds tändare och tomtebloss och annat som går att elda av bara farten. "Åh, jag måste få tända eld på något", hör jag och jag måste hela tiden gömma tändarna, då han inte lyssnar och förstår vad jag har sagt.

Men egentligen är det så att ordet mamma har missbrukats. Det sägs stup i ett och oftast när jag svarar så får jag inget svar tillbaka ändå. Det ska bara kollas att jag är där.

Men saken är också den, att det går att undvika att säga MAMMA i onödan. Man kan komma till mig, jag finns oftast bara 20 meter ifrån...

Kvällen avslutades med att jag drog ner alla rör i badrummet. Ja, avloppsrör alltså. Totalt helt stopp i handfatet och ingen tillstymmelse till att det ens rann ner någonting...

Jag satt på en handduk och var arg. Jag skruvade och drog och rensade så in i bomben att jag till och med sprutade med duschslangen rätt in i ett hål i väggen. Hade jag haft en voodo-docka hade jag kunnat avge några förbannelser på vägen och stoppat den full med nålar samtidigt. Så kändes det. Förstår inte varför... avloppsrör har väl aldrig gjort mig arg tidigare?! Nej, men nu är det bara så och det kan inte hjälpas.
Det luktade något som jag inte ens kan stava till och hade jag inte vetat bättre hade jag trott att alla klumpar och svarta äckliga saker som kom ut i massor varit från underjorden.

Nu rinner det som smort och jag kan skölja i handfatet igen...

... men vad är detta som inte fick plats tillbaka igen? Ja just det. Det var bland annat därför jag blev så j-vla arg. Den passade inte in någonstans... så den får ligga utanpå nu.

Mysig dag

Ja det blev en mysig dag hemma hos föräldrarna i Mölndal. Far stod och stekte köttbullar och prinskorvar och vi blev bjudna på ett litet smörgåsbord. Det är alltid så mysigt när man kommer "hem". Jag bodde ju faktiskt i den lägenheten när vi flyttade dit 1987. Ja i 3 år tills jag flyttade till egen lägenhet. Men det känns ändå som hemma när man kommer.


Hemma gjorde S egen slush med isbitar och saft. Det blev jättebra... isen krossades och sonen var nöjd.

Sedan åt vi räkor med aioli, ägg och vitt bröd.


Tomtebloss tändes på...
... och fönstret i köket fick en ljusstake. Imorgon är det första advent!

Tomtebloss i alla möjliga former


Lite adventspynt i vardagsrummet. Glöggdoften sprider redan go doft... & så ringde det på dörren. Jag öppnade och en man i 40 års åldern höll på att få hela dörren i huvudet, han hade tydligen försökt lukta sig in ... och hade huvudet i höjd med handtaget.

- Brinner det här? undrade han.
- Nej! Vad tänkte du på?
- Jo det osar bränt ...

Precis då märkte jag av en doft i portuppgången och det började låta. Smatter... sonen stod utanför på balkongen och det visade sig att han gjort värsta tomteblossbomben.... doften spred sig närmare & närmare.

- Nej, vi firar bara första advent, sa jag- nickade fint och stängde dörren!

Nu luktar rabatterna utanför bränt och sonen sa glatt:

- Mamma, var kan jag jobba när jag blir stor? Ärligt, jag vill jobba med smällare eller nånstans med fyrverkeri....

SVEA?! Jag skickar en ansökan redan nu...

Ring mig ALDRIG mer!

Igår retade sonen upp mig och jag var på dåligt humör. Kanske också lite lättare att reta mig nu när jag har tankarna på annat håll och har kommit in i månadens period av PMS.

Han kräver total uppmärksamhet och jag kan inte ens sitta och tänka (vilket kanske är bra)... eller försöka koncentrera mig på något, för han stör... med sin mun som bara går och går och går... den ger sig inte, han ger sig inte.... även när han får svar. Nej, det ska malas på och gå så långt som till det yttersta.

Då ringde det. Ett telefon-nummer som har ringt varje dag i flera veckors tid. Jag vet att det är telefonförsäljare, för dom ger sig inte heller ... trots att jag bett dom. Jag vill inte vara med, jag är alltså inte intresserad och därför har jag inte heller svarat, de sista gångerna... för jag har inte orkat med dom. Men det gjorde jag nu! Nu fick jag genast energi till att svara och det gjorde jag.
Jag svarade ... och när han presenterat sig från sitt företag, så sa jag väldigt argt:

- RING MIG ALDRIG MER!!! HAR DU FATTAT??? sen lade jag på luren.

Det kändes så skönt och nu hoppas jag verkligen att dom faktiskt aldrig ringer mer!

fredag 25 november 2011

Ljus och jul i fönstrena!

Tre personer har nu tittat på min lägenhet. En bor i Kortedala, en annan i Järnbrott och den tredje i Högsbohöjd. I eftermiddag kommer den sista. Verkar som om alla vill bo här...

Jag har varit nere i källaren också och hämtat upp mina fina advents-stjärnor och ljusstaken som ska stå i fönstrena. Nu kommer det bli riktigt mysigt och det är i år som jag känner att det ska bli mysigt med jul igen. De 2-3 senaste åren har varit riktigt ångestfyllda och jag har en skön härligare känsla. En måbrakänsla helt enkelt.



En guide?!

Jag måste skriva. Den sista veckan har jag trott att jag drömt, men jag har känt av vissa saker men har inte kunnat ta på det. Har tänkt att "Nej men det var nog nåt jag drömde." Jag har också varit piggare (har varit sjukskriven i ett år för utmattningsdepression) och jag har tänkt "Vad konstigt, men sååå underbart!" Det har liksom varit en känsla av att jag orkat mer och den har varit påtaglig.

Häromdagen köpte jag en julskiva med Malena Ernman och Sarah Dawn Finer. Satte på den igår och tyckte den var sådär. Det var mycket kyrkligt bland annat.När klockan är 04.00 inatt vaknade jag av att cd-spelaren i köket sattes på med en låt. Låten var nr 10 ??? Den brukar inte leva sitt egna liv sådär. Läste på cd-fodralet och låten hette: "Is Anybody There?"

Vad tror ni om detta? Kan det vara en guide som hjälper mig och vill visa sig ?

onsdag 23 november 2011

Dagen i bilder

Jag skulle till arbetsförmedlingen och han som hjälper mig jobbar i samverkan med FK. Jag har inget större förtroende för honom efter alla dubbelbokningar och andra händelser. Idag när jag skulle dit var kl 9,45 när jag fick ett sms. En påminnelse om att jag inte skulle glömma av tiden "Imorgon kl 10.00".
Jag skulle vara där 11.00 samma dag som jag fick sms:et, så jag ringde upp för att höra vad som menades!

- Hallå?
- Hej, det är Ellinor. Jag ska vara hos dig idag.
- Stämmer bra, Ellinor.
- Ja, men jag ska vara hos dig kl 11.00?
- Stämmer bra Ellinor
- Fast jag fick ett sms om att jag ska komma imorgon kl 10,00?!
- Stämmer bra Ellinor
- VAD är det som stämmer bra Dilan?
- Vi ska prata om det när du kommer...
- Ok?! Vilken tid och vilken dag?
- Idag kl 11.00 Ellinor!

Ja och dit åkte jag då... tog 1:ans spårvagn till Svingeln och satte mig.


Jag fick hjälpa Dilan med datorn, för han visste inte hur man gjorde. Han frågade om jurist var ett för tungt jobb?! Ska man inte ha utbildning till det? frågade jag undrande. Trodde han skojade, men så var inte fallet. Jo, vi ska se... svarade han och började klicka runt. Jo, det skulle man. Vilken tur, svarade jag tillbaka...

Dilan hade julpyntat på sitt rum...
Sedan åkte jag bara vidare... tog 8 ans spårvagn till Frölunda Torg och en liten promenad till Lergöksgatan och socialkontoret där. Möte, ansökan och så dra en del av hur allting är igen...


Ja då var det mörkt igen när man lämnade huset...
Hemåt och så slänga ihop pajbottnar.


Det blev tacospaj och ost/skinkpaj.

Dottern och hennes kompis gjorde kvällen och ett besök av Ullis. Efterrätt blev lite glögg och pepparkaka. Mums!

Kan man ta betalt för att åka runt på alla möten som jag gör?

Mobil


Jag har en ny mobil nu! Egentligen är det sonens gamla som han fick förra julen, men den passade inte herrn efter ett tag. Han tyckte den var lite svår. Så jag provade den, men kände lite samma sak. Fast jag ville nog inte försöka riktigt då.

Nu ska vi se hur jag fixar detta bara, för till och med son nummer två ville inte ha den. Han ville hellre ha min gamla med trasig batterilucka.
Min gamla mobil med en batterilucka som åker av ständigt och jämt... för hans mobiltelefon fungerade plötsligt inte. Där har skärmen gått sönder och man kan inte se någonting. Mörkt alltså- riktigt mörkt!

Tredje dagen i rad som jag känner mig oerhört och förvånansvärt pigg och glad! Det är en härlig känsla, som jag saknat länge.

Peppar mig själv och går ut och går!

tisdag 22 november 2011

Dagen i stödord

Vaknade
TRÖÖÖTT
Väckte sonen
Gjorde frukost
Sonen gick
Lade mig igen
Satte klockan 08,45
Blev upp-hämtad 09,00
Möte
Klump i magen
Buss
Sallad på Allum
Buss
Spårvagn
Frölunda Torg
Städade
Diskade
Lagade mat
Ringde jultidningsförlaget
Spårvagn till L
Vin och ost
Hem

måndag 21 november 2011

Sicken go mat!

Laxfilé med broccoli och romsås. Kan äta hur mycket som helst av detta känns det som!

Promenera mera

Det är en ständig tanke jag har, att gå ut och promenera mera. Jag rör ju inte så mycket på mig annars. Så idag tog jag tjuren vid hornen och masade mig iväg. Klockan var 8.30 när jag gick igenom ruddalens skogar och det här tjärnet som jag brukar fota. Jag har jättefina bilder på samma bild, i solsken- både en vacker vår/ sommardag och fin vinterdag... men idag var det inte lika roligt. Det var dimma och fuktigt ute.


MEN så skönt det är när man promenerat!! Intalar och övertalar mig själv att jag MÅSTE gå varje morgon.
Igår var det såå fint väder, men då var vi inte ute... för då var vi på Valhalla sporthall och tittade på inomhusfotboll. Sonens lag spelade och jag fick reda på att det var uttagning till SM och att de tio bästa lagen i Göteborg var där. Det visste inte sonen och hans lag (för de är INTE bland de 10 bästa och förutom tränarna då... eftersom det var de som anmält laget till detta som en kul grej) och troligtvis inte idag heller eftersom syftet var att killarna skulle spela utan vetskap om detta och att det är fortsättning nästa söndag och en söndag till framöver. Dom förlorade de tre matcherna som de spelade och jag tyckte lite synd om dom... det gjorde jag faktiskt...

Klubbstugan i Ruddalen!

FB

Jag har gått med i två grupper på facebook som handlar om att alla de som är med där i kan lyfta frågor angående de handikapp eller funktionshinder både de själva eller anhöriga har och det är en sådan himla bra känsla med människor som har likasinnade problem. Man känner sig inte ensam och det är så skönt. Det är som ett hallelujamoment när man kan läsa om att andra har det precis som jag ... och till och med få tips om hur andra gjort.

Facebook i en annan bemärkelse är jag så trött på. Men det går ju i perioder det också, precis som det här med bloggingen. Ena stunden vill jag skriva och i andra stunden vill jag inte, ibland vill jag ha det för mig själv, medans i andra stunden vill jag att andra ska veta- åtminstone vissa.

Att skriva är annars så skönt tycker jag. Jag skriver ju egentligen för mig själv, som en slags dagbok. Jag hittade massor av gamla "riktiga" dagböcker i källaren när jag var och rotade där. Jag skrev alltid förr, men nu är det på något sätt lite roligare då en blogg blir mer personlig med bilder också.

Facebook är som sagt inte hela världen och man ska tänka på vad man skriver, det ska man- precis som här. Det blir till allmän beskådan och de vänner du har på facebook, umgås du med dom? Pratar du med alla dom i vardagen? Någon gång överhuvudtaget?

Jag bryr mig ta mig fan inte om min gamla skolkompis har varit nånstans eller ätit det och det. Speciellt inte om man inte kommunicerar på annat sätt eller skriver till varandra. Ska de ligga där som vilande vänner utifall att?

Det spelar faktiskt ingen roll om man är släkt heller. Pratar man inte med varandra eller försöker kontakta varandra, varför ska man då... ?

Sedan beror det ju på vad man har den till? Nyfikenhet?

Orkar inte med det bara. Inte just nu i alla fall.

Mannen på marken

Åh vad mysigt det känns! Har ätit frukost med sonen och små värmeljus är tända. Om en vecka är det dessutom första advent och det gillar jag! Att få den där stämningen som man så gärna vill ha i jultider med ljusstakar i fönstrena och doften av pepparkakor och clementiner. Fattar bara inte vart tiden har tagit vägen... den här hösten har gått så otroligt fort och det är jag verkligen tacksam över.


En man har stått utanför mitt fönster och tittat upp emot trädets krona, antecknat och gått runt- ja i nästan en halvtimma. Han tittar på grenarna och mäter någonting...
Jag har aldrig riktigt förstått varför? Forskar dom eller är det bara av rent intresse? Ja, det hör väl ihop såklart- men vad går det ut på liksom?
Nu har han lagt sig ner också. Ja, nej... jag får gå ut och snacka lite med honom, det märker jag ju.

Ska bara släcka kaffebönorna först- som brinner här. . .

söndag 20 november 2011

Utrensning

Jag passade på att rensa ur cykelförrådet och under trappan i vår portuppgång. Där har sonen samlat på sig saker och byggt lite lådbilar bland annat. Här har vi samlingen. En gammal barnvagn som fått en kontorsstol monterad på sig, ett bygge av brädor och spikar med ett ninjaturtlestält virat om, samt två st dörrmattor som underlag och sist men inte minst- en liten cykel som tejpats med svart tejp...
En härlig kreativitet alltså!

Sedan fick jag sålt dessa skridskor via facebook faktiskt. Där finns en sida man kan lägga ut saker till annons i Göteborg med omnejd !! Kanonbra.
Denna bok läste sonen och jag. Men sonen visste redan slutet och ville bara höra de roligaste kapitlen, så jag läste ungefär vartannat. Kändes helt okej... men plötsligt flög sonen upp ifrån sängen och tog ner ett gosedjur i form av en höna som satt på en bänk och slängde iväg över halva rummet. "Han tittade så konstigt på mig och det störde mig" sa han... när jag undrade vad det var frågan om. Jag förstår vad han menar. Ibland kan man ligga och titta på saker som man inte alls egentligen gillar, men gör inget åt det. Kan vara en tavla eller något annat som inte passar in. Han tog tag i saken direkt och slängde väck den. Bra där! (Om man är hemma förstås)