Det är vecka 44 och höstlov för barnen. Även för min dotter, som befinner sig på Hisingen där hon nu bor varannan vecka som inneboende hos en vän. Vad dom gör på sitt lov är väl mer eller mindre att sova, chilla och bara göra det som faller dom in.
Sonen har lovverksamhet på sin skola och där har dom gjort fantastiskt roliga saker. En av dagarna fick de välja på förmiddagen att antingen åka och fiska eller åka till volvomuseumet. Sedan blev det lunch på Mc Donalds och på eftermiddagen bio. En annan dag var det laserdome och det känns helt fantastiskt för mig som förälder. Inte bara att skolan står för dessa saker och åker iväg utan att dom verkligen aktiverar barnen med sådana saker som dom tycker om att göra. Jag är så glad att det fungerar relativt bra... det finns alltid saker att hänga upp sig på som man hade önskat just för den enskilda personen skulle varit bättre anpassad, såsom taxiresorna och en del förare som inte borde köra barn med sitt bland annat ovårdade språk... men man kan väl inte få allt och man får inte heller glömma hur det har varit och att det faktiskt inte går att komma ifrån konflikter och händelser med dessa "våra" barn.
Jag kommer på mig själv när det ringer ifrån skolan hur stel jag blir. Vad vill du, vad har hänt? tänker jag. Även idag alltså. Snacka om förvånad man blir, när de bara vill höra hur jag tycker att allting är eller om det är något jag undrar över. När samtalet sedan går mot sitt slut, undrar jag lite försynt: Det var alltså ingenting annat ni ville? och en sten faller från hjärtat och nästan så jag vill pressa fram en tår ifrån ögat när de svarar "Nej, vi ville bara höra så att allting är okej och att ni inte har några frågor! Ha en härlig helg tjejen..." Då vill jag bara åka dit och krama dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar