Mitt i advents och jultid läser jag på löpsedeln av Metro "HJÄLP OSS".
Det handlar om läkare utan gränser i Bangladesh. Jag blir glad på något bisarrt sätt. Inte av att de har det svårt, utan att det är det här som dom sätter som löpsedel när vi som mest går och tänker på hur man ska ha råd med julklappar och allt fint man ska köpa. Att rädda 100 barn från malaria för 500 kr känns mer som en naturlig sak att lägga pengarna på, än att fortsätta mata sina barn med materiella ting- trots att de nästan redan har allt. Allt de behöver åtminstone! För blir dom gladare egentligen? Nej, jag tror inte det.
Det handlar om läkare utan gränser i Bangladesh. Jag blir glad på något bisarrt sätt. Inte av att de har det svårt, utan att det är det här som dom sätter som löpsedel när vi som mest går och tänker på hur man ska ha råd med julklappar och allt fint man ska köpa. Att rädda 100 barn från malaria för 500 kr känns mer som en naturlig sak att lägga pengarna på, än att fortsätta mata sina barn med materiella ting- trots att de nästan redan har allt. Allt de behöver åtminstone! För blir dom gladare egentligen? Nej, jag tror inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar