Bakgrund

lördag 31 mars 2012

Lördag och Nedsläckning

Jag har gjort en jättebra deal. Åtminstone tror jag det, denna gången också. Jag får en helt ny mobiltelefon, surfar fritt och skickar sms hur mycket jag vill, ringer hur mycket jag vill- för 349 kr i månaden med en bindningstid på 24 månader. Det SKA vara så. Jag har förhört mig. C förhandlade bort uppläggningsavgiften också på 249 kr. Jag förhörde, C förhandlade. Bra där.


Denna mobil valde jag. Kommer att få den inom 5 dagar och jag valde verkligen en tjejig färg. Rosa. Just det. Kan tänkas att man får ha den ifred då . . .
(sonen har för en vana att förhandla han med och det med saker som hans mamma köpt)

Så var det barnkalas med tårta och massa trevliga människor. Lilla D fyllde 9 år och det blev tårtljusutblåsning och sång som det ska vara på ett kalas, speciellt när man fyller 9 år.

Därefter var det dags. Tacoskväll med mysiga människor. Vi släckte ner vid 20.30 och tände två små ljus. Earth hour var det ju! Barnen tyckte det var kul och jag kan bara säga att min son har skött sig exemplariskt heeeela dagen lång. Såå underbart. Man satt och väntade på något som aldrig kom- vilket var fantastiskt. Jag är stolt. Jag var glad. Det var han med. Det märktes.


En jättebra lördag med andra ord!

Fredag och gött väder

Sonen åkte på konfirmationsläger över helgen och vi packade väskan som blev så full att vi undrade hur länge han egentligen skulle vara borta. Jag försökte prångla ner en liten söt nallehund också, men den upptäcktes och han undrade vad jag höll på med. Ja inte nallen, men sonen. . . Men man vill ju ha kvar barnet i barnet. Förstår ni vad jag menar? Jag har ju kvar barnet i mig och då kan väl han också vara lite ... ?? Nej. Icke sa Nicke.

"Vad är det här?" sa han och fick upp nallen ifrån väskan. "Det är Charlie", sa jag. "Nej, det där är inte Charlie" svarade sonen snabbt och hängde i alla fall på "skämtet" som jag försökte göra till allvar- eller tvärtom. "Charlie är hemma hos pappa". "Jaha?! Ja men då är det här Charlies kusin Marlie, för dom är rätt lika..." fortsatte jag. Men där slutade konversationen och Charlies kusin Marlie, åkte in i vitrinskåpet igen- där han satt från första början.


Sedan gick vi ner till tåget och jag försökte hänga mig kvar i den påtvingade kramen och pussarna, men men ... tittade efter tåget när det åkte iväg och funderade: Vart var det han skulle egentligen? Skara kanske? Jaja, jag vände jag mig om till han med stort C och så promenerade vi längs Aspen.


Så vacker miljö och harmoni !!

Men med ett jäkla dåligt flås och den där funderingen över hur jag blivit den jag är- blev jag glatt överraskad och tog av där vägen dit läkarskylten visade ...
(Det var dock ingen hemma, kanske på jour? ;)

En härlig fredag blev det och vi grillade körv, gjorde annan go mat och så spelade C och killarna fotboll . Sonen cyklade runt och verkade trivas ... och det känns som om han har vuxit så mycket. Både i kropp och själ.
(Ja det har ju jag med- vuxit alltså)

fredag 30 mars 2012

Godmorgon fredag

Fredag! Solen skiner idag igen. Fönstrena påminner om detta- men det bryr jag mig inte om. Alla barnen är hemma och jag älskar röran som infinner sig nu såhär på morgonen. Alla på en gång- toalett, trängas, hallen, kläder - men ändå en glädje. Dom är glada och inga direkta bekymmer, såsom det vanliga . . .

Tar mitt kaffe och observerar pistolen bredvid. Här finns det möjligheter . . .

torsdag 29 mars 2012

Jag gnisslar skena!

Jag gnisslar tänder väldigt ofta på nätterna och vaknar på morgonen med huvudvärk. Nu har jag använt mig av min bettskena som är menat SKA användas. Jag vaknar fortfarande med huvudvärk och med käkar som sitter ungefär så som dom eventuellt gör på knarkande människor. Stela käkar pratar vi om. Jag gnisslar i alla fall inte tänder längre. Jag gnisslar bettskena . . .

Ett möte med tandläkaren igen kanske?

Hängande fönsterputs- något för mig?

Nu har man fått både skattedeklarationen och pensionskuvert i brevlådan . . . inte blev man upplyft och förstod mer av detta än att några kronor kanske man får lite längre fram. Om man har tur.

Undra om man har risktillägg när man arbetar som fönsterputsare? Det kanske vore ett jobb för mig, som vill uppleva saker. Om snöret släpper lite och man får en sån där skräckblandad förtjusningskänsla när man glider ner och vem vet vad som händer innanför fönstrena däruppe på "Läppstiftets" kontor? (I väntan på broöppning GÖTAÄLV funderade jag på detta) Jag kunde bloggat däruppifrån och tagit kort direkt live- eller som sonen gör -STREAMAR- och så dragit med en fönsterskrapa samtidigt. Jodå. Allting går!




Hur jag kom in på det? Jo, funderade också på pensionen som fönsterputsare. Kan den bli bra? Där ville man nog inte hänga som pensionär i alla fall. Nä!

onsdag 28 mars 2012

En fjäder i busken

Dotterns saker är hämtade från Hisingen. Med släpvagn i 70 km/ tim korsade vi genom stan och så till residenset här i Lerum. Nu ska det stå här i väntan- men bara en månad. Dottern har fått en lägenhet som hon ska hyra i andra hand. Dottern är glad och mamman också!

Jag pyntade "risbusken" utanför dörren med lite fjädrar och kände att det nog skulle lyfta upp lite med inte allt för mycket färger, men med en hel del fjädrar. Ja det är ju påsk snart och även om barnen är 11, 15 och 20 år nu kan det väl vara mysigt? Trevligt? Kul? Nähä!?

Sonen på 11 kommer springande från skoltaxin och utbrister. "LÄGG AV mamma! Man vill väl ha ett bra intryck ifrån stället där man ska bo?"


Jag rafsade ihop resten av fjädrarna och gick in (men några sitter kvar- även häxan.) Och förresten verkar det som om folk här har tagit ordspråket "Julen varar än till påska" på stort allvar. Jag har nu velat ta ner alla julkransar på dörrarna runt omkring- väldigt, väldigt länge...

Det är faktiskt påsk snart !!!

Pilot Pilot- Pilutta dig

Hörde precis på nyheterna om en pilot som fått knäppen och lämnat sin plats i cockpit, gapat om al qaida och överbemannats. Jag som länge har funderat över hur man sitter där uppe i luften och är så himla liten egentligen. Man är helt i händerna på en annan människa, som styr det där planet- som för övrigt kan flyga? Ja det är det där tekniska som jag inte förstår ibland.

I januari satt jag där uppe, på hur hög höjd vet jag inte- men jag satt där och tog ett glas vin. Ja, det kan verka konstigt, speciellt när man tänker på det- men just då var det f-n inte konstigt. Inte med massa småbarn i sätena bredvid som skrek konstant... då var det jäkligt gott att ta sig ett glas vin för att lugna ner sig och inte skrika rätt ut (som denna pilot nu gjort). Tänk om jag skulle skrikit om Al Qaida? "Håll klaffen, innan Al Qaida kommer... !!" och sen satt fingret i magen på ungen (eller piloten- eller på föräldern) och sagt "Pilutta dig!" Jag hade nog också blivit omhändertagen, med tvångströja.

Nej. Om jag skulle suttit på ett plan med en sådan pilot, så hade det behövts starkare saker än ett glas vin- det vill jag lova.

Öppet Hus

Igår var det varmt.
Det var också öppet hus på Frölundaskolan för sonen och då åkte vi dit.

Här gör sonen något pyssel ...

... och jag skulle svara på denna fråga... vad det var för träslag... ja, det är väl björk?!
Jag fick aldrig reda på det, för jag hade inget tålamod att vänta in de rätta raderna. Och vem har byggt dessa hus? Jag kunde inte hitta F-huset. (Där skulle sista frågan finnas)Finns det ens?

Men tio lotter köptes in och så var det dags för dragning.
Vem hade blåa lotter- nummer 57 och 30??
JAAAAG!!!

Tjoooo Wiiii och Yihaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

måndag 26 mars 2012

Tänka på tanken om livet

Solskenet som varit den här helgen gjorde så man mådde riktigt bra. Jodå. Vi har grillat. Både oss själva och en fläsk-karré. Men sen blev det för kallt att sitta ute när solen gått ner. Sonen mådde bra när han fick cykla runt och sedan gjorde han mamman en tjänst att på egen hand gå bort och handla.

En öl på Dubliners intogs i lördags. En man gick förbi där vi satt och jag trodde han hade tagit en öl för mycket, när han segnade ner precis bredvid mig och bara låg där.
Med öppen mun och öppna ögon utan puls... ja, då var det inte ölen man tänkte på längre. Nej, hela kvällen tog slut där kände jag och hur det gick för honom efter att ha varit död ett antal minuter?!
Jo, min kompis lade sig ner och gjorde hjärt & lungräddning tills ambulansmännen kom och tog över- då vaknade han till liv igen. Jag snodde en annan mans plånbok i panik och försökte sätta den i munnen på mannen så att han inte skulle tugga på sin tunga, men det var väl ren tur att jag inte fick in den i munnen för då hade han nog kvävts på köpet. En jättetjock plånbok med andra ord- fast tanken var ju god. (Och mannen som "lånade" ut den var gnällig och grinig. Han ville inte medverka till att rädda någon. Jävla mes!)

Apropå tanke, så fick man sig en sådan!

Dom är överallt!

Vi satt vid Bellevue idag, sonen och jag. Vi väntade på en spårvagn som skulle ta oss till Domkyrkan. Nummer 11 hade vi räknat ut.

Så kommer det en man som var enormt stor och överviktig. Det kan man inte hjälpa alltid, men man kan se anständig och fräsch ut- det gjorde inte han. Han kunde inte knäppa sin skjorta bland annat. Den fladdrade i vinden och var knäppt precis i brösthöjd, med den enda knappen som tydligen fanns. Han var smutsig och hade mysbyxor som satt fast under magen. Men herregud, tänkte jag (för det var en helt absurd bild) och försökte få sonen att titta någon annanstans. Han har så lätt för att bli orolig när han ser märkliga människor ...

Ja, så då går vi och sätter oss på en bänk längre bort- då dyker en annan man upp som pratar för sig själv, berättar en historia med olika röster och tonlägen - så att jag inte kunde låta bli att säga lite tyst för mig själv "Men vad är detta? Den ena är ju f-n värre än den andre!!" Varpå sonen säger "Mamma, de har det kanske inte så lätt. Kan vi ta en taxi fort härifrån nu??"

Jag undrade faktiskt:

1. Har psykvården släppt folk en efter en, bara nu sådär plötsligt?
2. Bor alla där just i Bellevue?
3. Fanns det någon dold kamera någonstans?

Ikväll kommer ett program på tv- tagen på bar gärning. Tror det handlar om just det där, med hur folk reagerar om man ser något som händer och inte varken gör eller säger något. Nu kunde väl kanske inte jag just i det här sammanhanget göra något, för då hade jag behövt ta hand om dom på riktigt, men det är fruktansvärt mycket "underliga" människor ute. Inne i stan går tiggare omkring med handskrivna lappar som de sticker under näsan, där det står att jag ska hjälpa deras barn som inte har någon mat. Jag blir faktiskt upprörd.

Är de i Sverige lagligt, får de hjälp enligt socialtjänstens normer och behöver inte gå omkring och tigga. Verkar jag för hård nu?

fredag 23 mars 2012

Ojdå?!

Nej men oj vad dagen gick fort. Solen lyste redan vid åttatiden imorse och jag gjorde som jag brukade. Inte som Sean Banan "Gled in"... men jag småsprang så där löjligt över parkeringsplanen vid tågstationen och så gled tåget in ...

Sedan var det ett strålande möte och strålande väder med strålande goa människor. Ja, jag trivs med solen och har kommit på att jag skulle behöva det 24/7 som min dotter brukar säga. Dygnet runt alltså (Ja med undantag på natten).

Denna allén vid sonens skola är så fin, speciellt när solen lyser.


Lite kaffe på deras bakgård fick mig att minnas denna buske. Hur rädd jag blev första gången jag stod här och drack mitt kaffe för ungefär 7 månader sedan, då det hördes arga röster inifrån busken som skakade och såg ut som den skulle ha ett slags buskutbrott. Snacka om min förvåning när en liten pojk på knappt en meter hög kom ut helt själv och hade en egen dialog med busken. Han hade tydligen tappat något därinne. Jag älskar dessa barnen. Såå helt underbara, sköna och unika.


I väntan på bussen på väg hem. Funderar över att bestiga detta berg! Känslan över att kunna titta ut över stan eller en närautbyupplevelse borde infinna sig. Definitely.

Och så en bild på vår fina salami måste ni få se. Jag blev glad igen och så kärleksfull. Vad lite det är som kan göra mig glad! Jaaaa...


En promenad ner till Lerum på kvällen i bara en munkjacka gjorde mig också rätt uppåt. Vårkänsla av väldigt hög kaliber, en öl och en fantastiskt god fläskfilé africana gjorde oss så mätta att vi faktiskt tog tåget hem och lade oss i soffan och tittade på the voice.
Min favorit?
ULF! som jag också röstade på.
Shit vilken bra låt han hade gjort själv dessutom. Och så verkar han så go och glad. Det gillar vi!

Missade vem som vann (eftersom jag somnade med en dumlekola i munnen) men gissa!!! om jag blev glad??? när jag nu (lördag) gick in på TV4 Play och såg detta underbara ...

H%C3%A4r%20festar%20The%20voice-vinnaren%20Ulf%20Nilsson
Gäsp. Kaffe. Tåget går om 16 min.

Tjipp!

torsdag 22 mars 2012

Pollen Hassel Al och Socker

Det fanns höga halter av Al och Hassel i luften i dag. Det är ingenting som jag känt av och jag har faktiskt ingen pollenallergi överhuvudtaget och aldrig haft, peppar peppar...


Däremot är det höga halter av socker här! Hur gör man för att bli av med ett sockerberoende lättast? Skulle behöva avgifta sonen . . .
(Slutar köpa hem söta saker och tar tjuren vid hornen kanske? Ja, det låter lätt. Vi får väl se!)

Då var det dax igen

GoFika med Bästa Smurfarna


Nyinköpt glädje


Kan man köpa glädje?
Jag var glad en stund i alla fall, precis när jag köpt denna vas och ängel och så lite nu när jag tittar på dom.
Jag älskar ängeln!!

onsdag 21 mars 2012

Test

Den sprudlande sällskapsmänniskan

Ja nu ska vi ju inte överdriva- men det här testet skulle väl vara sanningsenligt och trovärdigt? Det känns inte så just nu. Inte med den rubriken och bilden. Hahahaha. Men prova själv att göra testet HÄR så får ni se hur det stämmer in på dig.


Genom din spontana sida lever du ofta för stunden och gillar att utforska det okända, vare sig det gäller att laga en ny maträtt eller resa till ett nytt ställe. Du blir alltid festens medelpunkt och ditt goda humör smittar lätt av sig på omgivningen. En del tycker att du saknar känsla för detaljer och att tänka teoretiskt. Ibland är detta frustrerande för dig, men då tar din förnuftiga sida över och du fokuserar all din kraft på att vara till nytta för andra.

Motto: Man har aldrig roligare än vad man gör sig.

Bruna fingrar

Ja nu har vi köpt lite blommor och jord som skulle vilja planteras ner någonstans. Alla som känner mig vet att jag inte har några gröna fingrar- men nu ser ni! Nu ska de ickegröna fingrarna bli lite bruna och grävas med.
Penseér har jag läst trivs bra i mars månad- utomhus.

Fika ute var ju gott.
Kan vi få fler sådana här varma sköna dagar, tack?!

Uppror?!

Marocko upprörs över en flickas självmord. Hon var tvungen att gifta sig med sin våldtäktsman för att han och hennes familj skulle slippa vanära. Hon drack råttgift för att dö. Hellre dö än att kränkas och lida ytterligare. . .

När hon giftes bort blev hon våldtagen igen.
Var i h-vete är logiken? Hon straffas som kriminell, för att våldtäktsmannen ska "lida" för sitt straff. Han ska "tvingas" gifta sig med kvinnan han våldtagit och gjort "oren". Det blir hans straff. Att leva resten av sitt liv med en "oren" kvinna, som HAN gjort oren.

Jag hoppas att han ska få ett värre straff, men frågan är om det verkligen går att mäta. Kan något vara värre än det hon utsattes för? Och det kan väl ta mig sjuttan inte bara vara Marocko som upprörs? HELA VÄRLDEN borde vara i uppror över detta. Vem faan har skrivit denna strafflag? Ja det kan ju inte vara en kvinna i alla fall!

Nu är JAG upprörd.

tisdag 20 mars 2012

Oh dear

Kära dagbok!

Idag har jag bara tagit hand om mig själv.

Jag har varit på en helkroppsmassage, som höll på i över en timme. Jag ville inte gå därifrån, blundade och höll på att försvinna bort.
(Tills jag såg ljuset och trodde jag var någon annanstans, men insåg snabbt att hon bara dragit gardinerna åt sidan)
Sedan gick jag och klippte av mig håret och gjorde slingor. I tre timmar.
(Lyssnade på en tjugoårig wannabee och himlade med ögonen, pustade och bara önskade att hon skulle hålla klaffen- vilket stolpskott!)
Jag har ätit en jättegod egenkomponerad kycklingsallad. I en kvart.
(Höll på att få blodsockerfall)
Jag har gått inne i nordstan och bränt pengar på ett så in i h-vete dyra fotbollsskor till min son. (Höll på att få ångest & värmeanfall)

Nu är jag sugen på ett glas rött vin, men har inte druckit en droppe vin på snart fem veckor. Det känns nästan bäst.
Det bästa är min kille.
(Ja efter mina barn, som är de bästa i världen!!!)

Kära dagbok.
Jag ville så gärna ta ett kort på min nya frisyr, men det gick inte så bra. Det blev ett misslyckat toalettkort, där jag ser väldigt ansträngd ut och fick en blixt rätt i ögonen - kameran lyckades också komma med i bild.Kära dagbok . . . jag måste blunda nu- vi hörs imorgon!

söndag 18 mars 2012

Svordomar inombords (och lite utanför)

Jag har haft svordomar inombords näst jämt hela dan. Jag har sagt fula ord och tänkt elaka saker om människor för mig själv. Ja, det är väl början till en mycket tråkig vecka snart framöver kan tänkas!!! Det ska ju börjas i tid.

Den snälla "fästmannen" kände på sig det, (kanske det var efter att jag kört in mina tår i hans armhåla, gjort fula grimaser och härmat människor på tv) och så sa han; Ska vi gå och träna?

Vi promenerade de 2 km till LIFE i rätt så stor tystnad. När vi kommit fram gick vi fram till dessa träningsapparater, som jag knappt vet namnet på. Ja, jag visste inte heller hur man skulle ställa in- men jag tryckte på en startknapp, trampade på och såg en siffra.
11
Vad den stod för, vet jag inte- men efter en stund kändes det som att den stod för hjärtslag per sekund. Kan ett hjärta slå så fort? Efter tre minuter ville jag ge upp och då stod siffran på 7. Hjärtslagen avtog alltså, men svordomarna fortsatte formas däruppe i det inte så lilla hjärnkontoret.

En liten bit ifrån mig, sprang en "tjej" (närmare 40) på något liknande jag stod på. Ett rullande väsen som gick fortare och fortare och jag fick plötsligt lite oanade krafter och lyssnade på hennes steg som sprang och så började jag i hennes takt att gå till detta ljud. Ja visst, det var jättekonstigt och det mest märkliga var att jag var tvungen att fokusera blicken på ett träd mitt i en vattenå. Ja för ni kan tänka er, att jag stod / "gick" i ett fönster utmed vägen där bilar och annat löst folk gick omkring. Där en å flyter igenom och där ankor går och spatserar. Men jag, jag fokuserade min blick på ett träd. (Sneglade emellanåt på tjejen som sprang och undrade varför hon inte såg svettig ut- som jag gjorde efter mina 3 min?)

Efter en kvart var jag och svordomarna slut. En tjej som gått utanför, smal och smärt och som handlade thaimat av restaurangen under mig där jag stod. Hon fick sig några...
En bilförare som tittade upp och log samtidigt som han körde förbi, han fick sig några.
Mannen som cyklade lite längre bort till vänster om mig, gjorde grimaser (antagligen för att han var trött) ja han fick sig några han med. Svordomar alltså! I tystnad. I mitt inre.

Det är inte roligt ska ni veta!
Efter den där kvarten och lite pust gjorde jag och "fästmannen" lite andra box och inte så små spark-övningar och sedan var det som om luften gått ur mig. Det var inte så mycket som behövdes alltså. Promenaden hem var bäst och det näst bästa var att jag tänkte goda tankar. I omklädningsrummet stod tjejen som sprungit bredvid mig- i duschen och jag tänkte fina och snälla tankar om henne. Jag ville plötsligt överösa henne med komplimanger om hur duktig hon varit- men förstod att det kunde uppfattas fel, där och då.

Jag var botad. Jag var glad.

Undrar om det finns någon mer därute som har det så?

PMS- Pre Menstruella Svordomar - with a fucking licens to kill?!!

lördag 17 mars 2012

Reagera mera . . .


Idag trodde jag klockan stannade eller var det mitt hjärta? Ja något utav det var det, men eftersom jag lever och klockan fortfarande går, så vad fan var det som hände?

Efter att vi varit och badat (jag satt och läste GP) och kommit hem igen, lade vi oss för att vila jag och sonen i varsin soffa. Höll på att somna till E.T som gick på DVD och när han i en scen blev rädd då lillasystern kom in i rummet och skrek E.T rätt i ansiktet- och så E.T i sin tur som skrek tillbaka med en hals som blev avlång och gick upp och ner som en hiss, ja i samma veva invaderades trädet utanför våran uteplats med kraxande skator. Ja eller kråkor kanske. Idag kallar jag dom skator!
I samma stund som de i samma veva invaderade trädet, hände något. Det kändes som om de var på väg rätt in i vardagsrummet. Vi pratar om hundratals fåglar här. Jag blev så rädd att jag satte mig spikrakt upp med öppen mun och bara väntade på att de skulle komma. Ungefär som när jag höggravid för 16 år sedan cyklade, höll på att bli överkörd och slutade trampa. Jag satt bara på cykeln och tittade på bilen som kom närmare och närmare och efter en så ini norden in/ tvärbromsning så att det blev bromsspår både på asfalten och i byxorna, blev touchad på bakdäcket så att jag faktiskt ramlade omkull. Vad är det då frågan om? Ska det vara så?

För min fråga här är återigen, har jag ingen reaktionsförmåga eller kan man förväntas hamna i komaliknande tillstånd när det händer en någonting? Skulle jag bara sitta där och ta emot dessa fåglar in i rummet då, utan att ens göra något? Sitta där och bara vänta på att de skulle ta en vända genom rummen och så ut igen? Jag vet inte. Nu blev det ju inte så i alla fall, för antagligen var det bara en "flyg så nära en uteplats du kan" - upplevelse och det är jag tacksam för.

Kvällen har åtminstone efter detta varit bra . . . med hamburgare, godis, GLADIATORERNA och återkommande fåglar- som stannade på sin plats.

fredag 16 mars 2012

Vad skönt att det snart är måndag!

Jodå, så nu har man på senare kvällskvisten blivit tvungen att baka. Det doftar hallongrottor här nu och imorgon är det sonen som åker till kyrkan och hjälper till med brödbods-försäljning. Det ingår i terminens konfirmations-schema och det är en riktig härlig och skön stämning i kyrkan.
(jag försökte få honom till att vi kunde gå till bageriet imorgon och köpa med oss, men det gick inte)

Jag har pillat navel idag och blivit bjuden på tacosmys hos Christian. Sedan mölade vi lite glass och godis och så chips såklart- till tv:n.

Nu sjunger jag på sista versen för idag och önskar alla en trevlig helg!

torsdag 15 mars 2012

Ching Chong Ku Pong

Idag har det varit kallare än igår, ja det var stor skillnad. Jag hade inget kaffe imorse och gick bort till affären. Jag bor nära affären och det är bra. Att vara nyinflyttad också, för i brevlådan har det kommit lite olika erbjudanden och välkomnanden då och då och nu senast i går. En påse ICAs frysta kanelbullar och ett halvt kilo Icas egna bryggkaffe, bjuder Ica på om man som jag är nyinflyttad. Det är riktigt trevligt och mysigt och man blir glad.
Jag fick kuponger att klippa ur och lämna i kassan, så det gjorde jag.


Men förra veckan när jag kom trött och håglös på morgonen för att köpa mjölk till kaffet och håret var livlöst uppsatt i en tofs rätt på huvudet och med urtvättade mysbyxor a la´80-tal och skulle betala i kassan behövdes det minsann inga kuponger. Nä då säger damen som sitter i kassan "Får det lov att vara?" Sedan sträcker hon fram en liten flaska med hårinpackning.

"Åh vad trevligt" tänkte jag först, sedan tittade vi på varandra och medans jag tänkte det som hon sa "Vi kollar in kunderna hur de ser ut i håret och du verkar behöva en sådan!" så log både hon och jag och hon fick mig på bra humör i vilket fall som helst. Härligt med skämtsam och trevlig personal.

För det var väl ett skämt? Eller? Ha? Va?? Va????

onsdag 14 mars 2012

Ett roligt minne - 2 år tillbaka

Ja vem försöker jag vara här egentligen, med löshår och allt?!Kul hade jag iaf, det minns jag!

http://gladabella.blogspot.com/2009/11/ja-vem-ar-jag.html#comment-form

Klicka på länken ovan, så får du också se.

Goa wienerbröööö

Ny energi har tankats. Med kaffe på en solig altan, med härliga människor, en hund och med en himmelskt god wienerbrödsbulle fylld med vaniljkräm.
Bake off hette det och man värmer själv i ugnen hemma. Kan verkligen rekommenderas!
(Snusdosan vet jag inget om)


Tror tar mig sjuttan att jag blivit lite solbränd också!

Man kanske ska stå på sig!?

Damn alltså! Läser om hur man som förälder måste stå på sig. Men hur orkar man det alltid?! Jag gör inte det eller så gör jag det. Det är därför jag sitter här. Jag sjunker ner ibland- men visst står jag på mig. Jag gör det tills jag inte kan längre. Men fram tills dess så måste jag stå på mig.

Hela familjen måste stå på sig, för att stå ut. Vi ska också stå emot! Visst ska vi det. . .

Det är en konst i sig, att stå på sig och det finns säkert forskning på det med. Undrar förresten varför det heter att "stå på sig". Det låter så passivt, fast det innebär en aktiv kamp, en ansträngning som är omänsklig ibland.

Jag har stått på mig massor med år nu, framför allt när det gäller att få stöd och hjälp för min son, som inte fungerat i något som helst sammanhang. Han står inte på sig, han mår bara dåligt.

Jag har även fått stå på mig inom sjukvården för egen del, då jag fått fler och fler symptom. Än så länge har jag vägrat att gå under, men det är kanske en tidsfråga till slut- på ett sätt har jag gått under redan, men jag står på mig och står på mig och ändå. Kommer jag någonvart?

Men vad är alternativet? Att gå under? och hur går man under? Blir marken under fötterna på fläcken där man stått och stått på sig, och stått ut, och stått i, och stått emot, så mjuk och geggig att man bara sjunker ner till slut eller?

En skön känsla, att bara sjunka ner, men det är viktigt att man inte gräver ner sig. Gräva ner sig tjänar ju inget till och sonen mår ännu sämre när mamma mår dåligt. Så då är det upp och hoppa och fortsätta stå på sig. Jag fixade t ex inte stressen längre på mitt jobb när jag jobbade, pratade med chefen om detta, men det gällde att stå på sig- alla har ju fullt upp.

Tabletterna för "utmattningsdepression" jag fått på vårdcentralen blir jag trött utav. Jag får nog gå tillbaka dit och stå på mig, får även stå på mig att få lov att träffa samma läkare, inte olika varje gång. Får stå på mig att de tittar i journalen och vet vad de skrivit ut och mot vad. Stå på mig att jag inte står ut längre, det syns kanske inte utanpå, men egentligen så har jag gått under för länge sen.

Får även stå på mig att sonen får hjälp. Orkar inte, kan inte någon annan göra det då? Vem då? Pappan kanske? Papporna står oftast inte ut i att stå på sig och stå emot och stå pall, man ska vara glad om de överhuvudtaget står för egen del.

I boken "Sofia vuxen med sitt MBD" skriver Märta Tikkanen så här:

"Frigörelsen som är nödvändig för alla växande unga människor kompliceras naturligtvis när ett handikapp gör en beroende i olika avseenden. Desto större bli vanmakten och raseriet över det livet stjälpt över en - och vem ska ta emot hela denna förtvivlan?

För vem har man så stort förtroende för att man vågar vara grundvidrig utan att behöva vara rädd för att stöttas bort och förskjutas? Alla regler har undantag - men det brukar vara mamma. Hon finns där trots allt."

Klart att det är så!! Jag får fortsätta att stå på mig så att han står på sig.
Sedan måste jag finnas för mina andra barn också- och att göra något för egen del, vilket jag inte längre orkar på samma sätt. Måste välja bort det som inte ger mig något och ge tid för de människor som verkligen finns både för mig och vice versa. De räcker med att de hör av sig och ger mig en tanke. En kaffe på en halvtimma eller bara få prata lite.

Det känns som om man sprungit maraton varje dag, ont i hela kroppen på kvällen. Konstigt, det jag sysslar med och stått i med under dagen kan väl inte göra mig så trött ?



Nä, nu ska jag ut i solen och gå hem till en vän och dricka kaffe. Tack.

Smällare och kvalite´t, det e grejer de . . .

Så istället för att fokusera på stuprännan som gått sönder, fokuserade vi på allt som var bra. Ja, jag pratar om skolmötet i måndags. Vi pratade naturligtvis om hur man kunde förbättra saker också och sonen hade några bra tips själv som han och vi skulle tänka på. Underbara unge!!

Igår ringde en lärare igen och berättade att dagen och fritidsdelen hade varit fantastiskt bra för sonen och ville "bara" berätta det. Det där "bara" som han sa, det är inte så "bara". Jag blir så himla glad och sonen själv blir så himla glad- och så är vi sådär himla glada båda två ett bra tag efter det.

Vi hade en jättebra dag tillsammans på måndagen även om det var mycket tid att slå ihjäl, men vi hittade på lite. Vi hade kvalitetstid helt enkelt.

Vi köpte glass, den där nya glassen med massa kulor i.

Så satte vi oss här och solade oss. Helt underbart skönt var det. Så träffade vi också dottern med kusiner här helt apropå.
Sen gick vi till Pizza Hut och åt buffé.
och så var vi på Buttericks och köpte knallsnören . . .

... den sista halvtimmen var seg, innan vårt möte med Sven och Gunnar- men vi satte oss på en bänk och pratade lite- smällde en smällare så att till och med jag höll på att kissa ner mig (ja smällen var rätt hög) och så började en hund skälla ... då tittade vi bort och låtsades som ingenting, sedan tittade vi på varandra i smyg och började skratta . . .

Sven och Gunnar satte pricken över i:et på denna dagen och när vi gick därifrån var jag högröd i ansiktet. Jag var inte generad- men jag kan bli väldigt varm och röd i ansiktet när jag varit igång och utomhus i flera timmar och så bara sätter mig ner och slappnar av- i en varm skön soffa, med två sköna människor som bara pratar om möjligheter och positivitet.

Vi tog tåget hem och så myste vi med dottern och systerdottern med frukter doppade i smält blockchoklad (för varför gör vi sådant när inte hon är hemma) och så fäste vi knallsmällare i toalettholken så det smällde högt, rök och dottern skrek när toalettlocket lyftes . . . jättemysigt med andra ord!