Ojdå?!

Nej men oj vad dagen gick fort. Solen lyste redan vid åttatiden imorse och jag gjorde som jag brukade. Inte som Sean Banan "Gled in"... men jag småsprang så där löjligt över parkeringsplanen vid tågstationen och så gled tåget in ...

Sedan var det ett strålande möte och strålande väder med strålande goa människor. Ja, jag trivs med solen och har kommit på att jag skulle behöva det 24/7 som min dotter brukar säga. Dygnet runt alltså (Ja med undantag på natten).

Denna allén vid sonens skola är så fin, speciellt när solen lyser.

Lite kaffe på deras bakgård fick mig att minnas denna buske. Hur rädd jag blev första gången jag stod här och drack mitt kaffe för ungefär 7 månader sedan, då det hördes arga röster inifrån busken som skakade och såg ut som den skulle ha ett slags buskutbrott. Snacka om min förvåning när en liten pojk på knappt en meter hög kom ut helt själv och hade en egen dialog med busken. Han hade tydligen tappat något därinne. Jag älskar dessa barnen. Såå helt underbara, sköna och unika.

I väntan på bussen på väg hem. Funderar över att bestiga detta berg! Känslan över att kunna titta ut över stan eller en närautbyupplevelse borde infinna sig. Definitely.

Och så en bild på vår fina salami måste ni få se. Jag blev glad igen och så kärleksfull. Vad lite det är som kan göra mig glad! Jaaaa...

En promenad ner till Lerum på kvällen i bara en munkjacka gjorde mig också rätt uppåt. Vårkänsla av väldigt hög kaliber, en öl och en fantastiskt god fläskfilé africana gjorde oss så mätta att vi faktiskt tog tåget hem och lade oss i soffan och tittade på the voice.
Min favorit?
ULF! som jag också röstade på.
Shit vilken bra låt han hade gjort själv dessutom. Och så verkar han så go och glad. Det gillar vi!

Missade vem som vann (eftersom jag somnade med en dumlekola i munnen) men gissa!!! om jag blev glad??? när jag nu (lördag) gick in på TV4 Play och såg detta underbara ...