Idag är början på resten av mitt liv och då dricker vi kaffe och funderar inte mer på det. Vi tar tåget och bussen till sonens skola för ett möte, ett inkallat sådant.
Sedan åker vi vidare för möte i stan med de bästa från BNK.
Det känns alltid så bra när vi har varit där!
Har räknat ut att jag måste ta 12.26 tåget.
Har också räknat ut att vi kommer ta tåget hem kl 17.47.
Jag tror vem som helst kan räkna ut att vi är trötta då.
(Det är jobbigt att prata om svårigheter, men det är bra !!! )
Sonen var orolig över mötet imorse och visste inte om han skulle komma ihåg vad han skulle säga. Han har övat. Trots att jag sade att det han tänker är rätt, att man inte behöver öva- var han rädd för att tankarna skulle försvinna. Jag lovade att påminna honom när jag kommer.
I fredags fick jag annars ett upplyftande samtal.
Men det är det här med skyddat nummer, okänt- jag vill inte svara då. Jag får en klump i magen, men svarar ändå. Jag vet oftast vad det innebär. Det är skola eller myndigheter som ringer med skyddat nummer. Ja en och annan idiot också, men de skiter vi i.
Så ringde det. Okänt nummer. Skolan!
Jag blir kort i telefonen, lyssnar bara och så hummar jag.
- Mm. Ok. Mm. Jaa, jaja. Mm. Ok.
Efter en stund så kommer det. Jag hör på rösten att nu kommer det han ringde för. Rösten blir liksom starkare på något sätt.
" Jo, jag måste berömma din son! Han stod emot lite i kaoset som uppstod i skolan igår. Det var rätt så tumultartat och efter att han hängt i stuprännan så att den lossnade gick han in och hängde inte på de andra som fortsatte i samma anda. Det är jättebra och han ville verkligen inte vara med, det sa han själv. Det är jättesvårt för honom och vi vill verkligen uppmuntra honom över att han lyckades stå emot. Så ni kan väl prata om det hemma också, ja att han fixade det. . . "
Mitt hjärta och andetag blir plötsligt lättare och min röst låter glad!
Det är svårt att vänja sig vid att de ringer och berättar bra saker. Undra om jag någonsin vänjer mig vid det?!
Sedan åker vi vidare för möte i stan med de bästa från BNK.
Det känns alltid så bra när vi har varit där!
Har räknat ut att jag måste ta 12.26 tåget.
Har också räknat ut att vi kommer ta tåget hem kl 17.47.
Jag tror vem som helst kan räkna ut att vi är trötta då.
(Det är jobbigt att prata om svårigheter, men det är bra !!! )
Sonen var orolig över mötet imorse och visste inte om han skulle komma ihåg vad han skulle säga. Han har övat. Trots att jag sade att det han tänker är rätt, att man inte behöver öva- var han rädd för att tankarna skulle försvinna. Jag lovade att påminna honom när jag kommer.
I fredags fick jag annars ett upplyftande samtal.
Men det är det här med skyddat nummer, okänt- jag vill inte svara då. Jag får en klump i magen, men svarar ändå. Jag vet oftast vad det innebär. Det är skola eller myndigheter som ringer med skyddat nummer. Ja en och annan idiot också, men de skiter vi i.
Så ringde det. Okänt nummer. Skolan!
Jag blir kort i telefonen, lyssnar bara och så hummar jag.
- Mm. Ok. Mm. Jaa, jaja. Mm. Ok.
Efter en stund så kommer det. Jag hör på rösten att nu kommer det han ringde för. Rösten blir liksom starkare på något sätt.
" Jo, jag måste berömma din son! Han stod emot lite i kaoset som uppstod i skolan igår. Det var rätt så tumultartat och efter att han hängt i stuprännan så att den lossnade gick han in och hängde inte på de andra som fortsatte i samma anda. Det är jättebra och han ville verkligen inte vara med, det sa han själv. Det är jättesvårt för honom och vi vill verkligen uppmuntra honom över att han lyckades stå emot. Så ni kan väl prata om det hemma också, ja att han fixade det. . . "
Mitt hjärta och andetag blir plötsligt lättare och min röst låter glad!
Det är svårt att vänja sig vid att de ringer och berättar bra saker. Undra om jag någonsin vänjer mig vid det?!
Morgonstund har möten i mund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar