Fredag och gött väder

Sonen åkte på konfirmationsläger över helgen och vi packade väskan som blev så full att vi undrade hur länge han egentligen skulle vara borta. Jag försökte prångla ner en liten söt nallehund också, men den upptäcktes och han undrade vad jag höll på med. Ja inte nallen, men sonen. . . Men man vill ju ha kvar barnet i barnet. Förstår ni vad jag menar? Jag har ju kvar barnet i mig och då kan väl han också vara lite ... ?? Nej. Icke sa Nicke.

"Vad är det här?" sa han och fick upp nallen ifrån väskan. "Det är Charlie", sa jag. "Nej, det där är inte Charlie" svarade sonen snabbt och hängde i alla fall på "skämtet" som jag försökte göra till allvar- eller tvärtom. "Charlie är hemma hos pappa". "Jaha?! Ja men då är det här Charlies kusin Marlie, för dom är rätt lika..." fortsatte jag. Men där slutade konversationen och Charlies kusin Marlie, åkte in i vitrinskåpet igen- där han satt från första början.


Sedan gick vi ner till tåget och jag försökte hänga mig kvar i den påtvingade kramen och pussarna, men men ... tittade efter tåget när det åkte iväg och funderade: Vart var det han skulle egentligen? Skara kanske? Jaja, jag vände jag mig om till han med stort C och så promenerade vi längs Aspen.


Så vacker miljö och harmoni !!

Men med ett jäkla dåligt flås och den där funderingen över hur jag blivit den jag är- blev jag glatt överraskad och tog av där vägen dit läkarskylten visade ...
(Det var dock ingen hemma, kanske på jour? ;)

En härlig fredag blev det och vi grillade körv, gjorde annan go mat och så spelade C och killarna fotboll . Sonen cyklade runt och verkade trivas ... och det känns som om han har vuxit så mycket. Både i kropp och själ.
(Ja det har ju jag med- vuxit alltså)