Svordomar inombords (och lite utanför)

Jag har haft svordomar inombords näst jämt hela dan. Jag har sagt fula ord och tänkt elaka saker om människor för mig själv. Ja, det är väl början till en mycket tråkig vecka snart framöver kan tänkas!!! Det ska ju börjas i tid.

Den snälla "fästmannen" kände på sig det, (kanske det var efter att jag kört in mina tår i hans armhåla, gjort fula grimaser och härmat människor på tv) och så sa han; Ska vi gå och träna?

Vi promenerade de 2 km till LIFE i rätt så stor tystnad. När vi kommit fram gick vi fram till dessa träningsapparater, som jag knappt vet namnet på. Ja, jag visste inte heller hur man skulle ställa in- men jag tryckte på en startknapp, trampade på och såg en siffra.
11
Vad den stod för, vet jag inte- men efter en stund kändes det som att den stod för hjärtslag per sekund. Kan ett hjärta slå så fort? Efter tre minuter ville jag ge upp och då stod siffran på 7. Hjärtslagen avtog alltså, men svordomarna fortsatte formas däruppe i det inte så lilla hjärnkontoret.

En liten bit ifrån mig, sprang en "tjej" (närmare 40) på något liknande jag stod på. Ett rullande väsen som gick fortare och fortare och jag fick plötsligt lite oanade krafter och lyssnade på hennes steg som sprang och så började jag i hennes takt att gå till detta ljud. Ja visst, det var jättekonstigt och det mest märkliga var att jag var tvungen att fokusera blicken på ett träd mitt i en vattenå. Ja för ni kan tänka er, att jag stod / "gick" i ett fönster utmed vägen där bilar och annat löst folk gick omkring. Där en å flyter igenom och där ankor går och spatserar. Men jag, jag fokuserade min blick på ett träd. (Sneglade emellanåt på tjejen som sprang och undrade varför hon inte såg svettig ut- som jag gjorde efter mina 3 min?)

Efter en kvart var jag och svordomarna slut. En tjej som gått utanför, smal och smärt och som handlade thaimat av restaurangen under mig där jag stod. Hon fick sig några...
En bilförare som tittade upp och log samtidigt som han körde förbi, han fick sig några.
Mannen som cyklade lite längre bort till vänster om mig, gjorde grimaser (antagligen för att han var trött) ja han fick sig några han med. Svordomar alltså! I tystnad. I mitt inre.

Det är inte roligt ska ni veta!
Efter den där kvarten och lite pust gjorde jag och "fästmannen" lite andra box och inte så små spark-övningar och sedan var det som om luften gått ur mig. Det var inte så mycket som behövdes alltså. Promenaden hem var bäst och det näst bästa var att jag tänkte goda tankar. I omklädningsrummet stod tjejen som sprungit bredvid mig- i duschen och jag tänkte fina och snälla tankar om henne. Jag ville plötsligt överösa henne med komplimanger om hur duktig hon varit- men förstod att det kunde uppfattas fel, där och då.

Jag var botad. Jag var glad.

Undrar om det finns någon mer därute som har det så?

PMS- Pre Menstruella Svordomar - with a fucking licens to kill?!!