Bakgrund

torsdag 29 september 2011

Diagnos

Jag skulle kunna ställa en diagnos på en som har stått mig nära. Efterbliven, skulle jag vilja säga. Retard på engelska.

Ibland undrar man vad det är för fel. Är det jag som tänker dumt? Nej, jag har rannsakat mig själv där och det är det f-n inte. Det är den där retarden som tänker dumt. Han tänker inte alls med andra ord.

Idag har varit en fin dag med sonen på sin skola. Hade en arbetsintervju som jag skulle gå på, men sköt fram den en vecka eftersom inskolningen ändå är viktig. Många diagnoser på samma ställe och dom är underbara på sitt sätt!

Att få en diagnos är som att att få kunskap. Värdefull kunskap om en människas svaga och starka sidor. Det har vi alla i stort sett, svaga och starka sidor... och om någon undrar om du är normal, så undrar jag: Vem bestämmer det? Vem bestämmer och avgör vem som får räknas som normal, för normal står väl i stort sett för att man är mest vanlig?

Ja jag satte ju just en diagnos på någon... men den personen är faktiskt inte sådär jättevanligt normal. Men det gör inget egentligen, eftersom det inte är jag som har det svårt. Det är bara det att man blir så negativt påverkad av vuxna sådana människor som man måste ha en slags relation med.

Innan man får en diagnos kallas man för NTV. "Normal Tills Vidare". En liten kärleksfull förkortning kan jag tycka! Sen när du fått en diagnos, ja då tillhör du något som kallas NPF. En "NeuroPsykiatrisk Funktionsnedsättning". Det kan ju bli jätteintressant det där. Hur man som NTV:are kan få en och annan NPF:are att flippa ur genom att säga fel saker eller säga för mycket rättade sagt.

Nä, nu säger jag see you later innan ni ställer en diagnos på mig ... och så visar jag lite bilder istället.

En caffelatte med L på torget igår
Kom upp från rulltrappan och undrade var jag var, det kändes opersonligt och läskigt där ett tag...


Nutrilettdags och då ser man plötsligt hur "Ola-GI-Lauritzon" hånler åt mig i bakgrunden... fy f---

Hade inget att göra mellan 8-16.30
Men fint väder var det och jag lade mig på en bänk, solade och tittade rätt upp.


Nu vet jag inte om ni ser, men på trädet finns en fågelholk och det var ungefär så jag kände mig idag. Jag låg på bänken och tittade på fågelholken för att om möjligt se någonting, men ack nej. Inte ens där var det någon aktivitet.


Jag gick istället tillbaka till skolan och alla goa ungar som tjoade, gapade och var lite överallt.

Ps. Bowlade igårkväll med C. Han lät mig först tro att jag var bra och sedan satte han in stöten strax innan serien var slut. Men jag gillar honom för det. Det var bara det att han retade mig när vi senare spelade yatzy och då gick jag faktiskt i taket. Två förluster i rad! Är jag en dålig förlorare? Nej, det är jag inte... men jag gillar inte att det inte gick så bra för mig bara. Så det så!
;-)

tisdag 27 september 2011

Hösten, men vilket år?

Igår tog en av sönerna skolfoto och det är nu man börjar våndas över dessa kostnaderna också. Minns hur dyrt det blev när alla tre barnen kom hem med sin skolfoton och man bara inte kunde välja bort. Nu är frågan istället vad man ska välja kvar? Frågan ställs: "Vem vill inte ha sina foton i år?" Herregud, det är ju foton i lådor överallt och på hyllor samt väggar som täcks av foton på barnen. Någon måtta får det vara. En kylskåpsmagnet med sonen på bild kan räcka för i år, jaja kanske något mer då...

Tog en promenad idag runt omkring lite överallt och har nu kommit på var Sportlife ska öppna sitt nya place på Axel Dahlströms Torg. Det som skulle vara klart till hösten enligt både reklamen i brevlådan och på fönstret till lokalen, verkade som om att de nog tagit lite för lätt på att få detta iordning.
I den gamla blomsteraffären fanns ingenting, inte ens väggar och knappt golv stod klart. Har dom gett upp eller var renoveringsbehovet för stort? Eller menade dom hösten 2012?

Match mot Öckerö för BK Lobo ikväll och de förlorade idag med 4-1. Men min son är grym som målvakt måste jag säga utan att överdriva! En stolt morsa är jag åtminstone och jag har jättefina barn, det har jag!


Helg i repris

Helgen som gick var alltså helt underbar. I fredags eftermiddag höll jag först på att somna i soffan efter en hel dag på den nya skolan med sonen och efter en resa som tog oss genom halva stan. Helt röd i ansiktet av trötthet, värme och huvudvärk snubblade jag ur en färdtjänst-taxi och somnade strax därpå lite lätt i soffan.


Därefter blev det pizza och jag höll på att hamna i en slags mat-koma, när Jenny kom glad i hågen med vin, chips och dip. Snart var jag i en annan slags koma och efter att dottern hämtat lösnaglar åt sin mamma hos grannen och Jenny satt brand på sin jacka av ett värmeljus i köket, tjoade vi och tog oss in med spårvagn till stan. Där mötte vi upp syster yster på Dubliner och hade allmänt trevligt för att sedan ta oss till Palace och inviga toaletterna, på vårat lilla sätt. . . .

Vi hade helt enkelt skitkul!

Lördagen bestod av kärlek, Lerum och en promenad runt stamsjön. Sedan räkfrossa vid tv:n och ett allmänt slappande. Hela helgen bestod ju av ett underbart väder och varmt var det också!
Sådana helger vill vi ha fler utav.

The school

Sonen säger att han tycker om fritidsdelen. Den delen han mest var missnöjd med först. Han förstod inte varför han skulle behöva gå där. Men nu är den biten löst då! :) Härligt. Jag vet vad det beror på. Det beror på personalen där, manlig personal ... som hela tiden är med dom och gör roliga saker. De spelar spel, dator och mycket fotboll. Dom lyssnar, pratar, svarar, står kvar och dom är sååå bra.


Jag gillar kaffemaskinen.

måndag 26 september 2011

Net on the fucking net


Den förbannade datorn som jag lämnade in hos Net on Net, ligger kvar där... och jag tänker fan inte hämta ut den förrän konsumentombudsmannen är inkopplad.

Jag fick ett sms om att den var klar att hämtas. Datorn köptes för mindre än ett år sedan, närmare 9 månader faktiskt.. och med ett års garanti på den lämnade jag in den eftersom den stängde av sig själv och blev kokhet.

Nu när jag kom och skulle hämta den, hade verkstadskillarna inte hittat något fel på den och ville då ha 440 kr för att ha rengjort fläkten bland annat och 320 kr i fraktkostnader fram och tillbaka. Hur kan man för det första då säga att det inte är något fel om de har rengjort fläkten? Jag lämnade ju in den av en orsak och i tron om att garantin gällde. Ska jag betala för deras arbete då och sedan en helt sjuk summa i fraktkostnad?

Killen i kassan sade att när jag lämnat in datorn fick jag ett inlämningskvitto. Ja det stämmer, men inte fan läste jag all den texten som stod där. Är det någon som gör det, när man lämnar in en defekt vara och tror att garantin gäller? Okej om de inte kunde hitta något fel, men att få betala för det? Jag är vansinnig. Ett kostnadsförslag borde man fanimej fått, innan. Ni kan behålla den då, sa jag... för jag ska fanimej överklaga. Ja, så arg blev jag!
Jag tycker inte om NET ON NET, bara så ni vet . . .

Nu reser vi istället!


Jag har beställt en resa. Det är väl jättebra att göra det när du inte har några pengar, tänker folk nu. Men det är just sån jag precis är. Jag tänker hela tiden att allting löser sig och det kommer det göra. Positivt tänkande alltså, plus att tänka här och nu. Så allting jag skriver här är egentligen en gnutta ironiskt, men ändå med lite allvar i grund och botten. Men det har ni nog redan förstått. Så att det där med att tänka här och nu, det har jag blivit bra på. Jag tänker aldrig och oroar mig för saker som ska hända imorgon. Det där tar vi då.
Mindfulness kallas det!

Money

Jag har någon sjukt romantisk idé om att när jag öppnar brevlådan varje dag, så tror jag att det ska ha kommit någon fantastisk försändelse i form av ett brev eller ett utbetalningskort på mellan 10 - 100 tusen och med ett meddelande där det t ex står: "Grattis Ellinor, du har vunnit högsta vinsten!" men varje dag är en besvikelse... fast jag ger liksom inte upp. Något dum kan man väl få lov att vara?!!

Frulle på hemmaplan

Idag fick jag mysigt besök och frukostsällskap. Det blev mycket skratt efter att ha pratat igenom våran fredagskväll som jag inte ens har hunnit att berätta om här.

Den här goa lilla pojken är helt underbar!!! Man kan inte få nog av honom, så himla go och glad... och pussvänlig.

Underbara Jenny med Alexander...

Seven days

Jag är nu desperat, både av det ena och det andra. Så här kommer jag snart se ut om det inte händer något ...


... och apropå the ring... var det inte där dom viskade i telefonen "seven days"? Att man bara hade sju dagar kvar att leva? Ja, ungefär så känns det ibland... med tanke på den här urusla ekonomin. Kanske ska gå in på just den hemsidan som faktiskt heter precis likadant. www sevendays.se och så ansöka om ett litet lån så man klarar sig. Åtminstone de sju dagarna!

söndag 25 september 2011

Hej hopp- öronpropp

Söndagkväll och träningsvärk. Ja, jag orkar inte skriva något mer. Ser fram emot morgondagen, det gör jag. En ny vecka och så ska jag överklaga Net On Nets förbannade paragraf-lagar. För man kan ju inte bara ha det så bra att allting flyter på.

Nu tar C fram sina nyinköpta öronproppar... varför förstår jag inte... och så säger vi godnatt.

Tjo, brooo....

fredag 23 september 2011

Äntligen fredag!

Ja, äntligen är det helg. Vilken vecka!!! Jag är glad samtidigt som det har varit påfrestande. Dagarna har gått till att vara positiv till det mesta och pusha sonen i rätt riktning. Inte så lätt, men det har funkat.

Igår var en prövning som hela skolan kände av. 8 lärare sjuka och elever som flippade ut. Någon snodde städerskans nycklar och sprang iväg och kom aldrig tillbaka, någon annan satt i ett träd och skrek fula ord och vägrade komma ner, jag blev motad och hotad i dörren och så på det "det vanliga"...

... de som jobbar där måste ha både tålamod och humor... jag har bara humorn kvar, känns det som. Men så jobbar jag inte där heller!

(Nä, inskolningen kan nog vara bra att båda föräldrarna är med på... både för sig själv och för barnet... minst för att se hur taxiresorna kan fungera, att jag inte har något jobb eller att det är mig det är fel på som någon sa, har inte med saken att göra. . . att kasta sten i glashus är lätt, men att rannsaka sig själv är svårare.)

torsdag 22 september 2011

"Jag hade efter min mammaledighet, "slängt" in sonen på dagis för att om möjligt orka med. Kommer ihåg vilken ångest detta förde med sig, att se sonen stå och gråta hysteriskt när jag gick. Jag ville utvecklas och började plugga och därefter fick jag snabbt jobb. Jag trivdes med det jag gjorde, jag var aktiv i föreningar och satt i styrelsen i dagiset som barnen gick på, ett föräldrakooperativ som medförde städning, matinköp och andra aktiviteter, när barnen blev större och började skolan bytte jag det mot styrelsen i hyresgästföreningen och så skulle jag träna och vara en bra mamma & sambo också.
Jag kan inte skylla vår separation bara på mig själv, för vi var helt enkelt för olika- och jag kände mig aldrig förstådd. Men allting har ett pris och jag fick plötsligt svårt att andas.


Min son fick tidigt raseriutbrott, som inte gick att styra eller dämpa. Jag minns ofta hur han ville bli fasthållen för att bli lugn. Han kunde redan vid två års ålder slänga sig bakåt eller rätt ut, utan att tänka på följderna...

Under åren ville han ofta börja med någon aktivitet, men kunde aldrig fortsätta. Dels för hans självkritik sa att han var dålig... och dels för att han ibland ville och ibland inte beroende på om det var/är något annat som stör... råkade någon säga "fel" sak till honom, blev han sårad och har fortfarande än idag svårt att ta konstruktiv kritik.

När jag och barnens pappa separerade första gången och blev särbos var 2003. Jag tyckte alltid att han tog för lätt på saker och ting och han hamnade i någon slags okunskap om alla hinder som fanns på vägen. Sonen agerade heller aldrig ut på samma sätt hos sin pappa och det blev massa onödiga konflikter om att jag var "slapp och måste säga till". Att man sedan är olika och gör det på olika sätt i olika nivåer, det var svårt för honom att se. Där fanns/ finns allt bara i svart eller vitt och det är alltid lätt att säga till någon annan hur den bör vara!"

Ett hett byte

Vaknade av sonen som inte kunde sova och med en musik som hade fått vem som helst att bli irriterad. Jag vet faktiskt inte vem artisten är som skriver sådana texter och sedan komponerar den med lika störda toner.

Taxiresan hem igår var lika störd faktiskt. Taxichauffören samt de som satt i bilen var av en annan kaliber... och jag var inte på samma nivå. Inte just igår iaf.


Simba kom förresten in häromdagen med en mus i munnen. De ska alltid visa sitt byte och jag vill inte se... vad ger det mig liksom. Ska jag berömma och klappa för att sedan själv få ta och slänga ut kadavret?

Funderar lite över alla dessa olika taxiförare man denna veckan har åkt med. Hon imorse var lite otrevlig och han igår kunde knappt prata. Olika vägar tar dom också, nästan så man vill säga till dom vilken väg som är bäst. Men där måste jag släppa kontrollen. Måste även släppa den när sonen inte ens ska vara hos mig. Det fick jag erfara idag.

Kan man göra så som katten gör? Ta tag i en viss person och sedan släpa den in i köket som sitt byte, lägga den under köksbordet och visa upp för allmän beskådning. Precis som, kolla här vilket pucko jag har fångat! Ja, då hade en viss person legat där idag kan jag be att få tala om. En person som tror den är någon- likt en översittartyp, otrevlig, oförstående och helt befriad ifrån att känna någon slags ansvar. Nej, bara denna persons jobb inte blir lidande för att dessutom förlora pengar ... då kan man tydligen gå över lik...

... sedan hade vem som helst kunnat slänga ut aset också...

onsdag 21 september 2011

Början på en berättelse

Åh vad jag är hungrig. Efter en seg dag men ändå rätt så bra för sonen, så har jag nu slängt in en härligt marinerad köttbit i ugnen och klyftpotatis.

Jag har läst en bok idag "En riktig Emil" och tittat i några andra. I boken läser jag texten "Det är oftast modern som bär huvudansvaret i fråga om barnet. Hon är vanligtvis den som upptäckt barnets svårigheter och som oftare besöker de professionella. Hon har därigenom fått störst kunskap om symptom, diagnos och vård. Hennes förhållande till barnet stärks ytterligare och kanske har hon t.o.m gett upp sin yrkeskarriär."

Det var som att läsa om sig själv, så jag tänkte "Varför skriver inte jag en bok om hur det är, mina upplevelser och min erfarenhet?"

Den hade nog börjat såhär,

"Jag märkte rätt tidigt att det inte var som med de andra barnen. Men när man tog upp det med BVC, fick man till svar att "Det är inget att oroa sig över, det går över med tiden" eller "Du måste markera att det är du som bestämmer". Jag tror nog jag gjorde det, men det där förstod sig inte dom på. Dom förstod inte alls vad jag menade.

Det var nog i 2-3 års åldern, som han började visa sina sidor och som man i sin tur kände sig maktlös. Mitt barn uppförde sig inte, lydde inte och kunde inte koncentrera sig. På dagis sa de att han var livlig och det kan jag hålla med om, speciellt när han då som två-åring tog med sig en liten dockvagn och klättrade upp på den lilla stegen upp till rutchbanan och som han sedan satte sig i där uppe på toppen och lät den rulla nerför... med sig själv i.

Barn med ADHD har ett beteende som ofta är svårt att förutsäga. Jag menar att hans sätt har verkligen retat upp hela familjen och man har tagit till hårda ord och bestraffningar som man sedan ångrat. Jag har fått skuldkänslor och det har han lärt sig utnyttja för att få sin vilja igenom. Ibland har det faktiskt varit svårt att veta vem som har bestämt vad, (jag eller han) och hela situationen har känts kaotisk.
Det är ju enormt viktigt att vi vuxna är överens och visar att det är vi som bestämmer. Det lärde vi oss hösten 2008 när vi kom till familje-enheten i Torp.

När han skulle börja skolan, var jag förutseende och stämde till möte med de lärare han skulle få i 6-årsgruppen. Jag ville förbereda dessa på vad för problem som skulle kunna komma och hur man kunde underlätta för honom. Ett stöd sattes in och hon var fantastisk. Hon stannade tyvärr inte kvar så länge och hans förtroende för vuxna har kantats. Han har testat sina gränser, hur långt han kan få gå och eftersom han aldrig varit försiktig eller brytt sig om värdet av andras saker blev det som ett uppvaknande när hans lärare sagt att nästa gång det går sönder något, kostar det 100 kr. Han blev arg, men lärde sig acceptera. Han började tänka efter före han gjorde sönder något för att slippa ta konsekvenserna.

Alla dessa möten... med föräldrar, lärare, skola, bup och sköterskor. Samtal som haglade in och som berättade vad han hade gjort och vad han hade sagt. Jag bad alltid om ursäkt och det gjorde egentligen inte saken bättre. Många var, trots att man ibland försökte förklara, helt oförstående och tyckte att man minsann inte kunde uppfostra sitt barn. Det där handlade ju bara om okunskap från deras sida. Det vet jag idag med en helt annan insikt än vad jag hade då.

Jag sjukskrevs från och till - och med en arbetssituation som aldrig var som en fast punkt för mig, kände jag en extra press att vara duktig på jobbet för att få behålla det. . . "

Ja, så hade min bok börjat!

Shit, vad trött jag är nu. En seg dag... med en taxiresa hem som var lite speciell.
Ska slänga mig i soffan och återta namnet "Soffkvinnan" för ikväll.


Smidig som ett kassaskåp

Fotbollsmatchen i Floda blev en seger med 4-2. Tredje tisdagen i rad som killarna spelade i regn och denna gång dessutom i en leråker. Bollen studsade knappt utan lade sig emellanåt rätt ner i en liten pöl med vatten och det såg riktigt jobbigt ut när de sprang där och det liksom skvätte vatten runt omkring benen och de kanade hit och dit. Jag hade önskat att jag var lika smidig som dom, för just nu känner jag mig som ett kassaskåp som har svårt att förflytta sig. Vid ett tillfälle skulle jag snabbt få tag i mitt paraply som låg på marken och blåste lite lätt iväg av en vindpust, men kom bara halvvägs ner då det högg till i ryggen. Jasså, det måste sett j-vligt lustigt ut ...

Jag får inte riktigt igång mig själv. Jag brukar vara väldigt bra på det där när jag väl sätter igång med både träning eller har gett mig sjuttan på något, men jag har inte riktigt kommit dit. Självdisciplin, motivation och energin saknas och jag är inte där 100 % än. Här funkar det liksom inte om jag gör det halvhjärtat och det är antingen eller som gäller. ( ... & det rimmade... )

tisdag 20 september 2011

Taxi hit & dit

De här taxiresorna kommer bli ett kapitel för sig. Men det är ju dumt att tro att allting bara ska flyta på.


Så, nu tar jag mitt huvud under armen och åker till Floda istället. Sonen ska spela match där.

Undra om jag kan ringa färdtjänst?

Något nytt


Igår kom en taxi och hämtade oss här hemma. Eftersom man inte får någon information serverad fick jag ringa runt strax innan och hela veckan innan också för den delen. Trots de svar jag fick och hade fått, så stämde det inte. Men, vi kom iväg till slut och hade några tuffa timmar med mycket nya intryck på den nya skolan.

Först var det skit.
Jag var en hora.
Sedan var det ok.
Jag var bra.

Andra som var bra, var alla som arbetade där.
19 lärare på 25 elever. Snacka om bra... de vet precis hur de ska prata och bete sig/ vara.... för att få ett förtroende och samtidigt inge respekt.
I varje klass är det 5 elever med 2 lärare.

Det här kommer bli JÄTTE -bra!

måndag 19 september 2011

Förändring

Ja, det har skett en hel del förändringar här i området. STORA sådana! Händelser som verkligen måste skrivas om...
Jag själv till exempel. Ja, jag har ju känt ett tag att jag inte känner igen mig själv och det har nu även satt sig rejält på mitt utseende... (suckar) vet inte hur jag ska ta mig ur det här!

Sedan är det affären här borta. De har ändrat färg på sina påsar!!!
Inte nog med att de från början var vita och skulle bli röda... nu är de ta mig f-n gröna!

Ja och så helt plötsligt när man vant sig vid det där läskiga dockansiktet som stod vänt mot gården när man kom, nej då har lägenhetsinnehavaren vänt på henne !!
Vem ska möta upp mig nu?

Men det är när jag kommer in i soprummet som jag känner att det har hänt något stort. Varför har inte soporna hämtats? Är sopåkarna sjuka? Ja, när man går hemma som jag gjort de senaste 9 månaderna... då är det sådana här händelser som blir stora i ens liv. Man blir som pensionärerna. Minsta lilla sak, förstoras upp... (fast jag måste säga att jag inte kommit så långt än, jag överdriver lite ... men jag kan sätta mig in i deras värld, det kan jag!)

Jag jobbade ju länge med äldre och det gick ju inte att komma hem till dom och säga att vi både skulle duscha och handla på samma dag. Nej för sjuttan, det där var för mycket. Herregud, flicka lilla, sa de. Efter en dusch, så orkade dom inte mer... då var deras dag gjord om man säger så.


Men så är det ett jäkla tjöt hela tiden på en av mina söner, över att han vill möblera om. Vet faktiskt inte varför, men han kan ha fått dessa gener ifrån mig. Ja när man pratar om förändring, då kan det räcka med att slänga massa skit eller bara möblera om. Detta vill han nu... IGEN... och nu får jag nog sätta stopp för det hela, för det går inte att hålla på så här. Känner att jag möblerar om något annat om inte munnen stoppar nu.

Efter ett förbannat tjat och ingen respons överhuvudtaget på vad jag försökte förklara, ropade jag till slut helt obstinat ifrån köket: " SÅ!!! NU har jag möblerat om!!"
Va?? ropade han och kom springande...
"Ja, sa jag och pekade... kan du sluta tjata nu?"

Rödlök i botten

Rödlök på toppen
Barnsligt va?
Nej, det räcker med de små förändringar som görs faktiskt och ni förstår att det inte händer så mycket här va?
Jag måste för f-n ha ett jobb nu innan jag blir dum i huvudet.

söndag 18 september 2011

En dag i soffan

Alla dessa människor i mystiska fall runt omkring i världen.
Pianomannen, flottmannen, tågkvinnan... och nu senast skogspojken i Berlin. Alla undrade vilka dom var.

Vad ska man kalla mig då?

Soffkvinnan?

"Hon hittades hösten 2011, liggandes i en soffa. Hon hade inga id-handlingar och svarade inte på tilltal. Det fanns flera frågetecken kring denna soffliggande kvinna och polisen utreder om någon känner igen henne eller om någon är anmäld som frånvarande. "

Sunday morning

Vilken underbar dag! Ja, jag känner så. En enorm kärlek till mina barn och hade jag älskat mig själv lika mycket så hade det nog känts ännu bättre.

Jag vet inte vad man skulle kunna hitta på idag. Jag har insett mina begränsningar, det har jag gjort. Men ibland struntar jag i dom. Jag kanske skulle identifiera andra människors begränsningar och sedan tala om det för dom? Sjuttan vad störande jag skulle vara då.

Nu ligger en styck son och ropar efter frukost. Hans röst är lika len som bomull och han vill få sin mamma till att göra den, servera den och antagligen också diska upp efter den.

Jag drar ut.

lördag 17 september 2011

Designad balkong

Det är inte bra att röka, det vet vi alla och då kan man ha det så här roligt när man inte har något annat för sig. Min dotter gick ut på balkongen och skulle röka när hon sa "Du är ju riktigt rolig mamma!"... det var nog med ironi hon sa det. En jobbig morsa kanske jag är ... men liiite roligt var det väl ändå?

Bakning igen dåja...


Idag spelade sonen match nere vid Ruddalen och jag bakade kryddmuffins med små hackade äpplebitar i som vi tog med oss tillsammans med en termos kaffe som vi försökte sälja...


... det var inte så många föräldrar med, men vi sålde lite grann i alla fall. Det småregnade och jag hade egentligen lust att stanna till i skogen på promenaden ner... för jag trivs rätt bra därinne...

4-2 till Dalen blev det.

En sen middag, bestående av bland annat potatis och morötter i ugnen... med kött och gräddsås...
... och fetaostsallad
Ja, det var smaskens det. Nu är det te med honung som gäller och så har vi tänt upp hela vardagsrummet med värmeljus. Det om något är väl mysigt med hösten, att man myser inomhus. En bra film och goa barn, det är härligt!

Titanic

Så här känner jag mig med killen jag träffat. Han står alltid bakom, finns där hela tiden och jag kan luta mig, falla och han kommer ta emot mig.
Han kommer inte få mig att gå under, såsom Titanic gjorde... som man nästan kan tro här, det är en sak som är säker!

MAX


Vi var i Utby igår! Kändes fantastiskt bra, inte för att jag befann mig i en stadsdel långbortomstan, men för att det kändes helt underbart på själva platsen vi befann oss. Ett studiebesök för sonen som efter våran kamp för skolsituationen äntligen gett resultat! F-n vad jag är glad.

Det fick firas med en stor triple cheese burgare på MAX såklart!

På tavlorna på väggen bakom sonen kunde man också läsa att första MAX restaurangen kom 1968 och öppnades i Gällivare. Kanske inte jätteintressant, men ändå kul läsning sådär helt apropå.

Holy Diver

IFK Norrköping vann igår mot Gais med 2-1 på Ullevi. Både glada och lite småsura barn kom hem ...

Själv passade jag på och tog ett glas vin hos Jenny och snackade bort tiden!



God morgon...

Te med honung & näs-spray... en bra start på dagen.

fredag 16 september 2011

Gais?

Det här förstod jag inte. Förutom att min dotter är gaisare, drog hon med sig honom som inte vet vad han vill på denna match mot IFK Norrköping. Kul och bra där!

Är åtminstone glad att dom går tillsammans. Men ni ser hur tveksam han ser ut?


Återkommer med resultat...
Hej hopp!

Helg

Jag är förkyld! Så är jag irriterad på någon som började klockan 07.00 imorse och dra med nån jäkla maskin i buskar och snår. Han håller fortfarande på!

Men sen tänkte jag: Solen skiner, det är fredag och vi ska på studiebesök. Min ena son kommer hem och då är familjen samlad, vi ska ha mys. Kan det bli bättre?

Ja, om han slutar med sin förbannade busksnårblåsare eller vad det nu är...

... men det är en petitess i jämförelse med annan skit som pågår.

Trevlig helg på Er!

torsdag 15 september 2011

ABBE!!!

Jag känner mig kass, mer än vanligt alltså... och så lite lätt ostimulerad. Det händer liksom ingenting. Så har jag saknat Albin och åkte hem till honom och hans goa pappa. Vi promenerade runt omkring på Backaplan i två timmar och sedan hem för att somna mitt i ett samtal ...

... det är sånt som kan hända om man heter Ellinor, är lite lätt förkyld och febrig. Eller kanske lite när som?! Jag behöver inte vara förkyld faktiskt. Jag kan ibland säga saker också som lätt kan missförstås, kan bero på en så enkel sak som att jag har svårt för att uttrycka mig i tal. Det går liksom lättare att skriva på något sätt. Men jag kan ju inte alltid skriva! Om jag står och pratar med någon och får svårt att uttrycka mig, ska jag ta upp papper och penna då och säga "Ursäkta mig, vänta lite" ... och så efter fem minuter visa upp en lapp som jag trycker upp lite lätt i ansiktet på personen i fråga?! Nää, det funkar liksom inte så. De som känner mig, de vet.

Här kommer hejdundrande fina bilder på älskade Abbe, en pojk man inte kan få nog utav... en pojk man bara älskar.... en pojk som snart fyller ett år!





onsdag 14 september 2011

Hey u !!

Fan vad jag känner mig duktig när jag tar tag i jobbiga saker. Det känns ännu bättre när man får respons! Nu är det lite grann utav en nedräkning som gäller och kanske andra saker löser sig automatiskt på vägen?! Den som lever får se.

Den som lever ja. H-vete vad jag nyser och känner mig halvvägs till ett stadie som kommer sluta med att jag ligger och snorar och har ont i halsen. Vaknade med huvudvärk och enligt säkra källor har jag gnisslat tänder halva natten. Ska jag behöva ta fram min bettskena nu också och visa mig från min bästa sida på natten... gud vad jag känner ibland att jag levt ensam för länge.

Tänk vad man slipper anpassa sig och ta hänsyn till någon annan vuxen människa och så plötsligt infinner sig kärleken och då följer liksom den biten med. Jag har liksom vant mig vid vissa saker. Det är ta mig sjuttan för och nackdelar med allt, men att vara med någon som man tycker om oavsett vad, ja det överväger verkligen. Det gör det!

Sa jag förresten det att jag snart ska på seans igen? Tycker det är så himla roligt och det är faktiskt inte så som många ovetande tror. Att man sitter i ring runt ett bord i ren masspsykos. Nej, det är bättre än så, men svårt att förklara.

tisdag 13 september 2011

Storm

Jag har sovit! Ja, halva dagen ungefär... sen blev det inlämning av datorn som bara stänger av sig plötsligt. Först blir den varm och sedan stänger den av sig. Ungefär som mig själv ibland. Jag blir varm, sedan stänger jag av- både värmen och mina känslor. I lördags kväll var jag iskall, bokstavligt talat och brydde mig inte om någon annan än mig själv. Ja, så kan det bli... utan att gå in på det närmare.

Idag har vi kollat på när sonen spelade match mot Mölnlycke också. Han är grym i mål och jag är riktigt stolt över honom.

Undrar över vädret? Varför heter stormen Katja?
Nästa storm kommer jag döpa till Ellinor sa Christian ikväll och skrattade. Jag hörde först inte och höll bara med... tills jag insåg vad han just sagt och då gav jag honom blicken. Den där blicken som säger att "det där skulle du inte ha sagt för nu måste jag ge igen när du minst anar..."

Jag har köpt massa godis också. Sonen ska bjuda sina klasskamrater på det imorgon !! Det är en speciell dag då och han verkar lugn och harmonisk över detta. Det känns skönt och jag ser fram emot fredagen... då ska vi på ett studiebesök.

Sov gott!

Jag älskar denna låten med symfoniorkestern

måndag 12 september 2011

Hade dom verkligen herrkläder?

Vi hade en diskussion häromdagen. Den handlade om att Lindex skulle ha haft herrkläder i sin kollektion. Så länge jag minns så har det inte funnits, men enligt andra källor så skulle det faktiskt vara så. På tidigt 90-tal! Är det någon som kommer ihåg det?

Godmorgon förresten, eller middag. Jag har intagit både tvättstuga och kök ... jag bakar kladdkakor och äpplepajer så det ryker därute. Idag bakar jag med glutenfritt mjöl, och det är ju inte krångligare än att man köper det mjölet, eller?

Snart intar jag skogen också. . . Det är såå mycket höst nu och jag skulle behöva någon variation till middag. Recept.nu kanske kan ge mig nåt tips!?

söndag 11 september 2011

Oj!

Efter regn kommer solsken finns det ett ordspråk som sägs och jag får nog säga att det stämmer.

Ett riktigt ösregn drog in under morgonen och förmiddagen och sedan sprack det upp och det blev jättevarmt. Konstigt klimat det här. Inte undra på att man känner sig lite förkyld och konstig.

Vi åt på Le.Rum. och åkte sedan hem för att mötas av en jättekelig katt.
Helgen blev inte alls som jag tänkt mig, men ibland är det bara så. På gott och på ont!

Ps. Kan man ha skavsår under ögat? För det känns verkligen som om jag har det.

lördag 10 september 2011

Lördag i Lerum

Ica Kvantum i Lerum. Det var provsmakningar överallt och jag utropade "Men åh, vad trevligt. Är det fest här?" Jag var jätteglad även om jag svettades som en förkyld och febrig klimakteriekossa.

Vid bord och provsmakning nr 8 var jag så mätt att jag funderade på att inte längre handla.


Igår hade vi en jätte-trevlig kväll, spelade kort och hade frågequiz och jag är såå glad ... jättetrevliga enkla lättsamma människor och en jättetrevlig kväll helt enkelt. Jag mår bra!

Idag blir det grill och lite vin ...



Härligt

Vilket underbart väder det var igår. En helt underbar dag. En lång promenad i skogarna runt omkring och så hittade jag naturligtvis lite kantareller igen, även om jag hade bestämt mig för att inte leta denna gången. Men man kan ju inte bara gå förbi när man ser dom! Det hade ju varit kriminellt.

Nu har min dotter bokat resa till New York om en månad. Härligt, när man i den åldern kan resa och göra det som man strävar efter!

Har fått en macka på sängen idag, en rostad sådan med mjukost på! Jag blir upp-passad. Jag är glad.

torsdag 8 september 2011

Bara en tanke...

Idag har jag skällt ut vederbörande ansvariga som bara sitter på sina stolar och vänder på sina papper. Jag var inte snäll, men tydligen är det så man måste vara för att bli hörd. Det var så jäkla skönt efteråt, så att efter jag gråtit och skällt om vartannat blev jag helt lugn... och nu bara väntar jag. Vet inte på vad riktigt, men nu har jag fått sagt mitt och det känns bra!

Hur sjuk ska man vara för att få hjälp och hur frisk ska man vara för att kunna orka?

Herr kantarell

Gårdagens skörd av kantareller. Vi åkte upp till Hällingsjö och intog skogarna. Det var jättefint och jag kunde andas. RIKTIGT andas.... sedan fikade vi på Källarbacken och det var hur mysigt som helst!

Sedan är detta dagens skörd ifrån Ruddalens skogar.
Jag var ute i 2 ½ timme och hittade svamp på de mest underliga ställen. Sedan ville jag nästan inte gå hem... ja, fast det gjorde jag och hamnade lite senare i köket igen och gjorde dagens godaste spaghetti carbonara. (utan kantareller)

Men jag har faktiskt blivit lite beroende av herr kantarell. Jag till och med drömmer om den jäkla svampen!

onsdag 7 september 2011

Röd kristall

Korta dagar för sonen i skolan, raseriutbrott och lite annat smått och gott har stått på schemat den här början på veckan. Funderar ibland och faktiskt väldigt ofta på karma och allt det där runt omkring. Allt man sagt och gjort som man inte borde kommer att drabba en i form av dåligt samvete och katastrofer?! Nja kanske inte riktigt, men ändå... att det kommer slå tillbaka på ett eller annat sätt. Jag tror på det. Är det något jag gjort för att ha det såhär kanske? Undrar bara vad. Många säger att livet är en prövning och det kan jag skriva under på.

Eller lika väl karma som de där stenarna som man kan köpa. De ska också ha en betydelse. De heter olika namn och har olika färger. Ja kristaller är det väl? Små små stenar i olika färger, som kan göra vem som helst förbannad om man kastar dom tillräckligt hårt. Eller vad ska man ha dom till? Kan jag få någon annan slags kraft ifrån dom, så ska jag vara den som köper en sådan!? En röd vill jag ha. Den står för livskraft och överlevnad.

tisdag 6 september 2011

En dum domare i Kortedala

Jag har varit arg några dagar. Igår var nog fan värst och det är INTE roligt att vara arg.
Men idag kändes de bättre och så plötsligt fick jag utlopp lite för min aggression också.

Sonen spelade match i Kortedala på Kortedalavallen. Regnet öste ner och jag stod först inomhus och tittade på matchen ut genom fönstret. Det var lite som en stumfilm. Man hörde absolut ingenting. Tills domaren plötsligt började gapa och skälla, lite väl aggressivt och det kändes lite konstigt för man såg hur våran tränare opponerade sig. Så jag gick ut och ställde mig efter en stund och hörde då hur domaren (som för övrigt var förälder till en av barnen i motståndarlaget och dessutom hela lagets tränare) skrek och ropade hur hans lag skulle skjuta, spela och vad dom skulle göra. "Skjuuut!" ropade han och var mer inne i matchen än någon annan och det kändes ett tag som om det var på liv eller död.

Han dömde efter regler som inte ens existerar för 11 åringar utan efter regler som gäller för äldre spelare.
Men det var när han drog ut på tiden och laget ledde med 2-0, som han inte lyssnade och var helt obstinat där ute på plan. Tre minuter senare och när det står 2-2, blåser han av. Då efter höga protester... och det satt långt inne.

(Mannen var av utländsk härkomst, vilket egentligen inte spelar någon roll... men någon kanske känner igen honom efter det jag beskriver och kan få honom att förstå fotbollens glädje? Ja och sparka honom på smalbenet lite också... )

När jag försökte prata med honom och undrade hur han tänkte, då han hade sådan inlevelse i rollen som tränare istället för att vara neutral som den domare han borde vara ... ja, då viftade han bort mig med handen, bokstavligt talat och det gillade inte jag. Han lyssnade inte ens vad jag hade att säga och DET gjorde mig ännu mer irriterad.

Orättvisa och idioti, ja då blir jag upprörd och det lät jag folk få veta när jag stövlade in i omklädningsrummet lite senare och ifrågasatte hans roll som dum domare!





Ps: Sonen räddade en straff som den målvakt han är och hela laget var klart duktiga!!