ABBE!!!

Jag känner mig kass, mer än vanligt alltså... och så lite lätt ostimulerad. Det händer liksom ingenting. Så har jag saknat Albin och åkte hem till honom och hans goa pappa. Vi promenerade runt omkring på Backaplan i två timmar och sedan hem för att somna mitt i ett samtal ...

... det är sånt som kan hända om man heter Ellinor, är lite lätt förkyld och febrig. Eller kanske lite när som?! Jag behöver inte vara förkyld faktiskt. Jag kan ibland säga saker också som lätt kan missförstås, kan bero på en så enkel sak som att jag har svårt för att uttrycka mig i tal. Det går liksom lättare att skriva på något sätt. Men jag kan ju inte alltid skriva! Om jag står och pratar med någon och får svårt att uttrycka mig, ska jag ta upp papper och penna då och säga "Ursäkta mig, vänta lite" ... och så efter fem minuter visa upp en lapp som jag trycker upp lite lätt i ansiktet på personen i fråga?! Nää, det funkar liksom inte så. De som känner mig, de vet.

Här kommer hejdundrande fina bilder på älskade Abbe, en pojk man inte kan få nog utav... en pojk man bara älskar.... en pojk som snart fyller ett år!