Syrran fyllde år och vi var där och firade. Prinsesstårta, kaffe, cider och skratt avlöste varandra. Min dotter berättade om hur det var i New York och hur hon var mitt i skottlinjen när en kille blev skjuten. Detta fick mormodern att tjoa av förfasan och undrade vad det var för grannar hon bodde med. Hade dom verkligen inget annat för sig?
Skrattade också åt systern som hackade i blommorna på skärbrädan så det såg ut som om hon jobbade i ett storkök och hade tidspress på sig för att få ut "salladen". Chop, chop, chop.... lät det.
PMS:en gick så sakta över... men ibland undrar man hur möjligt det kan vara- att hur arg kan man bli egentligen- för ingenting???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar