Vilken vacker dag det blev! Nu skiner solen och tusan vad glad man blir. Jag tog en tripp till arbetsförmedlingen och idag lyckades jag äntligen få träffa mannen som jag skulle prata med. Jo, det kändes bra efteråt och då passade jag på att träffa sonen och äta lunch ihop inne i Nordstan. Det är kvalitetstid det där, när man lyckas få ihop det och allting bara klaffar.

Inne i stan händer det grejer och de senaste två åren har det hänt något med alla dessa tiggare som både sitter & ligger här och där... bakom ett hörn står en man och klinkar med några pinnar på någon slags xylofon. Alla dessa människor ser ut som romer och jag förstår faktiskt inte, hur det kan vara så i Sverige? Är dom här olagligt då eller, för annars får man väl hjälp ifrån staten? Ja, jag vet inte vad som är felet, men ett stort fel var det idag i alla fall - när kvinnan som brukar ligga vid övergången till spårvagnarna alldeles precis vid brunnsparken, plötsligt var borta. Hennes plats gapade med sitt tomrum och endast hennes saker låg kvar.

Mycket märkligt, tyckte jag och började titta mig omkring. Då ser jag kvinnan stå och prata i mobiltelefon bakom ett hörn. Ursäkta mig? Men att ligga på knä ena stunden och tigga pengar som om vi vore i det forna fattiga jugoslavien under kriget, för att sedan stå och prata som ingenting hade hänt i en mobiltelefon.
Har man ens en mobiltelefon då? Det rimmade illa tyckte jag och kände att till och med jag skulle kunna lägga mig där då. Men nej det gör jag inte. Jag kommer inte ta hennes plats utan jag kommer hitta mig en egen... någonstans i mitt egna kvarter...