Går det verkligen?

Går det att vara gladare än vad jag var igår? Om ni kan tro det, så är det så och även om ni inte tror det så är det så ändå.

Jag är gladare idag än vad jag var igår!

Om ni hade sett mig för en halv timme sen, så hade ni kanske trott att jag blivit helt knäpp - för det är inte så konstigt. Men jag fick ett samtal som gjorde mig så glad så att jag hoppade omkring här i min ensamhet och det såg ut som om jag dansade någon konstig regndans som indianerna hittat på. Fast nu var det inte det. Det var jag som hade någon form av glädjeidioti och jag lät som en också.

Lika mycket som fåglarna kraxar och kvittrar därute som jag hör genom balkongdörren, lika mycket kraxar eller kvittrar jag ska ni veta. Nu är jag upprymd och helgen kommer att bli kanon oavsett om det regnar eller inte.

Jag ser ljuset i tunneln, som så många brukar säga . . . och när jag vänder mig om för att titta ut genom fönstret ser jag även solens ljus strimma igenom disiga moln.

Nu blir det bacon och ägg !!