Vad är det man väljer?

I helgen som gick tänkte jag att jag skulle slappna av med en bok och blev intresserad av en bok i min bokhylla, som jag inte sett tidigare. Måste vara dottern som lånat den och sedan har den blivit stående.

Den handlade om Natacha Kampusch! Flickan som vid 10 års ålder blev kidnappad av Wolfgang Priklopil i Wien och fick bo i en liten källarskrubb i 8 års tid innan hon kunde fly.
Berättelsen var skriven av två journalister som intervjuat familj, vänner och tagit reda på information runt omkring fallet. Boken var intressant, men man kan aldrig veta egentligen vad som hänt, för hon ville ju inte berätta allting och vid frågor som om dom haft nån intim relation, blev hon irriterad och ville inte svara, till hänsyn av hans mamma och att han själv inte skulle kunna försvara sig eftersom han nu var död.
När han kidnappade henne åkte dom inte heller raka vägen till huset berättade hon, men ville inte heller berätta vart han körde först.

Ja, det var många obesvarade frågor och man förstår att hon antagligen också är en tjej som varit och är speciell. Lite lillgammal och fått utstå en hel del hemma. Han valde verkligen rätt tjej att kidnappa och försöka forma. För hon verkar ändå på något listigt sätt ha tagit övertaget emellanåt, fått bestämma och fått sin vilja fram.

Nu ställer jag mig själv en fråga?
Var detta verkligen en bok jag behövde läsa? Jag menar, jag ska ju försöka må bättre?!
Jag kunde valt en glädjande bok som t ex denna.



Ska erkänna att jag har bläddrat och läst i den.. men det var så otroligt djupa termer och man var tvungen att tänka. Jag gillar inte alltid det.
Det är en bok att läsa om man vill något mer med sig själv och med sitt liv. Vissa saker har jag tagit till mig och det är många fler av oss som verkligen bör läsa en bok som denna.

Listen to this:

Vad är förakt?
När jag är ironisk, arrogant eller hånfull mot en annan människa. När jag är nedlåtande mot någon eller när jag uttalar mig nedsättande om en annan människa.
Även negativa tankar om någon, som sagt eller gjort något jag inte gillar. Det är förakt.

Handlar mitt förakt verkligen om den jag föraktar? (Usch vad mycket föraktande ord det blev här)

Tänk om det skulle vara möjligt att förstå sitt förakt och bli av med det?
I mötet med en människa kan man ju känna många obehagliga "otillåtna" känslor. Rädsla, skuld, avund, egna begränsningar...
När man känner en sån känsla så vill man ju bli av med den, lösningen blir förakt. "Jag" använder mitt förakt för att stöta bort den andra och därigenom försöka ta bort det som gör ont i mig själv.

Allt förakt är en projektion- Dvs EN ÖVERFÖRING AV ETT EGET PROBLEM PÅ EN OSKYLDIG.
Syftet är att dölja en rädsla jag själv känner.

Mitt förakt av en annan människa är helt enkelt ett försök att lindra egen smärta!

"av Kay Pollak himself"
SÅ BRA!