Hmpf

Idag har jag gråtit två gånger. Inte helt utan anledning, ibland orkar man bara inte. Min ena son är fruktansvärt jobbig just nu och har varit ett bra tag. Naturligtvis mår han ju inte bra, så egentligen är det ju mest synd om honom. Men vi runt omkring blir liksom påverkade.

Jag vet inte hur man ska kunna beskriva det mer än att berätta ordagrant och det orkar jag inte just nu.

Jag var på arbetsförmedlingen förut. Det där besöket som man måste göra emellanåt om man arbetar som vikarie eller arbetar mindre en heltid. Man ska söka jobb under tiden man arbetar. Jag arbetar 75 % och jag ska söka heltidsjobb om jag vill ha det och kunna få stämpla upp till heltid. Jag missade ett besök- förra veckan och fick ett brev att jag blivit avanmäld från a-kassan. Jag ringde direkt - men det hjälpte inte. Jag var tvungen att komma in. Så jag åkte dit efter jobbet i fredags. Med spårvagn och promenad var jag där 16.01. Dom stängde 16.00.

Så jag åkte dit idag igen. Jag fick berätta mitt ärende och han sa;
- Nu du ska söka massor av jobb!
- Mmm... jag söker jobb i den mån jag kan. Jag har sökt det och det och det . . .
- Ja, men nu du ska söka massor av jobb! Det var liksom en inövad dialog från hans sida.
- Ja, jag ska söka massor av jobb, svarade jag. Jag ska bara jobba först och sen ska jag bara ta hand om mina barn och mitt hem. . . men visst. Jag ska söka MASSOR av jobb!