Bakgrund

tisdag 18 januari 2011

Bron över till fastlandet

Det tog ungefär en kvart att gå från Kastvindsgatan på Hisingen till Eketrägatan efter en påhälsning hos Kusin vitamin och hans underbara lilla pojk.



Idag sken solen och det var riktigt skönt att ta den promenaden, även om det bara var på en kvart. Jag tänkte ta vägen över Älvsborgsbron med buss från eketrä, en längre promenad utan tidspress får bli nästa gång. Buss nr 16 stod inne och på skärmen Högsbohöjd! Perfekt. Med ett snabbt beslut då bussen startade, hoppade jag på och tänkte för mig själv "Härligt med en kortare väg hem den här gången." Spårvagnarna går ju runt stan och tar ca 45 min för att komma hem. Bussen över bron, blir ju mycket närmare.


Det var när jag kom till frihamnen, som jag förstod att bussen inte alls skulle gå över Älvsborgsbron. I mitt stilla sinne hade jag försökt förstå varför vi åkte genom Eriksberg och Lindholmen. Min enda förklaring som jag ställde till mig själv, var att den åker ju bara lite runt först. Att det tog över en timme istället för kanske en 30 min över "rätt bro" eller 45 min med spårvagn att komma hem blev ju en besvikelse.


Vi åkte allt över en bro, det gjorde vi. Det blev Göta Älv-bron!
Men vet ni? Det gör ingenting. Idag skiner solen och jag är skitglad. Jag hann hem till den tid jag skulle och jag till och med passade på att köpa jättegoda munkar till barnen när jag ändå var i stan. Jag kunde inte låta bli att gå förbi utan att varken köpa eller ta kort på dom. Det såg så jäkla läckert ut!!!



Jag brukar alltid ha massa ljud för mig när jag är med Abbe. Ja, han har fått ett smeknamn redan. Jag säger med ett ljust gällt ljud "GOTCHI" "ROOTSI" och "WIIIII"... jag vet inte varför, kan inte hjälpa det och nej, jag har inte sökt för det. Han blir ju glad grabben!


Och apropå Wii, ett spel till tv:n ni vet. Jag har nog aldrig skrattat så mycket när jag spelade wii med Lasse och hans barn häromdagen. Jag är inte gjord för att spela spel som inte går min väg. Jag är nog en vinnarskalle och om jag inte är bra på saker, så är det inte roligt längre. Men det här var roligt, trots att jag både var bra och mindre bra. Till råga på allt fick jag träningsvärk också!
Jag tror det var denna vi gjorde som fick oss att vikas av skratt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar