Bakgrund

måndag 2 november 2009

Hahahaha

... hahaha...

Guuud vad jag har skrattat idag. Vilka fantasier en del människor har. Och dom lever så in i dom att de till slut tror på sig själva. Tårarna rinner på mig och jag kan inte sluta skratta när jag tänker på det. En del vet inte om hur roliga de är!

Ett exempel:

När han pratar så viskar han. Han tittar sig samtidigt om för att ingen ska höra. Men vem är han orolig för, det finns ju ingen mer här över huvudtaget!
Sedan drar han på; han viskar fram om hur den där Stefan Larsson (jag vet inte vem han pratar om) kommer att sno åt sig alla våra kunder och det här! Det här känner han minsann igen, ifrån länsstyrelsen. Ehh?
Jaha, men jag kanske inte brinner för det här lika mycket som du gör!? försöker jag efter tio minuter flika in.
- Jag brinner inte för det här, nästan skriker han ut. Sedan dämpar han rösten till en viskning igen och tittar sig omkring samtidigt som han fortsätter berätta.

Han ser ut som Marty Feldman, med sin flackande blick- vilket iofs kan tyda på att han är osäker och ljuger så mycket att han är rädd för att bli avslöjad.

Han kommer in på ett sidospår och berättar plötsligt om sina strapatser ute på öppet hav där han dök tillsammans med flera andra dykare. På havets botten hittade dom ett förlist gammalt fartyg, med hundratals gamla whiskeyflaskor. Så gamla att de inte ens visste hur gamla de kunde vara.
Inte ens fartyget fanns med på kartan. Men whiskeyflaskorna finns inte kvar nu. Nänä, de där bytte han bort mot en flodhäst i Nepal.

Ja... nej, jag orkar inte mer nu. Nu har det blivit för mycket av det goda. Jag måste härifrån! Hjääälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar