Bakgrund

fredag 13 november 2009

Normalt eller inte

(Tavla på sne )


Min son tittade på mitt filmklipp och sade att jag var störd. Då blev jag glad och sade "Ja, visst e jag. Tack så mycket!" Riktigt äkta glad är jag över det. (Men han skrattade, det gjorde han och då tror jag inte på att han menade det med fullaste allvar) Hellre en glad mamma än en torr och tråkig.

För vad är normalt eller onormalt egentligen? Finns det en mall man ska gå efter för att vara normal då? Jag förstår ju att en del människor är onormala. För det finns ju överallt. Men det är ju när man märker att de skiljer sig från mängden på många sätt. Det här med sociala koder till exempel, det går inte ända upp hos en del människor. Dom vet inte hur man ska bete sig. (Inte jag heller ibland)

Men jag tycker mer att jag är störd på ett "normalt" sätt då, om man kan uttrycka sig så.
Vad f-n... det är ju humor! Jag är glad över att ha humor. Tänk vad tråkigt att inte kunna skratta åt sig själv.


(Flygstol?)

1 kommentar:

  1. Jag som arbetar på förskola (just nu med bara femåringar) brukar säga att man måste vara lite knäpp för att kunna jobba där... Så jag brukar säga att jag är normalstörd! ;-)

    SvaraRadera