Som alltid tycker jag tiden står stilla när jag är "barnledig". Jag skulle kunna göra vad jag vill och vad som helst (nästan)... men jag förmår inte. Jag saknar mina barn när jag inte har dom hos mig. Konstigt det där. Men tänk vad fort tiden går. Tänk sen när dom är ännu större och nästan aldrig hemma. Vill inte tänka så alls nu, men tankarna kommer ju.
Jag liksom ringer dom varje dag och kollar om jag kan hämta på nån träning eller kan jag möjligtvis gå på det där mötet som skulle vara??
Idag var det fotbollsavslutning och först hämtade jag honom från handbollshallen och hem för att äta, sedan till avslutningen med prisutdelning och fika.
Det är mysigt!
Jag tror att jag måste börja med någonting på min fritid, annars kommer jag bli osocial och oenergisk. Jag måste börja röra på mig och att sporra sig själv med att blogga om det kanske är positivt? Ja, vi får väl se.
Tid kommer jag få gott om i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar