Glädjetårar

Jag fick ett samtal av en förälder. Det är jättekonstigt, men av någon anledning så vet jag alltid vad som komma skall. Man möts i affären, på parkeringen, ute på gården och vad det än är så kommer det alltid; "Han gjorde så och så...."

och jag svarar alltid; "Ok, ja, det var ju inte bra. Jag ska prata med honom."

Till slut bygger man upp ett försvar och jag blir inte längre arg. Jag om någon vet ju varför saker och ting händer. Oftast är det med anledning av något och oftast också utan någon större betänksamhet. Orsaken är ju också ett handikapp.

När denna förälder ringde igår pratade hon först om något annat och jag blev så lättad. Jag kom också på mig själv hur jag svarade i korta fraser, i väntan på vad som skulle komma.

Hon var jättetrevlig och det handlade om hur vi kunde få skolan och kommunen att behålla barnen i våra klasser bland annat. Ja, med tanke på alla besparingar och så.

Så kom det;

- Jo, du det hände en sak i skolan häromdagen.

- Okej.

- Ja, du vet när min son pratar fort så börjar han stamma.

- Mm... (jag har redan här målat upp en bild av vad min son sagt)

- Ja och då började en pojke i klassen reta honom. Men då sa din pojk till honom att man ska inte retas för det, för det kan inte han hjälpa. Och han blev så glad över att xx sa detta och stöttade honom. Jag ville bara berätta det, för oftast så vet jag att många skäller på honom och han ska höra när han gör något bra också.

Sedan berättade hon att hennes pojk, sagt att "Det är ingen idé att du försöker berätta det för honom om du ser honom, för han springer alltid iväg när någon vuxen eller förälder kommer eftersom han alltid tror att han gjort något fel och ska få skäll."

När hon sagt allt detta, kunde inte jag prata längre. För då rann mina tårar. Den där muren jag alltid håller som ett slags skydd, rasade när hon började berätta.

Jag är alltid inställd på och min son tydligen också att få höra negativa saker. Jag blev så glad, så oerhört glad, att hon berättade detta positiva som han faktiskt också är. Jag tror ingen kan förstå hur värdefullt det verkligen kändes och fortfarande gör.

Tack du snälla mamma, som ringde och sade något positivt!

Han har så många fina sidor, en underbar humor, han ömmar mycket för djur och är fantastisk på att berätta hur han känner. Han är påhittig och kreativ och mycket uppfinningsrik. Han är smart och läser snabbt av en människa.

Jag älskar honom över allt annat!