Bakgrund

tisdag 10 november 2009

Vems? Var? Va??

Det hände något konstigt nu på eftermiddagen. Eller egentligen är det inte så konstigt, för det är ju faktiskt väldigt mörkt ute nu. Redan vid tre så börjar ljuset försvinna, så när jag åkte från jobbet vid halv fem, ja då var det verkligen mörkt. Sedan regnade det också! Ja, jag tycker faktiskt jag kan skylla på det.

Om jag hade haft glasögon hade det varit ännu bättre, ja som ursäkt alltså. För då hade ju glasögonen immat igen också och blöta hade dom varit utav allt regn.

Ja, jag ska berätta nu!

Jag stannade på Axel Dahlströms Torg för att lämna av posten som skulle gå iväg innan kl 17.00. Jag låser bilen, går till brevlådan som är 10 meter framför och slänger in breven i lådan. Sedan går jag tillbaka till bilen. Det är då det konstiga händer.

Jag har för mig att jag inte låste bilen och drar i handtaget. Då går ett larm. Jag tittar och tänker högt "Va, låste jag? Men.... jag har väl inget larm?" Sedan kör jag in nyckeln och försöker febrilt vrida om, för att snabbt komma in och stänga av larmet. Ja, jag vet... Ni behöver inte ens säga något här. Åhhhh. För jag vet själv!!

Det går alltså inte... att få upp låset alltså, och så på bara fem sekunder står en man där.

- Du, kan du akta dig så jag kan komma in i bilen och stänga av larmet!?

- Men?? Vaddå? Jag har inget larm!!

- Nej... men jag har!

- Jaha? Jaaa.... ! (förvånad och pinsamt) för då ser jag plötsligt att bildörren ser lite annorlunda ut än min.
Men var är min bil?

- Det kanske är den som står precis bakom här?? säger mannen och pekar två meter bort.

- Jaa!! Nämen ojj... jaja... ja men då tar jag min bil istället då!!? säger jag helt förvirrad och fattar ingenting.

- Ja, det tycker jag verkar vara en bra idé...säger mannen och skrattar lite....

Vad trevlig han var!!
Men här är en bild på mörkret... ja, vem som helst kan väl ta fel i detta mörker?? Eller?



Ja, nej... jag vet... (jag skakar på huvudet åt mig själv)

3 kommentarer:

  1. Åh, herregud vad roligt, jag skrattar på mig! hahahahahahaha. Men stackars dig, jag har i alla fall skämts i hjäl, typ.

    SvaraRadera
  2. Herregud flicka, det kunde ju varit jag =) Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Ja, det roliga är att man nästan aldrig förvånas över sig själv längre. =)

    SvaraRadera