En annorlunda bok

Jag har två böcker hemma som handlar om ADHD. Jättebra böcker. Även om jag vet det mesta och att allt det jag läser inte är främmande, utan mer som en aha-upplevelse, ja som att läsa en manual, så kan jag inte sluta läsa om det.

Eftersom det är som det är och så underbart att det inte är så hemligstämplat nu för tiden, så känner jag varje gång jag läser om någon eller några som har diagnosen och deras upplevelser eller när någon författare/ psykolog/ pedagog eller annan människa skriver och berättar så är det så skönt!

En känsla av att inte vara ensam. En gemenskap. Ett igenkännande. Ibland så känns det som om det handlar om mig eller om något utav mina barn. Det är så klockrent.

Nu har jag idag utav en ren slump, läst i en tidning som vi arbetar med. I den fanns det ett reportage om en ny översatt bok. Den är skriven av den norska författaren Lisbeth Iglum Rönhov. Nu är den översatt till svenska och riktar sig mot ungdomar som har eller tror sig ha ADHD; som har hört talas om att det finns något som heter så, och vill veta vad det står för.

Den heter "Tio tankar i huvet, men ingenting på pappret".

Det är bilder som talar till ungdomarna och texten är arrangerad med eftertanke, för att vara frestande att läsa- också för den som har problem med att koncentrera sig.

Det viktiga budskapet i den här boken är att man ska prata med en vuxen, dela sina tankar och sin oro med en person man litar på. Att det finns hjälp att få, och att man kan leva ett bra liv även med sin diagnos.

Jag är ingen ungdom, det vet vi ju allihopa, men jag har beställt den nu och jag riktigt längtar efter att få läsa den.