Tankar till Norge igen...

Det går inte att inte tänka på det tragiska som händer i omvärlden. Det ska man inte göra heller, men ibland är man så självupptagen över sina egna små skitproblem att det bara faller bort. Men så kommer de där dagarna då man bara inser hur bra man har det och då landar tankarna på Norge, Afrika och på alla andra hemska tragedier som pågår.

Kristendom eller islam... eller både och...

Vi har nu ätit frukost ... och diskuterat viktiga saker. Jag har kommit på att vi ska införa Ramadan här hemma. Då äter vi inte på dagarna, sparar in pengar och när kvällen kommer, då man enligt ramadans regler får äta, nej då går vi och lägger oss. . .

Konfirmation och den sista måltiden pratade vi också om. Den är här och nu... den sista måltiden alltså.

Passa på och ät barn!

Irriterade barn ...

... har vi här ...

Godmorgon! Det luktar skit här, rent informationsmässigt. Får antagligen städa med klorin idag, högtrycks-spruta och slänga saker. Guuud, vilken härlig dag det ändå verkar bli.

Igår tittade jag och barnen på "Kommissarie Späck", jag somnade på madrassen som vi lagt på golvet med kudde och täcke och tyckte att den var lite too much.

Nu ska vi gå och handla frukost. Med 80 spänn på fickan kanske vi kan få varsitt ägg och ett glas juice?!

Middag

Jag har absolut ingen fantasi idag. Inte när det gäller maträtter. Men det blev gott i alla fall. Bacon, hackad gul lök och pressad vitlök bryntes och sedan hällde jag i både vanlig creme fraiche ...

... och denna smaksatta med kantarell och cognacsmak...

Lite cheddarost i också serverade jag sedan hungriga barn tillsammans med äggnudlar... mums filibabba.

( Nää, gud vad jag ljuger... alla barn är ju ute. Det lät bra när jag skrev det, men om jag håller mig till sanningen så har JAG åtminstone ätit och det var JÄTTEGOTT! )

Skara Sommarland

Fina Jenny med sina nyinköpta öron.

Resan till Skara Sommarland var riktigt lyckad. Jag packade i blåa ikeapåsar av plast och vi hoppade in i J:s lilla Bettan som var packad från golv till tak av både barn och väskor. När vi kommit fram packade vi ur, bäddade och gick sedan direkt in i parken. Vädret var kanon, solen sken och det var helt underbart. Det var inte bara vi som var där heller. Dag nr 2 var det nästan inget folk alls och det var perfekt väder att gå i, även om det regnade emellanåt. Inga köer och ingen trängsel!

Uppvisning av de jätteduktiga "Sky Pirates"


Även här fick vi som publik en hel del vatten på oss. Vi såg aldrig lappen som stod på sidan av scenen och vi satt för långt ner för att kunna undvika bli blöta. Men vi var inte längre förvånade. Att vara på Skara Sommarland, är lite som att vara i ett badhus och räkna med att bli blöt- på ett eller annat sätt.

Denna åkattraktion gillades av lilla W och fick med sig sin mamma på denna ett flertal gånger. Jag åkte också med vid ett tillfälle, men skrek så mycket att jag fick ont i halsen. Personalen tittade storögt på mig när jag gled in ... men herregud, jag trodde ju att jag skulle flyga iväg med hela tranan!

Här vanns det stjärnvinst, men killarna ser ju sådär glada ut. Undrar vad dom tänkte på.

Ja och så hade vi gruvbanan, där det var så mörkt de första femtio metrarna vid ingången att jag började fundera på om det verkligen skulle vara så. Jag såg ju ingenting där jag gick och alla pratade i munnen på varandra. Var är lyset??? undrade jag.

Vi har precis kommit in i parken och här är jag fortfarande vid god hälsa!

Sedan tog batteriet till kameran slut och jag kunde inte ta fler kort tyvärr. Men en hel del roligheter hann vi med. Jag bytte om till baddräkt och slängde mig ner för en backe med en madrass under mig. När jag väl kom ner satt baddräkten inte som den skulle och madrassen hade åkt vidare, jag rullade ett halvt varv och låg sedan där- väldigt stilla.

På kvällen grillade vi och Tobbe monterade ihop vår lilla grill som vi hade med oss. Kycklingfilé i marinad och sallad med tsatziki, vitt vin och massa godis blev kvällens höjdpunkt. Sedan blev jag "trött" och gick in och lade mig. J satt i telefon och trodde att jag gick in för att hämta något, men det var när jag inte kom ut igen- utan istället en av pojkarna kom ut och sa att jag snarkade som en kebab- som hon förstod att kvällen var slut . . .

. . . enligt säkra källor snarkade vi sedan ikapp. Jag i täten och Jenny i "bakgrunden".

6 personer låg i två våningsängar och jag blev positivt överraskad hur bra det gick. Stugan var perfekt lagom stor och alla var glada. Hm.

När vi skulle åka den så kallade flumeride, dag nummer 2- höll jag på att få hjärtsnörp. I mitten av färden ser vi plötsligt hur vatten forsar mot oss, ja som ett vattenfall. Jag blir som förstenad och drar munkjackan över huvudet. Jag trodde då att vi skulle åka rätt igenom vattenfallet och det enda jag kunde tänka på var "Men hur kan dom göra såhär? Jag har ju kläder på mig! Min telefon kommer ju gå sönder och Christian kanske ringer??" Att C skulle ringa, kändes väldigt viktigt och att inte ha en fungerande telefon var lika med katastrof.

Lika förvånad som jag blev när jag såg vattenfallet, lika förvånad blev jag när vattnet- precis när båten skulle gå igenom, gick åt sidan och vi bara tittade på varandra . . . vi skrattade och så åkte vi uppåt i en brant backe. Allting kändes bra igen! Men när vi kommit upp på toppen, kändes det plötsligt inte så roligt längre och i full fart, rätt ner i 180 grader (kändes det som) fick jag halva attraktionens vattenmängd över mig. Dyblöt. Huvud, ansikte, kläder . . Jag vände mig sakta om ... där satt J och W och skrattade, blöta dom också. Vi hade ju precis torkat efter regnet som öst ner tidigare under dagen. Solen kom och gick ... jag med. Jag kom och gick, hela dagen.

En kebabtallrik på en mindre bra restaurang . . . men gott var det, lite ljummet bara.

Vi hörde ett återkommande ljud ofta och det var tågets tuta. Vi ville gärna åka det där tåget, så man kunde sitta och vila lite, men vi såg det aldrig. När vi kom till denna varningskylt sa J "Var f-n är tåget? Jag måste sätta mig NU!" Till slut fick vi fråga en personal på området.

Två fantastiskt roliga dagar hade vi och nu har vi planerat att återkomma nästa sommar. Sommarlandet har aktiviteter och attraktioner för alla åldrar och det är helt klart värt pengarna tycker jag. Speciellt när vi hade sådan tur med vädret som vi också hade.

Svamp-plockning dagen efter

Här kommer bilderna från svamp-plockningen i Hällingsjö med syrran, pappa & sonen för några veckor sen. Stekande varmt var det och jag blev attackerad av myggor/ knott. Sandaler rekommenderas heller inte i en skog. Irriterade utrop och små fäktande anfall fick jag mig och sedan blev det bad och glass i Lygnevi, Sätila. Vår gamla hembygd!

En fika mitt i ingenstans, fick knotten att applådera. Blodtörstiga var dom och jag reste mig upp lika fort som jag satte mig. Ingen lång stund här alltså. En hel del svordomar kom ur min mun också, men dom har redigerats och tagits bort i detta inlägg.

Hallå??? ropade jag när ingen syntes till. "Sccchhhhh" fick jag till svar, från ett håll bakom en stor sten. "Sscccchhhh" sades det både då och även när jag inte ens sagt något. Det var syrran. Hon tålde inte ljud! Det brukar inte jag heller göra iofs, men det här tog nog priset.

Här var det helt öde i denna vackra, stillsamma skog. Svamplös var den också. Några få kantareller hittade vi ... men det var härligt att komma ut i naturen! (Ja jag tycker faktiskt det, även om jag ville komma snabbt därifrån också. Men det berodde enbart på dom små djuren som bet mig här och där.)

Bryggan i Lygnevi, dit vi åkte och badade. Här har en del människor varit med och köpt sig en planka för att sponsra bygget till ångbåten Isa som låg längst ut vid bryggans slut. 300 kr brädan kostar det och man väljer själv vad som ska stå inristat på den. Jag såg några namn jag kände igen, bland annat gamla klasskamrater ... lite kul sådär ...

Sedan blev det glass vid fiket och dessutom träffade jag på min gamla barndomskamrat. Vi var bästa vänner när vi var små och cyklade ofta till varandra. Nu stod hon plötsligt där när vi skulle åka hem och det var ett kärt återseende.

Nyheter

Efter att ha läst nyheterna, sett bilder och fått lite mer inblick i hur fruktansvärt det är för barnen i Afrika- tittade jag på ett klipp med den dansande bläckfisken, som var död.

DEN hade jag INTE velat äta. Men man kanske inte ska vara så kritisk, när det finns dom som inte har eller får någon mat överhuvudtaget!?

Att skänka en timlön är väl det minsta man kan göra?