En god sista frukost vid vår kära bungalow för att sedan åka iväg mot Phi Phi öarna.
Minibussen kom i sista stund och hämtade oss, en kvart innan båten skulle gå. Resväskorna slängdes upp på taket utan att surras fast och vägen var minst sagt knölig. Man hoppade och studsade och jag var riktigt upprymd över att åka vidare. 
Här lämnar vi Koh Lanta bakom oss.
Vi närmar oss Phi Phi Island. 
Hotellet som vi bokat och sett fram emot och som skulle vara så bra, gjorde oss besvikna. Rummet var som en bunker och det enda fönstret vette in emot en korridor. Jag började genast fantisera om jordskredsras och att korridoren skulle fyllas med jord och att vi inte skulle kunna ta oss ut därifrån. Det luktade mögel och vi var jättetrötta. Båtresorna tar på krafterna.
Vi var ute och gick efter att vi ätit och duschat. Vi blev besvikna även av Phi Phi. Det kändes inte längre som om vi var i Thailand, utan mer som Mallorca. Thailändarna som fanns på ön var mer som västerlänningar och det fanns ingen kultur mer än det som vi är vana vid hemma.
Något som ändå alltid är viktigt i det här landet är religionen- oavsett hur du nu än tolkar den, så finns det alltid altaren här och där eller bilder på kungen, Bhumibol Adulyade.
Vi tog en öl och en drink på ett ställe vid vattnet och plötsligt fick Christian något i munnen. Ödlebajs? Någon hade bajsat i ölen och det var inte jag. Ja, nä det där var vidrigt . . . men med den minen han lade av, så kunde man inte låta bli att skratta lite. . .
Det bästa på Phi Phi Island var thaiboxningen. C blev eld och lågor och det blev jag med efter att vanligt folk gick upp och pucklade på varandra.
Jag vill också sparkas.
Hotellet som vi bokat och sett fram emot och som skulle vara så bra, gjorde oss besvikna. Rummet var som en bunker och det enda fönstret vette in emot en korridor. Jag började genast fantisera om jordskredsras och att korridoren skulle fyllas med jord och att vi inte skulle kunna ta oss ut därifrån. Det luktade mögel och vi var jättetrötta. Båtresorna tar på krafterna.
Vi var ute och gick efter att vi ätit och duschat. Vi blev besvikna även av Phi Phi. Det kändes inte längre som om vi var i Thailand, utan mer som Mallorca. Thailändarna som fanns på ön var mer som västerlänningar och det fanns ingen kultur mer än det som vi är vana vid hemma.
Något som ändå alltid är viktigt i det här landet är religionen- oavsett hur du nu än tolkar den, så finns det alltid altaren här och där eller bilder på kungen, Bhumibol Adulyade.
Vi tog en öl och en drink på ett ställe vid vattnet och plötsligt fick Christian något i munnen. Ödlebajs? Någon hade bajsat i ölen och det var inte jag. Ja, nä det där var vidrigt . . . men med den minen han lade av, så kunde man inte låta bli att skratta lite. . .
Det bästa på Phi Phi Island var thaiboxningen. C blev eld och lågor och det blev jag med efter att vanligt folk gick upp och pucklade på varandra.
Jag vill också sparkas.
