På riktigt?

Jag har tvättat i natt. Jo ser ni, för här kan man tvätta sista passet mellan 23.00 och 03.00. Det fick jag så snällt göra nu när det var akut läge med tvätt-tider och kläder som absolut måste vara rena till denna morgon. Sonen ska åka på läger upp till Gråbo med skolan och övernatta.

I lördags efter att jag jobbat OCH dessutom varit på Ikea, så åkte jag in till stan för att ta några öl med en kompis. Hade väl kanske behövt stanna hemma för att slippa känslan av att nyckelben och axlar satt under öronen- men ville samtidigt passa på att träffa denna goa människa. Jo, att ha börjat arbeta igen- det känns. Jag är trött, mycket trött- men en skön trötthet. Jag känner också att jag har muskler som inte använts under ett års tid och det kan väl jämföras med en slags träningsvärk.

Inne i stan satte vi oss på en uteservering och beställde in en öl. Min kompis gick in på toaletten och då kommer en tjej ut ifrån restaurangen. Hon var mellan 18-20 år och gick fram till bordet där jag satt. På marken satt en liten hund bunden och skakade av kyla. Kanske av miljön också, vad vet jag?! 

Så frågade hon bara plötsligt om jag var allergisk? Observera att hon pratade med en lätt löjlig bebis-stämma.

- Nej, sa jag- det är jag inte. Vad tänkte du på?

- Jo, jag tänkte om du kunde göra mig en tjänst då.

- Jaha, som?

- Om du kan ha honom i knät medans jag är där inne?

- Ehhh, nej tack... sa jag och blev stum av förvåning. 

- Nej ok, sa tjejen till hunden (fortfarande med bebisröst) .... det ville hon inte... du får sitta här lite till och jag kommer snart... jaaa, jag kommer snart. 

Sedan gick hon till dörren och stod och vinkade, som ett jäkla pucko till den söta lilla hunden,
som skakade mer än någonsin då. 

 

Jag kunde inte prata på 5 minuter. Satt som ett levande frågetecken och undrade vad det var för fel på människan . . . Dolda kameran eller ??
För övrigt var kvällen väldigt trevlig och dessutom mycket lagom !