Till mig? =)

Det låg ett paket i brevlådan adresserat till mig. Det stod "öppnas på högtidsdagen", men jag kunde inte hålla mig, för vilken högtidsdag menas? Födelsedag? Det är ju tre veckor kvar, det går inte att dra ut på det så... inte när det gäller mig.
Så här såg det ut.
Men vad kan det vara däri ?? Ja jag har faktiskt inte öppnat det. . . inte än . . .

Arbetsförmedlare?

Kan ni förstå att det här är en pärm som bara rör arbets-ansökningar, intyg och betyg?

Jag känner att jag snart skulle kunna börja arbeta på arbetsförmedlingen själv, eftersom att det som jag sitter här och skriver hemma på dagarna, det handlar mest om att registrera mig på alla möjliga hemsidor där man ska ha en profil för att kunna söka de arbete som ligger ute. Det handlar om ett tjugotal registrerade sidor med skriftlig ansökan och cv. Jag kan ALLT om jobb och de arbeten som ligger ute nu.

Jag fortsätter mitt arbetssökande i väntan på ett besked från gårdagens intervju. Jag var ju en av tre utvalda och man kan ju inte förvänta sig att just jag ska få jobbet, även om jag vill.

Nu ska jag dessutom på en intervju till imorgon, så då blir det till att kamma håret igen och låtsas på nytt . . . hahaha. . .

Lycka till då Ellinor! Tack ska du ha . . .

Stav eller kvast, det är frågan

Jag tog mina gå stavar och gick runt ruddalen. Jag har inte börjat ta den långa rundan än, fem kilometaren kallar jag den, utan har gått några gånger ner till Ruddalen och runt skridskobanan och hem igen. Tar en halv timme och är nog ca 2,5 km. Vad skönt det var!! Jag tänker nästan ingenting när jag går där! Man kan tro att det är som vanligt då... ;) men i vanliga fall tänker jag faktiskt mycket. Kanske för mycket ibland och fastnar i tankarna. Därför måste jag mer ut i skogen och promenera och när det är så här gott väder så är det inte så svårt.

Jag kom nu på är att det är påsk till helgen och att det börjar redan om två dagar. Måste pynta.

Nu är frågan bara; ska jag ta kvasten istället för stavarna nästa gång jag går ut ??

Svek?

Många känner sig svikna, ja jag själv har också känt det någon gång. Det har varit från min arbetsgivare, vänner och som alltid i ett förhållande. Inte nu, för nu är jag lyckligt kär och arbetslös =) . . . men jag tror man kan hitta saker att känna sig sviken i om man låter sig. Jag menar att det finns överallt även om man tror att den som svikit är den onde. Så är det ju inte. Det finns ju en anledning till allt och man kan inte bara se till det ena. Sviken och besviken är ju inte samma sak!
Att man sedan kan bli en svikare i andras ögon om man inte följer reglerna är bara i betraktarens ögon.

Oj, vad invecklat det här blev. Men jag tänker mycket på att svek finns överallt och man måste se till sig själv innan man kan döma någon annan.
Att leva är att svika. Ingen kan gå genom livet utan att då och då bryta överenskommelser och löften. Vem vågar se sitt eget svek i vitögat?

Jag är kär

Nummer två

Jag tog spårvagnen in till stan för att gå på intervju nummer två. Företaget låg i Gårda och jag fick mig en liten promenad från Ullevi och jag var för en gångs skull ute i god tid. Svettig, men jag kom fram !!

Jag vet inte om det bara är jag som byter arbetsplats mer än vart femte år, men när man går på intervjuer så ska man sälja sig själv. Jag vet inte om jag gjorde det idag. Jag försökte åtminstone! Det värsta tycker jag är när man ska berätta om sig själv. Hade man varit riktigt ärlig så hade det låtit så här:

Jo, jag är en ensamstående mamma med tre barn. Har ofta huvudvärk och kraftiga humörsvängningar. Jag tål inte alkohol, är disträ och nuförtiden sover jag väldigt mycket. Den sista tiden på min fd arbetsplats var djupt deprimerande och sist men inte minst tror jag att jag har ADHD. Är det något annat ni vill fråga om?

Istället lät det så här:

Jo, jag är en glad tjej som har tre barn. Dom är 18,13 och 9. Jag är en riktig handbollsmorsa som åker på matcher och träningar på fritiden. Jag är uppvuxen på landet och min dröm är att bo lite utanför stan. . . jag har bil och körkort så några problem med att ta sig någonstans finns inte. Jag ser möjligheter och är en mycket positiv människa. Jag är väldigt målmedveten och gillar ordning och reda. Jag kan börja omgående!! När kan jag få besked?

Var glad

Jag står framför spegeln och grämer mig över finnar som ploppar upp, hur mitt hår närmast ser ut som ett jävla svintotrassel och hur min vikt istället för nedåtgång gått åt motsatt håll och jag är allmänt förbannad över situationen. Det är sådana saker man irriterar sig över när man inte har något viktigare för sig. Som ett jobb till exempel, att kunna gå upp på morgonen och åka iväg nånstans utan att hinna bry sig om mindre petitesser. För vem är det som bryr sig ?? Ja inte han i rullstol i alla fall. Han som varje morgon rullar förbi mitt köksfönster och tar sig in i sin bil som står parkerad utanför, för att sedan fälla ihop rullstolen och på något sätt placerar han denna i passagerarsätet bredvid sig. Måndag till fredag. I värsta snödrivorna i 17 minusgrader tog han sig fram. I snålblåst och regn. Vem är jag att klaga?

Men är det inte lite så, man är sig själv närmast och tänker inte alltid på att det finns dom som har det värre. Det är ju för fan krig i världen och svält och död.

Nä, skärpning! Jag kan ju åtminstone göra något åt stiuationen. Så nu tar jag mig en promenad och går sedan och klipper mig.