Jag putte bort tandsköterskan !!

Nu vet jag inte riktigt vad som hände, men det här inlägget är ca 2 veckor gammalt- och hamnade här av någon anledning. Idag har varit en konstig dag. Konstig- men bra. Ni vet sådär det kan vara bara ibland. 

Efter en grillafton igår med barn, ungdomsvuxna och vuxenvuxna- så lade vi oss proppmätta och goa. 

Jag tog följe med Emmie och vi tog tåget in mot stan. Vi var för en gångs skull ute i god tid också och inte bara där utan även i Högsbo där jag går hos tandläkaren. Jag fick till och med vänta 10 minuter innan jag fick komma in. Då hade jag ändå suttit på marklandsgatan och väntat i 25 minuter på bussen som skulle ta mig en hållplats. Jaa, det kan tänkas vara lite slappt att inte gå den biten- men jag köpte en kaffe och en bulle på pressbyrån istället, satte mig på en bänk och njöt av att jag äntligen hade god tid på mig.

Ett avtryck skulle göras hos tandläkaren och vad jag inte förstod var själva ingreppet och det var nog bland det värsta som gjorts. Det kändes som om det sprutades in silikon och annat skum- samtidigt som något gjorde j-vligt ont och instrument, sprutor och annat varvades med varandra. Jag som vanligtvis är tålig fick kväljningar och höll på att kräkas två gånger. 

- Prova med att blunda, säger tandläkaren. 

- Mm... säger jag och tror liksom på det han säger- att blundar jag så känns det inte.

Så förbannat bra var det inte. Det fortsatte göra ont och till slut gjorde det så ont att jag började vrida på benen, sparka lite och så tittade jag på tandläkaren samtidigt som jag försökte få fram att det faktiskt gjorde väldigt JÄVLIGT ont. 

- Vad är det som gör ont? frågar hon som står bredvid. En tandsköterska.

 Jag tittar på henne med massa saker i munnen och då säger hon

- Hej förresten. Jag har inte presenterat mig.

Nä. Just det. Men jag brydde mig inte så mycket om det just då. Jag bara undrar vad hon och tandläkaren trodde hur jag skulle kunna svara med allt det i munnen?!

 Dom har stannat upp i arbetet och väntar på ett svar dessutom. 

Ja jag orkar inte ens skriva mer om det, mer än att jag föste bort henne med armen, reste mig upp, tog ut en vass sak ur munnen och sa "Det kanske är den här som gör ont????!!"
Tandläkaren sa inte hej då sen. Är jag välkommen tillbaka tro?